Ribruk.

Jag sitter och tittar ut genom köksfönstret, kvällen överraskade med en klarblå himmel och sol, ljuvligt. Fick just ett samtal från en kamrat, det började vattnas i munnen på pojkarna och dom är ölsugna, ikväll igen. Vårat nattliga fikeri gick väl sådär, va. När servitören kom fram till vårat bord och frågade vad som önskades så tittade vi bara på varandra, vi behövde inte ens prata utan Patrik tog steget och beställde in en öl, sen var det igång igen. Otroligt!

Dagen spenderade vi i Marstrand, gemytligt ställe det där må jag säga. Åt en fantastiskt god och förbannat dyr pizza, men det var det värt. Hämtade lite prylar och begav oss hemåt igen. Och nu sitter jag som sagt här, i köket och dricker pils och väntar på ett klartecken att bege mig in mot stan.

Rubriker är bara strunt.

Jag fick något infall och la ner bloggandet, kändisskapet tar för mycket krafter. Men nu känner jag ett sug efter något, bekräftelse kanske? Men med det här bekfräftelsebehovet uppstår även en annan pryl, prestationsångest. Vilket kanske låter väldigt bajjnödigt, men det blir lätt så när man ser att mer och mer människor trillar in på bloggen och återkommer.

Hur som helst så har jag begett mig till Göteborg. Tänkte mig en rehab-resa hit, men så vart det inte riktigt. Konstant alkoholkonsumtion i tre dagars tid, bara 5 dagar efter en hel helg med festivalbestyr. Vilket får mig att känna mig lite smutsig, jag intalade ju mig själv att alkohol är dåligt, sjukt dåligt. Idag står det nattligt fikeri inne i stan på schemat, det kan bli trevligt. Jag ska hålla i det här nu, jag känner att det är dags igen.

Kul typ, visst?

Alltså jag döööööööörrrrrr av skratt.

Tung e du!

Det här är det absolut sjukaste jag någonsin har sett. Jag funderar lite på vad han vill ha ut av sin tuffhet, vad vill han att folk ska tro om honom egentligen?

http://stureplansvackraste.se

en kaka på ett lår.

Den här bilden stod jag och tittade på en längre stund idag, den fick mig peppad till att köra igång med min Iggy Pop-diet igen. Kranvatten, heroin och hårdbröd.

Kom på en grej ifrån helgen..

Jag träffade en kille som ville vara häftig, han sa att han inte kunde ta opp sin gitarr för att spela en låt om han inte hade några olagliga substanser i kroppen. Det tyckte jag lät otroligt bajsnödigt, men jag sa ingenting och lät honom stå och digga med till The Libertines - Don't look back into the sun.

En riktigt rackarrökare.

Jaha, då ger jag mig på ett försök till att skriva ett inlägg igen. Det låter som att det är en pina för mig, vilket det inte är. Men när det blir såhär långt mellan varje inlägg så är det svårt att hitta formen igen, fingrarna är lite stela efter ett längre upphåll.

Helgen har varit fantastiskt fin. Fredagskvällen tillbringades i Humleparken, shorts var icke att föredra. Mitt högra ben är myggbitet, det kliar och har sig, men nu är det sommar så man får stå ut. Vi var runt 15 personer som satt där och trivdes, sen kom konstapeln och frågade vad vi fifflade med, dom hällde ut tre stycken starköl och så, otrevligt tyckte vi. Men det var en jäkla tur att vi inte bor i Uvesa, för då hade vi minsann fått böter. Men det slutade iallafall med att alla började hänga läpp och vi splittrades.

Igår var jag dräng uppma Sifferbo, det är helt klart dumt att man inte tillbringar mer tid där. Mitt arv, min boning, det som tids nog blir mitt eget. Ska nog lära mig en del om blommor, odling och sånt tills man blir panchis och ska spendera mycket tid där oppe, det lär man må bra av.
På kvällskvisten var det tänkt att jag skulle åka till Göteborg, jag bangade den drömresan och stannade kvar i staden som ligger mig varmast om hjärtat. Följde med ett par lads till en riktigt fin inflyttningsfest på stan'. Satt ute på en balkong endast iförd kortärmad skjorta ända fram tills 23.30 då det var dags för den obligatoriska krogrundan, jag skippade den och det är jag glad för.
Kunde istället lägga dom pengarna på en ny tröja, päronkräm och mjölk idag, och dessutom hoppa över den annars så klassiska söndagsångesten. Idag har jag mumsat omkring mest, jag och Pär har hittat den obligatoriska söndagsdegen. Jag hittade även ner i Långsjön, men det är en helt annan historia.

Obligatoriskt, det ordet man inte riktigt visste vad det betydde, men man visste att man hatade det under högstadietiden.

Jag är kommunist, jag är dum i huvvet'

What is up? Inte mitt bloggande iallafall. Min hjärna orkar inte liksom, det finns ingen drivkraft. Sån där bra som man kan behöva någongång ibland. Jag behöver dagar i Dammsjön, lite P&L möjligtvis, någonting som masserar min kropp och själ på ett bra vis. Imorgon köper jag en ny longboard. Hade allvarliga funderingar på att skippa skiten helt och köpa en ny när hysterin har lagt sig en del, men å andra sidan är det ett förbaskat bra färdmedel och det finns inget mer avslappnande än att åka en sväng efter mörkrets inbrott.

I helgen är det en hel del saker som måste göras. Jag ska bege mig 2 mil norrut till sommarstugan och röja opp efter vinterns tilltuffsning. Jag har beordrat mig själv att jag måste spendera mer tid där oppe, det är ju minst sagt helt ljuvligt. Sen ska jag spendera mindre än 12 timmar i Göteborg, mellan Lördag och Söndag. Vi ska tydligen göra något välgörenhetshittepå, enligt Jon, men vi får se hur det slutar.

Jon kallade förövrigt Brännässlor för tändstickor, maskrosor och gräshoppor på under 10 sekunder idag, det tycker jag var hur festligt som helst. Vilken rökskalle, va?

Blaugg.

Mums. Puz. Hejdå.

Mumsig, mumsigare, Mackan.

Satan vad allting flöt (finns det något ord som heter så eller är det dalmål?) på bra imorse. Rullar ur sängen vid 05.45-tiden, lika pigg och trevlig som vanligt när jag är nyvaken. Går med skakiga ben mot min soffa/klädhängare och försöker hitta på några paltor som kan värma min stackars kalla kropp. Går ut i köket och slår på vattenkokaren, hör den där förbannade jävla idioten på Radio Dalarna som jag vill strypa varenda morgon, mina föräldrar envisas alltid med att lysa på den där pajasen. Hur som helst så tar jag fram en kopp och en tepåse och väntar i någon minut på att vattenkokaren har värmt opp vattnet. När den är klar så slår jag mig ner vid bordet och häller i det kokande vattnet i min kopp, ska sträcka mig efter smörkniven och när jag med en lite för hastig rörelse drar tillbaka handen över koppen så spiller jag ut den över hela knät, det var kul.

Jag har förresten sagt opp mig och fått ett nytt jobb samma dag.

Maxad lax.

Jag fortsätter med mina musikinlägg, för jag känner att jag måste dela med mig liksom. Tackar broder David.

Jag = tuff.

Hallå kamrater!


Nu kommer jag skriva ett sjujävla långt inlägg, det ska ni ha klart för er. Om ni känner att ni inte riktigt orkar med det, så kan jag kanske övertyga er att stanna för det här inlägger kommer även innehålla en hel del bilder.

Så, för att inte krångla till det så tänkte jag börja med en bild. Jag har skrytit ganska hårt om min matlagning så jag känner att det är dags att visa er mina skills, eller skillz.

Såhär ser en kycklingwok med grönsaker och cashewnötter ut, fantastiskt, eller hur? Det tillagades på Bengtesgården med ett stort leende, jag och min kompanjon Jon, åt den med ett leende, och vi diskade med ett leende. Det ska vara roligt att laga mat, det är roligt att laga mat.

Nästa rätt på agendan var en slags kycklingmix, det enda som sätter gränserna i din matlagning är din egen fantasi, så vi använde oss av det som fanns hemma, lite allt möjligt, ni vet. Vi hade i soltorkade tomater, rödlök, paprika, morötter, zucchini, gurka och tomat. Till det hade vi bulgur och en helt fantastisk chilidressing.

Är ni inte lite imponerade nu? Jag är faktiskt riktigt imponerad av mig själv. Från att knappt kunna steka blodpudding till att göra dessa rätter, det är en fantastisk resa jag fått vara med om.
För att ni inte ska få för er att jag har blivit någon slags finsmakare, så ska jag lägga opp en bild från min vän Marcus homecomingparty, när jag tar en tugga från hans oerhört illaluktande och osmakliga gips, håll tillgodo.
Det var väl ungefär det jag hade att erbjuda den här kvällen. Den andra Juni får jag förhoppningsvis tillbaka min dator, och då får ni se på andra bullar.

Cheers.

b.l.i.x.t

Longboardåkarna förökar sig snabbare än klamydian sprider sig under P&L-veckan, jag blir illamående, på riktigt alltså.

Filipinmoppe.

Min dator är inlämnad på lagning, så det blir lite torrt här. Men en sak ska ni veta, jag är förbaskat vass på att laga mat nu mer.

Vi hörs! Tjena

maxad lax.

Maxin' Relaxin', såhär avnjuter man bäst en morgonkaffe. En hängstol, kan vara det bästa som uppfunnits, efter mig, jag är en oppfinning!

I bet you look good on the dancefloor.

Vart tog värmen vägen? Och vart tog mitt bloggande vägen? Jag har funderat en del på hur jag ska göra med den här trötta bloggen, vi får se helt enkelt.

nattmacka.

Jag tjatar på med mina låtar, men det är okej, visst?

TJAE!

Ramones äter mitt huvud innifrån och ut såhär års, det är väl ganska okej? Det tycker jag iallafall, vilket borde vara det viktigaste. Vin, det är okej ändå, hejdå.

Man lever ju inget rockstjärneliv direkt.

beat on the vadå?

Idag har jag dammtorkat allt i hela världen, köpt nya sängprylar, ätit mig mätt på kakdeg och naturgodis, hatat regn en gnutta, snusat och kört bil.

hejdå.

yow.

Din haka smakar nästan som en kaka, ska vi dela?

Suveränt.

Fantastiskt, behöver jag ens berätta att jag gick med i den gruppen? Jag har börjat tröttna sönder mig på facebook, det är quizar om vad du är för verktyg, vilken del av ringmuskeln är du, vilket bilmärke som passar dig, vilken av medlemmarna i Murtokangas-crewet är du, vilken kändis du skulle passa ihop med och en massa annat dravel. Men så kommer det här, som en blixt från klar himmel.

Nu till den stora frågan, vad gör jag vaken 03.40 en tisdagsnatt? Jag ska faktiskt på väldigt viktiga uppdrag imorgon så jag borde prompt ligga i sängen och sova nu. Hade det inte varit fantastiskt rogivande och massviss med soft att gå ut på en promenad nu? Så måste det nog bli.

Me and the farmer, Pär.

Kära vänner, nu måste jag fråga er en sak. Jag vet inte om det är jag som har börjat bli gammal och gaggig, men känns det inte lite väl att både stoppa byxorna i strumporna och sen ha hårsnoddar opp över halva smalbenet? Jag tycker det känns lite väl, så jag demonstrerade det fast med gummisnoddar idag för min kollega Jens, och han skrattade sig nästan harmynt åt min imitation. Och visst ser det väl väldigt tokigt ut?

£6.99

Nu har jag fått boken jag pratade om för några dagar sedan. Ska bli väldigt intressant att läsa den, det må jag säga. Men jag missade en viktig detalj när jag beställde boken, jag trodde att den var översatt till svenska vilket den inte var, så vi får se hur mycket tid jag måste spendera med näsan i ett svensk-engelskt lexikon, men det går nog bra.

Nu ska jag duscha och sen åka till Kupolen för en ny arbetsdag.

God kväll.

Sitter såhär på kvällskvisten och funderar lite. Har jobbat idag, vilket har varit helt fantastiskt. Jag jobbade själv idag så allt vad toalett, lunch, rast heter var bara att glömma. Men någongång lär vara den första och det är ingenting jag vill behöva uppleva igen, men det gick bra. Efter jobbet åkte jag hem och åt en bättre middag, la mig i soffan och vilade ögonen en stund, somnade in och vaknade av att min mamma sliter opp dörren och frågar vad jag gör. Då svarar jag att jag tar en bättre powernap och ifrågasätter om jag bor på någon anstalt där dom måste titta till mig var 20:e minut. Varpå jag somnar om igen för att bli väckt av min far 20 minuter senare som frågar om vi ska gå ut för att byta däck på min bil.

Det är här mitt liv tar en helt ny riktning, det kändes ärligt talat som om jag var med i Sunes Sommar eller en sämre tecknad film. Jag och min far står i full färd med att byta däck, vi pustar och vi frustar. Då rullar det fram en yngre förmåga på cykel och frågar vad vi håller på med, vi gav honom det ganska enkla svaret att vi bytte däcken på min bil. Han står tyst ett tag, han står bara och tittar på oss med ganska tomma ögon. Jag frågar vad han är ute på, då ler han lite malligt och säger att han är ute för att provcykla sin nya cykel, fräsigt säger jag då och fortsätter med skruvandet av däcken. Det är nu mardrömmen börjar, jag kände mig lite som när Robert Gustavsson blir trakasserad av Håkan (i Sunes Sommar). Det började med att han frågade vad jag jobbade med, och efter det haglade frågorna över mig. Han frågade bland annat mig vart jag jobbade, om vi sålde bra telefoner, om jag hade en bra mobiltelefon, om min pappa hade en mobiltelefon, vart han hade köpt den, om min stereoanläggning i bilen var bra, om pappas stereo i hans bil var bra, om jag tyckte det var roligt att köra bil.

Jag kan fortsätta i ungefär 10 minuter till och skriva frågor han ställde till mig, men jag känner att det får räcka såhär.

When the night comes.

Fantastiskt bra låt som jag lyssnat väldigt mycket på nu på slutet. Den enda jag kan tacka är Pär, min alldeles egna musikkurir, Tack.

Comeback, eller kanske inte.

Ursäkta frånvaron från bloggen, det har varit lite andra saker som har varit viktigare. Bland annat ett Valborgsfirande i Uppsala, det var med skräckblandad förtjusning man begav sig ut i folkvimlet. Hela staden gav känsla av festival, det var nog inte en enda park i stadskärnan som inte var fullproppad med berusade människor, redan vid 11-snåret på förmiddagen. Dagen började med att Henrik väckte oss vid 8-tiden på morgonen och gav oss order om att börja dricka öl, med mindre förtjusning så öppnades första ölen. Otroligt bisarr känsla att sitta och dricka öl 9 på morgonen i en studentlägenhet i en sämre förort till Uppsala.

Ölen flödade mer eller mindre hela dagen, mot kvällskvisten begav vi oss tillbaka mot våran boning i Flogsta, som stället hette där Henrik bodde. Jag var lagomt ljummen när vi kom hem så jag la mig i sängen för en bättre powernap, och det misstaget gör jag nog aldrig om igen. Vaknade opp med tungan limmad i gommen och en smak i munnen som väckte minnena till liv från en sämre magsjuka från barndommen. Lagomt road av min ganska prekära situation vart jag mer eller mindre itvingad en shot Jägermeister av ett gäng glada grabbar, och sen var man på banan igen. Kvällen avslutades dock i ganska god tid då köerna in på klubbarna var oändligt långa och vi hade ingen större lust i att köa bort kvällen. En Subway-macka fick avsluta den ganska långa dagen och alla var nöjda med hela Uppsalavistelsen.

Pluäp.

Jag har beställt en bok idag, det var väl kul? Sen har jag spenderat 10 timmar på jobbet och tjänat noll pengar, idag igen, underbart. Jag ser ljust på livet numer, det går bra nu, som rapparen Petter möjligtvis hade sagt. Men han äter ju rysk kaviar från ett fat, det gör inte jag. Jag äter makaroner och korv från en plastdosa, det är lite skillnad det.

En limpa mentholcigg och hubbabubba.

Det bjöds på en bättre tur på longboarden tidigare ikväll. Det är fantastiskt skönt att bara planlöst åka omkring, surfa fram på asfalten. Det hela avslutades med en väl kyld cola på glasflaska, vilket också är en fantastisk känsla, visst? Jag ska bojkotta all form av Coca Cola som inte är i glasflaska, den blir ju så mycket godare.

Det finns en del saker som snurrar i min skalle, olämpliga saker mestadels. Olyckligt att ha ett jobb som bara genererar pengar om man lyckas sälja någonting. Dom tre senaste dagarna jag har jobbat, ungefär 25 timmar, har jag tjänat noll pengar. Och hur känns det egentligen? Inte så där jättefantastiskt, det förstår ju vilken idiot som helst. Men man har inte mycket till val, man får helt enkelt härda ut.

morgonträ.

Hittade en gammal goding på en skiva jag hade i bilen, fantastisk låt må jag säga.

Hysteri.

Så här ser det ut när E.M.D är på Kupolen och visar opp sig. När jag kom till jobbet imorse och trippelcheckade att det var den 26e April idag så ville jag bara skjuta mig själv. Det var ett sällskap på kanske 100 stycken tuggumituggandes 12 åringar på plats redan vid 10.50 och deras uppträdande började inte förens 14.00. Min kollega Karim spelade in en filmsekvens på kön efter spelningen, dom signerade tydligen skivor framme vid scenen.

Razorkooks.

Nu ska jag tala klarspråk med er. Jag har alltså två biljetter till P&L, en till mig själv och en som jag planerat att ge till någon som kommer att uppskatta den. Att tyda från kommentarerna från det senaste inlägget så verkar dom flesta tro att sex är det som kommer göra att ni tar hem segern och på den vägen få biljetten. Men det var faktiskt inte riktigt så jag hade tänkt mig att det skulle gå till, jag vill att det här ska lösa sig på ett ansvarsfullt och respektabelt sätt. Visst, det var kanske en fin gest att erbjuda mig sex, men riktigt så enkelt tycker jag inte att det ska vara.

Jag ska komma på något riktigt smart, något som gör att ni får klia er lite i skallen och så.

How soon is now?

Jag har funderat på en mindre tävling, men jag har lite dålig fantasi för tillfället. Någon som har någon bra idé? Priset till tävlingen blir iallafall en P&L-biljett med campingpass, värde runt 1400kr. Vad sägs om det?

Tävlingen kanske kan gå ut på att ge den bästa förklaringen till varför just DU ska ha biljetten?

God Morgon!

Min mamma åker till Göteborg för att hälsa på min syster idag. Hennes tåg går klockan tolv, när jag vid 10-tiden tänkt äta frukost inför jobbet, så ser jag något helt fantastiskt.

Väskorna är packade, skorna är framställda, allt är förberett för att åka. TVÅ TIMMAR INNAN HON SKA ÅKA HEMIFRÅN, det kära vänner tycker jag är helt fantastiskt. Jag tror inte att jag ens hade lyckats med det om jag hade packat färdigt allt kvällen innan, lagt mig med kläderna på och haft tandborsten i munnen redan när jag vaknar. Men sån är jag, och sån är definitivt inte min mamma. Nu ska jag hoppa in i duschen, en ny arbetsdag väntar.

Tiwsdawg.

Visst blir man lite kär i henne? Bara lite grann sådär, inte jättekär så man blir lite tokig, utan mer lite myskär? Det blir iallafall jag, men jag tror nog det beror mer på hennes röst än hennes utseende, för hon är ju faktiskt inte speciellt vacker, men med den rösten så spelar inte det någon större roll tycker jag.

Är det bara jag som har problem med Spotify? Jag får inte fram mina spellistor, och när jag försöker lägga till dom som jag har sparade så står det bara att den inte hittas. Så den superbra listan jag la opp på bloggen för inte så jättelänge sedan har försvunnit för mig, vilket gör att jag får lite ont i magen, men fungerar den för er, ni som la till den?

Filosofi A, grundkurs.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på den här gången, mitt dåliga bloggande är under all kritik. Jag som brukade gilla att skriva av mig massa trams som en hel drös människor verkligen läste, eller jag vet ju inte om folk läste, men det har varit en del besökare på den här stackars bloggen. Jag jobbar mest hela dagarna, inget intressant alls. Fick två blommor idag av tre stycken 14-åriga tjejer, det tyckte jag var roligt, fast det som var ännu mer fantastiskt var nog att dom hade tagit dom från toaletten som finns på nedersta planet av Kupolen.

Kvällen spenderades ute i Koppslahyttan, på Pärs gård finns det nämligen en härlig liten stuga med ett sovloft en trappa opp. Där har det talats en massa trams ikväll, vilket jag roades ganska mycket av. Jag har bland annat kommit på vad min förstfödda son ska heta, om jag nu får någon. Pricken ska han heta, lite skön kontrast från alla WT-mammors dröm om att döpa ungarna till Makz, Frodo eller något annat tramsigt, visst?

Clemens tipsar.

När duschhandduken har börjat lukta stjärt, då är det dags att byta.

Jag känner mig konstig, eller jag har en konstig känsla i kroppen. Det kryper lite så där obehagligt, kan inte riktigt fokusera mig på någonting.

i dont get it.

Jag har halkat lite av banan, som man säger. Jag är inte riktigt motiverad till att skriva här överhuvudtaget, har hamnat i en liten svacka. Men jag hoppas att jag lyckas ta mig ur den snart, för jag saknar att skriva av mig här. Men sen tycker jag att det är tråkigt att skriva när man inte levererar någonting, för visst hade jag kunnat skriva saker som att jag har jobbat, ätit mat och duschat, men det intresserar väl inte någon egentligen.

En sak jag kan skriva om nu, det är filmen vi såg ikväll. Seven pounds var filmen som visades på Sturegatan 20. Lite otäck film tycker jag, lite ont-i-magen-känsla över hela filmen. Men jag tror det berodde på att Will Smith såg så otroligt bajsnödig ut hela filmen, det var banne mig inte en enda scen som han inte såg så där otroligt besvärad ut. Det slog mig precis att han ser lika besvärad ut som sångaren i The White Stripes låter i den fantastiska versionen dom gjort av Jolene.

För er som inte vet vilken låt det är jag syftar på, så skickar jag med en Spotify-länk.
http://open.spotify.com/track/6XXxkAAmnrc1LI0HMP4tOj

ost, va? medicin i blodet.

Makaroner.

Mitt liv är oerhört långsamt just nu, har jobbat från morgon till sena kvällen hela veckan. Känner att jag behöver en sovmorgon, vilket jag kommer få imorgon, och det känns helt underbart. Dagarna spenderar jag på nedersta planet på Kupolen, kom och säg hej vettja, så kanske jag lurar på er en ny mobiltelefon.

Puz.

Morgongåva.

Mina ben är som överkokt spaghetti (ja, jag googlade.), min rygg är som en svårt misshandlad kvinna, mina öron blöder och mina fötter luktar som gamla smörpopcorn. Så kan det kännas efter en dag på Kupolen, jag skriver en ordentlig rövarhistoria imorgon.

Stay black.

Arbeit macht frei.

Första dagen på jobbet avklarad, känns skönt att få sätta sig ner och vila benen en aning. Har träffat många märkliga människor idag, det är nog en sak man får räkna med när man spenderar 10 timmar på Kupolen. Var bland annat en kille i 18års åldern som sa "Han är nog inte den smartaste kniven i lådan". Jag vart så full i skratt, älskar såna där felsägningar.

Var på Romme Alpins avslutningsfest igår, det var annorlunda. När man är van att se människor så allvarliga att dom knappt kan le, så blir det en jäkla omställning när dom vrålar och badar i lakritsshots. Efter festen åt jag en bättre äggamacka hemma hos Anton H, den tackar jag för. Har aldrig varit speciellt förtjust i ägg, men mackan igår var gudomlig.

Nu ska jag hitta bingen och förhoppningsvis sova, om nu dom två myggbetten på foten kunde sluta klia. Tack för mig, hej.

Missnöje.

Förra veckan beställde jag en bok, och inte vilken som helst utan Alex Schulmans bok. Han utlovade att varenda exemplar som beställdes innan 10/4 skulle vara signerat. Så jag beställde ett exemplar, inte enbart för att jag skulle få den signerad, utan för att jag tror att en god bok är alltid något att luta sig tillbaka med och bara ta det lugnt. Hur som helst, idag fick jag boken i brevlådan och bläddrar igenom dom första sidorna för att få se den, den omtalade signeringen.

Och där har vi den, det känns inte som att det är alltför mycket kärlek nerlagt på den. Lite besviken vart jag, det ska ni veta.

Sumobrottning, aye.

Jag sitter och pratar med min vän Erik på msn, fantastiskt vilka djupa diskussioner vi har. Vi börjar prata om lördagens bravader och Erik säger att vi träffades, han försöker få mig att tro att jag var sansad i lördags, vilket förmodligen var det sista jag var.

Jag påstår att jag drog en bättre "ninjafylla" på lördagen, vilket är ett uttryck som våran vän Ville M använder ofantligt mycket. Då myntar Erik förmodligen vad som kommer bli årets sommarplåga, "sumofyllan". Jag skrattar så mycket att snoret flyger och lägger sig som ett tjockt lager över datorskärmen, så avslutar han med orden - ninja's never leave traces, sumo's do. Varpå jag ber honom beskriva en bättre sumofylla och jag får den förklarad såhär - Det är som en ninja, fast med bakfylla, alltså den slår allt.

För att ni inte ska bli helt förvirrade med alla nya termer och så, så lägger jag opp en bild från i lördags som jag fick av den omtalade Erik. Som strikes the pose längst ut till vänster, mycket nöje.

Godis

Ärligt talat, vem behöver droger när det finns musik? Jag vet att jag har lagt opp den här låten förut, men jag tycker den är så fantastiskt bra att jag nästan gråter en skvätt.

Totalt jävla mörker att det inte är någon video, det hade ju varit skitsmarrigt.

Temptation Island.

God kväll kära vänner och ovänner. Hur mår ni? Jag mår bra, om än lite ont i huvudet men det är sånt man får leva med så här dagen efter. Idag har jag druckit läsk, ätit glass och grillat. Men känns inte den där glassförpackningen lite väl exklusiv för en vanlig magnumglass? Det är en speciell känsla att äta grillat för första gången på nästan ett halvår, det var fantastiskt fint.
Igår var en suverän kväll på alla sätt och vis, det var trevligt hela vägen in i kaklet.

Idag frågade mamma mig om jag vill se på film med dom, en trött Samuel L Jackson film tackar man aldrig nej till. Men jag får lov att avbryta filmtittningen, för jag och tre vänner ska åka ut till Romme Alpin och åka pulka, hooray for boobies.

En grej till bara, kom ihåg att hemma hos mig får man inte använda kuddarna i soffan och fåtöljen, det har min mamma sagt till mig idag.

hufvudverk.

05.58, det är klockslaget när den här bilden är tagen. Otroligt rogivande, fantastiskt känsla att åka över den relativt mjuka asfalten. Det är nästan så att man svävar fram, jag längtar något så innerligt efter sommaren. När alla cykel/småvägar är sopade från grus, så att man kan åka vart man vill, när man vill. Ikväll har jag varit för full för att handskas med, men det är okej ändå. Jag har inte varit elak mot någon, vilket jag inte brukar vara i vanliga fall, men oftast som alltid så har man ångest för något. Vilket jag förmodligen kommer ha imorgon iallafall, men det är ju standard såhär års. Jag vill ha leka, jag vill ha kul, jag vill inte bli äldre. God damnit, förmodligen har jag ångest för min ålder imorgon, jag vill stanna kvar i tonåren, bekymmersfritt och så. Bra skit, första fylleinlägget någonsin, lägre standard än vanligt. God natt.

Hej kex.

Jag tror det är fiskmåsfight utanför mitt fönster, det låter som att det gör ont och så. Borde inte dom där illalåtande sakerna hålla sig i Götlabörg? Jo.

En viss irritation.

Ärligt talat, jag går förmodligen inte under kategorin datorproffs, men hur svårt ska det behöva vara att ladda opp en bild? Jag har missbrukat bildfunktionen i en veckas tid, och nu när det väl är en bild som måste vara med till inlägget så fungerar det inte, sablar. Jag får helt enkelt ge det ett försök imorgon, för det här kan ni inte missa.

Later dudes.

Mina 5 cent.

Johannes Brost, visst känns väl han lite lurig? Skulle man våga svinga ett par bägare med honom tror ni? Det känns som att hans liv endast består av avslagen fatöl, konstant bakfylla och avtändning från amfetamin, det är vad jag tror.

BeRudar.

Sådär då, då har man avverkat ännu en fylla. Det var trevligt igår, underbart att Chelsea vann. Eller ja, underbart och underbart, skönt att jag fick hånle lite åt Liverpool-polarna. Jag höll på Chelsea igår av samma anledning som jag höll på Porto i Tisdags, man måste ju hålla på underdogen. Nu vet jag väl egentligen inte om Chelsea var någon underdog, men sen har jag ju aldrig varit speciellt intresserad av att titta på fotboll, jag spelar det hellre.

Jag är inte alls i toppform idag, tyvärr.

Moped-Mackan.

Klockan är 04.30, vad i helvete gör jag vaken? Det här livet som arbetslös funkar inte riktigt för mig känner jag. Jag behöver struktur, arbetstider som gör att man inte klarar av att vara vaken hela nätterna. Jag blir tokig på det här, driva runt som någon herrelös hund på dagarna och ligga vaken och titta på någon halvtaskig serie på nätterna, förbannat.

Jag har börjat titta på en ny serie, Chuck. Vad är det för serie egentligen? Det är så mycket action att jag får ont i huvudet. Får inget riktigt grepp om den, har sett dom tre första avsnitten av säsong 1 och jag kan fortfarande inte säga om den är bra eller dålig, varför tittar jag för? Det enda som är skönt med den är att avsnitten är 40 minuter långa istället för 20.

Nu ska jag sova, som fan, beli dä!

Hitta bingen.

Just nu ligger jag i min säng, nästan exakt så som jag gör på bilden, förutom att jag har datorn i knät nu. Har gjort en fantastisk bra spellista på Spotify av låtar som folk har rekommenderat mig om, men även gamla godingar som jag lyssnat på väldigt länge. Jag mår rätt bra, jag har hittat en viss sinnesro. Jag har tänkt dela med mig av spellistan, men jag tänkte att vi kanske kunde göra ett byte. Att ni kanske kan ge mig någon/några av era spellistor, så jag kan få lite ny musik att avnjuta, det låter inte helt dumt va?

http://open.spotify.com/user/djrekmacka/playlist/79N75UlTu9FgdSYcwPqWuO
Varsågodis.

Mockasinriddare i pyjamas.

Fantastisk låt, fantastisk frisyr. Ge mig page.

Pizzaslice och Sega Saturn.

Efter min och Henriks frukostdate imorse, så gick vi ut i det underbara vädret. Vi tog med oss min longboard ut och lekte lite på gårdsplanen utanför huset.

Kompisens vän Sven, som heter Jon tyckte att vi skulle göra någonting riktigt farligt. Han berättade att han som barn hade spelat Tony Hawk på Playstation och att det fanns en jättefräsig grind som kallades något i stil med - "The grind of Death". Han föreslog att vi skulle prova på den, vilket vi också gjorde. Här på bilden ovanför visar hur jag och Henrik försöker oss på den, vi fick inte direkt resultatet vi var ute efter, men det är alltid något.

Efter en stunds lekande på räcket, så gav vi opp. Vi kände att vi behövde lite fart i vardagen, så vi slängde oss på brädan och flög fram över den ganska osopade gatan.

Såhär kan det se ut när två stycken 21 åringar leker med döden. Vi bemästrar brädan som om den vore någon leksak, men det är ett dödsverktyg i fel händer. Så nu har ni sett hur min förmiddag har varit. Hur har eran varit? Lika fartfylld och spännande som min?

Receptet för en bra frukost.

Det första, och kanske det svåraste steget, det är att ha en trevlig kamrat att spendera dagens första timmar med. Men det löste sig galant, min vän Henrik är hemma från Uppsala och kände för att dela en frukost med mig.

Det andra steget är att försöka få ljuv musik att spelas på låg volym på den plats ni befinner er. I vårat fall var det i köket, så min laptop var det absolut enklaste alternativ. Hade det varit en kvinna jag spenderade morgontimmarna med hade jag förmodligen fixat en levande orkester.

Nästa steg är själva frukosten, det du ska äta alltså. Personligen så tycker jag att människor och placeringen är viktigare än det du äter, vilket kommer synas ganska tydligt på nästa bild.


Såhär ser alltså min otroligt enkla frukost ut, en rostad macka med mjukost och salami. Men som sagt, det är setupen som är det viktigaste i dom här lägena.

Det sista, men absolut inte det minsta steget. Det är morgonkaffet, som vi avnjöt i vårsolen. Vi festade till det med en liten, liten pepparkaka till det också.

Kom på en grej.

Kommer ni ihåg den här läsken? Jag låg i sängen på pojkrummet och funderade lite, och kom helt sonika att tänka på den här gamla läsken. Sjukt att det bara ploppar opp sådär, minns att det var en riktigt otäck läsk, smakade någon blandning av diskmedel och Pepsi.

Jag mår som jag förtjänar.

Väldigt vad jag vill vara just där, där på bilden ni ser här ovanför. Det där var Fredagen under Peace and Love förra året, jag och Jim hade festat stenhårt sen Måndagen så vi var rätt spritmarinerade, men jag önskar ändå att jag var där just nu. Jag är på väldans dåligt humör, ingenting går som jag vill, frustrerande som attan. Nu ska jag ta en riktigt lång dusch och tvätta bort en tre dagar lång fylla.

Jag = tuff.

Här sitter jag och är lite tuff, klär av mig och så. Det är fantastiskt vilket väder vi har, jag mår fantastiskt bra när solen lyser min annars ganska blektjocka kropp. Fast nu sitter jag inne på pojkrummet, det är lite svalt här inne, nästan så jag får frysloppor. Eller heter det verkligen så? Ni vet när man blir helt knottrig. Hur som helst så har jag planer på att gå ut och sätta mig igen, kanske ta med mig Johnny Cash självbiografin, slå opp en liten whiskey och bara njuta, så måste det nog bli.

Ska jag se honom den 15/5? Klart jag ska, det kommer nog bli rätt bra. Jag dricker öl ikväll igen, och imorgon. Folk trodde att jag kom från Ryssland när jag var i USA och nu beteer jag mig som en ryss, hur ska det här sluta?

Dagens dagens.

Trimmad frilla, mopeder och ett par uppvikta chinos och du går hem hos tjejerna, true story.

03.03, eh?

Nu har jag rakat av mig håret igen, god damn. Riktigt skönt att se ut som en normal människa, fast jag vet inte, ångrar jag mig? Svårt, lite grann bara, men ändå. Det är bara hår, det växer så det knakar ändå, ja.

Jag känner mig rysk på något vis, dricka öl såhär på en Torsdag. Det får man absolut inte göra, men jag ger PK-Sverige ett långfinger. God natt.

If you dont like my fire, then dont come around.

Det går inte att lyssna på den här låten för många gånger, jag håller dessutom på att lära mig den på gitarr. Det går halvknackigt, men jag försöker åtminstone.

Eftermiddagskaffe.

För några minunter sen kom jag in från balkongen, har för första gången i år fikat utomhus. Det var varmt, varmt som attan kan jag tala om, närmare bestämt 27 grader. Och det känns helt underbart, nu känns det verkligen som att sommaren är påväg, den är sjukt efterlängtad.

Jag insåg att min longboardpremiär var lite väl tidig i år. Det såg så bra ut från mitt pojkrumsfönster, men tji fick jag. Så det vart ingen långtur jag åkte på, från porten ner till garaget, och det är inte längre än 45-50 meter.

Jag är inte riktigt i något skrivarmode, vi får helt enkelt höras senare.

Värme.

Solen skiner, snön smälter bort, asfalten är bar. Nu tar jag fram longboarden för premiärturen, oh yes.

Clemens uncensored

Här kan vi snacka aprilskämt, för jag trodde fan inte det var sant när det hände. Vill egentligen inte gå in så mycket på vad det är som har hänt, vilket i och för sig är ganska tydligt på bilden. Men vem fan kunde tänka sig att ett onödigt krogtjafs kunde sluta såhär? Nog för att Borlänge är en jävla skitstad, men det här tar fan priset.

Ralphie May, jag är kär i dig.

Ärligt talat, det här är förmodligen den roligaste stand upen jag någonsin sett. Får jag stjäla 15 minuter av er? Om jag nu får det, titta på dom här två klippen. Skratta och le!

Del två.

Slitzbabes, vårkänslor och nakna indianer.

Tidigare i veckan satt jag och slötittade i senaste numret av Slitz hemma hos en vän. Upptäcker att det är helsidereportage om utelivet och nattklubbarna i Borlänge, blir lite full i skratt, sätter igång och läser. Efter ett par minuters läsning ser jag det, det absolut sjukaste jag någonsin sett. Dom har rankat Flamingo som träffpunkt numero uno för nyblivna 18-åringar och 35-åriga indianer i Borlänge. Dom hade 3 olika skalor som jag inte kan minnas nu, det enda jag kan minnas är att en utav skalorna var hur pass lätt det var att få ligg på Flamingo i Borlänge.

Nu vet jag inte vad Slitzredaktionen har för kriterier på sina ligg, men säger inte en vimmelbild mer än tusen ord?


Bevisligen högre kriterier än våran vän Jim, vars enda krav är att tjejen inte är psykiskt utvecklingstörd. Det gör liksom ingenting om en arm hänger lite taskigt, ett ben är lite krokigt eller att hon har fötterna där händerna ska vara och tvärtom.

Grattis Ville.

Idag fyller våran alldeles egna Ville Murtokangas (Il Muerto, BajenVille, Det finska monstret) 20 år. Därför tillägnar jag honom ett inlägg på min blogg, det är väl en fin gest? Han är en fin människa och bra kompis, den gamle Ville. Han har kommit opp i åren han med, han kanske inser att man inte kan bete sig hur som helst nu när han lämnar tonåren. Han har meriter som ingen annan man, denna Ville. Han är den enda i vårat "gäng" som kan - Dricka 90cl Tyskimporterad fulsprit på en kväll, mima och spela luftgitarr till en hel massa Kisslåtar och han är med all säkerhet den enda som kan referera Backhoppningsresultat från sent 70-tal. Och det är därför man tycker om honom.

Då ska få din present Ville, var så säker. Hur låter det med ett sexpack 1 liters Jeltzin? Kan du tacka nej till det?

Inga konstigheter, jag har kört truck i 30 år.

Här är en bild på min vän Jon som jag berättade om igår. Han är snäll och så, men lite speciell. Vi var på Waynes idag igen, Jon ville ha sin revansch. Tjejen i kassan kände igen oss från gårdagen, och frågade glatt Jon om han vill ha en bagel idag, men då skrattade han och sa att det ville han inte alls ha, idag ville han bara ha en kaffe, så det fick han. Det jag egentligen ville med det här, det är att outa Jon, så ni vet vem ni ska hålla er undan för.

Hur som haver, vi satt och drack vårat kaffe varvat med vatten och diskuterade småsaker i livet. Jon pratade om någon utflyckt hela tiden, han ville åka någonstans och han tyckte att jag skulle passa som en utmärkt lekledare för honom. Sagt och gjort, vi satte oss i min bil och brummade iväg, först åkte vi till Åselby (mad respect), Hytting, Romme och sedan vände vi och stack norrut. Jon jobbar som väktare på Securitas, så när vi passerade Bullermyren berättade han om en massa hemskheter han har varit ut på. Vi svänger ut på Kvarnsvedesvägen och får en silvrig Volvo V70 efter oss, efter en stund åkande svänger vi höger in mot Ringen och den silvriga Volvon åker rakt fram. När vi kommer åkandes efter Ringen så ser vi Silverpilen stillaståendes i korsningen framför oss, så vi åker rakt fram för att senare vända på en vändplan längre ner på gatan. Den suspekta Volvon åker efter oss och när vi väl har vändt på bilen så står dom stilla med en skylt i vindrutan som det står Polis på. Jaha, tänkte jag för mig själv, vad är det nu då? Dom ber mig stänga av bilen, jag tvekar en sekund för att jag vet att min bil brukar krångla. Hur som helst, jag skriver så otroligt utdraget och så, så jag går direkt till det jag vill få sagt. Lite sent påtänkt tänker ni nu? Men läs inte då, för guds skull.

Nåja, så när dom hade tittat på mitt körkort och konstaterat att jag inte var någon bandit så ville inte min bil starta, helt död, kaputt. Jag tar mig för ansiktet och ber till gud att bilen ska starta, så jag provar en gång till, helt död. Jon skrattar så han håller på att börja gråta, jag skäms ögonen ur mig och den kvinnliga polisen frågar mig om vi behöver hjälp. Ja, det skulle man kunna säga svarar jag. Dom två civila poliserna hoppar ur bilen och börjar knuffa, jag fnissar för mig själv och tänker - Så där går det när man stoppar mig, in your face, uh!

Summertime Clothes

Sitter på sängkanten, slår på den här låten och känner att den här dagen, det blir en bra dag. Jag ska jobba på stan' idag, det ska bli spännande. Fast inte riktigt på stan', utan i en lokal som ska bli ett fik, med kakor och sånt.

Shiny shoes.

Bortse mitt senaste inlägg. Det var gammalt, dammigt och förbaskat tråkigt. Idag blir en bra dag, jag känner det på mig.

You and your plastic gun.

Som jag har slitit idag, ni ska få veta. Det är därför jag inte hunnit med och skriva någonting idag, tyvärr. Det är bloggen som blir lidande såna här dagar, men det är inte mycket jag kan göra åt saken.

Dagen började hur som helst med att Jon ringde och väckte mig 13.56, man mår riktigt bra när man vaknar i hyffsad tid, man känner att man har hela dagen framför sig. Idag kom ångesten som ett brev på posten, betongkepsen på. Han hade laddat hela dagen för en bagel på Waynes, han kom hem till mig och nästan kastade in mig i duschen och sa att om jag inte skyndar mig, då åker han ifrån mig och jag blir utan en mysig fika med honom. Så jag duschar snabbt som blixten, vi springer ner till hans bil och kör som om vi hade stulit både bil och bensin mot Kupolen, springer från parkeringen in på Waynes.

Och det är här jag se honom falla i tusen bitar, deras bagels var slut och dom får in nya dagen därpå. Underläppen börjar darra på honom, det är inte bara jag som ser det, utan även tjejen i kassan märker det. Så hon erbjuder honom en toast och han skiner opp som en sol, han frågar henne vad det är på, pinjenötter och kyckling får han till svar. Det är då det brister för honom, han blir måttligt irriterad och säger att han bara vill ha en kaffe, betalar och går iväg och sätter sig.

Jag står fortfarande kvar vid kassan som en fågelholk, vad vart det med honom tänkte jag för mig själv och beställde. Går försiktigt fram emot honom, och frågar hur det är fatt. Han svarar mig med ett kort, ganska bittert och ledsamt - bra. Jag satt mig i stolen brevid honom, la armen runt hans axlar och sa - Men kompis, jag ser ju att det är något som är fel, du är ju surare än ett rönnbär. Då vrålar han ut - Men vad är det här för jävla café egentligen? Det enda jag får till svar när jag frågar vad dom har, det är slut, slut, slut och slut. Ja, sa jag, det kan ju vara så ibland, men du hade ju faktiskt kunnat ta en toast, dom är jättesmaskiga.

Det är då det verkligen brister för honom, jag ser hur hans ögonvitor börjar bli röda och han skriker - Men jag är för fan allergisk mot kyckling, och det ska du veta din jävel. Och det är nu jag börjar fundera, vad är oddsen för det egentligen? Att det enda dom har förutom vanligt fikabröd är det kyckling i. Och att just Jon är allergisk mot det?

Nåja, jag ser nu att jag svävade iväg lite för mycket, det här vart ju nästan en novell. Är helt andfådd av allt skrivande, så ni får nöja er med det här. Jag måste sova snabbt som fan nu, ska opp och jobba imorgon.

Believe that.

Här är jag, där är ni. Det är inte riktigt så jag vill jobba en söndag, om det är någongång jag saknar alla utflugna människor som jag umgicks med innan dom flyttade till sina studentstäder, så är det fanimig på söndagar. Har varit mer eller mindre fastväxt i soffan på PR hela dagen, sett nästan två säsonger av Rob&Big. Och jag kan säga såhär, jag skulle också vilja ha en 3 meter lång och 200 kilo tung kompis som kan skydda mig mot banditer, hur soft hade inte det varit?

Sen tyckte min käre mor att jag skulle åka och hyra Patrik 1.5 åt henne, så jag var en god son och gjorde det. Blev med mer eller mindre våld tvingad att se den med henne och far, den var helt okej ändå. Jag vet att mina betygsättningar av filmer har på slutet varit väldigt svävande, filmer som alla andra tycker är bra, sågar jag totalt. Och andra filmer som folk sågar, dom hyllar jag till skyarna.

Kvällen spenderade jag med en Ultimate Cheeseburgare från Max, kan vara den bästa medicinen en söndag som denna, fantastiskt. Jag och Christoffer spenderade kvällen i Jims lägenhet och spelade en hel del tvspel, jag vann. Det roliga med allt det här, det är att Jim inte har en aning om att vi har varit där, för han åkte till Stockholm imorse för att jobba. Så det får han reda på när han läser det här inlägget, festligt.

Nu ska jag se resterande säsongerna av Rob&Big, sen ska jag be till gud att jag får ett riktigt monster till kompis inom en snar framtid, han får gärna vara mörkhyad.

Långfingret.

Hur kan man inte älska 1000apor.se? Dom kör en ljusshow när det är Earth Hour och jag tycker det är helt fantastiskt, det är humor mina vänner.

Det här är den mest fantastiska låten jag någonsin hört live, nog för att det är en cover, men vad gör det egentligen? Ingenting enligt mig. Man riktig hör hur han lider, skulle jag sjunga en sång varje dag innan jag gick till jobbet, så skulle man höra samma lidande i min röst. Men jag kan inte bara strunta i att gå till jobbet och stå på någon scen och smörsjunga, utan jag måste sätta på mig blåstället och stämpla in, men sånt är ju livet för en vanlig knegare. Sen att jag snittar 8h/vecka är en helt annan historia.

Jag och min vän Jim sitter på pojkrummet just nu, vi pratar lite om hans Subway-macka. Han fick currysås på den istället för barbeque, och vi som känner Jim vet ju att han är lite känslig med sånt där. Dock stoppade det inte honom idag, han var väl hungrig den lilla parveln. Men efter sin lilla fest så konstaterade han att curry, det luktar som ett sår, som gärna har haft ett och samma plåster över sig i ungefär en veckas tid, märkligt. Och som den bebis han är, så måste han sova efter maten, snart måste han väl gå på toa också. Men ni ska få se vad som händer om man somnar mitt på blanka dagen på pojkrummet.

Ser ni vad jag smyger nära honom? Om ni höjer opp ljudet när jag smeker telefonen över hans ansikte så hör ni hur han ligger och snarkar, den grisen. Jag hade lika gärna kunnat döda honom, men då hade inte vi haft någonting att skratta åt.

Snö? Nämen.

Jag borde ha insett igår att jag skulle ha gjort så som jag skrev i första inlägget, dragit täcket över huvudet och allt det där. Men nu är den dagen över, och vi har en ny dag med nya möjligheter framför oss. Och då vet ni vad jag ska göra? Jag ska jobba, arbetsdag = glädjedag.

Nu åker vi och har kul!

Confession.

Okej, det är dags för mig att komma ur garderoben. Jag måste bekänna det här, det har varit ett massivt tryck på mina axlar, det känns som jag burit runt på en 50kilos ryggsäck. Jag är en narkoman, och min drog är den blåa drycken Powerade. Efter ett hårt missbrukande, så gav min kropp opp. Mina njurar har tagit så otroligt mycket stryk så att det rinner bara rätt igenom mig. Men nu har jag fått hjälp, jag har varit inlagd 3 månader på ett rehabiliteringshem och nu känner jag mig som en ny människa.

Nu när jag har berättat dom här hemskheterna för er, dela med er av era saker som trycker ner er. Det spelar ingen roll vad det är, se mitt kommentarsfält som en bikt.

Ostfralla med ost, eller?

Nu har jag setat ett ganska långt tag och funderat på vad jag ska skriva, har en del saker att berätta. Men jag vet inte riktigt om jag orkar ta tag i det, försöka få ut någonting vettigt av allt det jag har i skallen. Jag sitter som en säck potatis på sängkanten och funderar på vad jag egentligen håller på med, känner ni också så ibland? Vissa dagar känner man bara för att gå och lägga sig igen, dra täcket över huvudet och bara låta dagen gå. Likgiltig, det är lite så jag känner mig idag.

Nu ska jag duscha, raka mig, borsta tänderna och bli en ny människa.

Snabbis, in och ut igen bara.

Det är sjukt vad jag blir sentimental efter en helkväll med öl, och speciellt när det gäller musik. Den här låten började spelas från spotify, och jag kan helt ärligt säga att det kom en eller två tårar, sjukt.

Rock'n'rollers

Det är sjukt vad utsätter sin kropp för egentligen. Idag har jag gått som ett levande lik, utan tvekan. Den enda jag har gjort idag är att gnälla och ätit kebab två gånger, men det kan vara skönt det också. Vaknade till liv runt 11.30 tiden i ett studentrum på 18 kvadrat brevid en annan man i sängen, det var en otroligt skum känsla måste jag säga. Tungan satt som limmad i gommen, tankarna for fram och tillbaka, vad fan hände igår egentligen? Det som hände var att vi såg Johnossi, det kan vara den bästa musikaliska upplevelsen jag någonsin haft. Det enda som var negativt med kvällen var att dom hade varenda högtalare på maxvolym, det var inget jag tänkte på i stridens hetta igår. Men idag har det tjutit i mitt vänstra öra hela dagen, inte okej.




Här kommer en bild från spelningen, vet inte riktigt vad det ska föreställa. Men det var lite sådär jag kände mig igår, helt dimmig i skallen av glädjeruset.

Det är kort datum på mjölken, snowboard.

Jag har fått en del klagomål och hot, både via min mail och mobiltelefon. Det är inget jag tar speciellt allvarligt, det kommer med kändisskapet säger dom, det är bara att acceptera. Men jag känner att någonstans i dom där hoten, långt där inne så finns det kärlek och den tänker jag besvara. Ett utav klagomålen var att jag inte visade min nya butchflata-frippa, och jag såg mitt misstag försent, när inlägget redan var publicerat. Man laddar nämligen opp bilder via någonting som kallas blogger.com och bevisligen redigeras/beskärs bilderna så det inte blir riktigt rätt. Jag får alltså stå mitt kast och ladda opp en ny bild, är det okej?



Nu vill jag inte höra några klagomål, eller jo för fan, grilla mig. Jag kan tala om att jag var lagomt kallsvettig idag på arbetsintervjun, så ni kan göra ett försök att få fram dom känslorna i mig igen, det pirrade lagomt skönt i magen.

Nu kära vänner, ska jag hitta sängen och få min skönhetssömn. För imorgon kl 12.00 sitter jag på tåget påväg mot Örebro, jag ska besöka lite vänner och senare på kvällen gå på en spelning med Johnossi. Och hur maxat tror ni det kommer bli? Helt fantastiskt jävla överdjävulskt maxat, lita på mig.

Kilopriset på köttfärs är för högt.

Ni får en bild av mig, på mig. Ni känner er lite speciella nu va? Era sjuka jävlar. Jag har lite saker att berätta för er, ni vet att jag var och klippte mig imorse, resultat ser ni på bilden. Jag tycker att min frisyr nog skulle passa bättre på en kvinnlig fängelsegäst, som kanske heter Anki, väger runt 100 pannor och våldtar dom andra fängelsegästerna till frukost, lunch och middag. Men som sagt, bollstadiet är inget man föredrar och nu har jag iallafall lite fason på kalufsen.

Och sen den andra grejen jag har att berätta, det är att jag fick jobbet som jag var på intervju för i förmiddags. Grattis till mig själv, det var kul.

God morgon.

Pigg och fräsch, just det. Nej, det hade faktiskt varit rätt bra. Skillnaden mellan att gå upp 08.15 och 15.00 är ganska stor, den stora frågan är om jag överlever dagen. Nu ska jag hämta 2 tops och göra rent mina öron. 11.00, tummarna, kom ihåg det.

Yester-me, yester-you, yesterday.

Det bara sprutade ord i från mig igår, jag var helt andfådd imorse när jag vaknade. Jag kände att jag var helt utpumpad, det händer inte allt för ofta att jag skriver fyra inlägg på en dag. Och den här dagen har varit helt tvärtom, har inte ens haft en tanke på att sätta mig och skriva någonting överhuvudtaget.

Imorgon har jag en bokad tid på en frisörsalong, det ska bli riktigt spännande. Det beryktade bollstadiet har infunnit sig, och det kära vänner, är inget man tycker om. Ska försöka få lite struktur, lyster och glans på mitt hår igen. Fantastiskt!

Efter det ska jag på arbetsintervju, Telekiosken kan eventuellt bli min nya arbetsplats. Om ni är vakna 11.00 imorgon förmiddag så håller ni väl tummarna för mig, eller hur? Om jag får det jobbet kommer det bli en jäkla uppsving för den här bloggen, jag menar, det är ju en hel del tokstollar i omlopp på Kupolen.

Nu måste jag hitta sängen, pigg och fräsch är något man ska vara på en arbetsintervju har jag hört.

Sinnesro, eller hur var det nu igen?

Fick för mig att jag skulle skriva ännu mera dumheter, kunde liksom inte hålla tillbaka skrivar-besten inom mig. Jag har egentligen ingenting att skriva, bara en massa saker som jag går och funderar på under dagarna. Fast det är väl det som är själva grejen med en blogg, att man ska kunna skriva saker som helt saknar substans.

Jag har känt dom senaste dagarna att jag skulle behöva en introslinga, som spelas varje gång jag entrar ett rum. Det ska riktigt glänsa om mig, det ska spridas en magisk känsla över hela rummet. Och då har jag tänkt såhär, hade det inte varit helfestligt om tillexempel introt från The Doors fantastiska låt Break on Through spelades? Eller varför inte Detektivbyråns låt E18? Det hade jag gillat, absolut.

Snön yr utanför mitt fönster just nu, jag som trodde att våren var kommen. Så fel man kan ha, besvikelsen är enorm. Jag hade redan börjat putsa på shortsen, longboarden stod precis innanför dörren och väntade på årets första tur. Men hur kunde jag vara så naiv, att tro att våren kunde komma till oss redan nu, i mars. Förra året snöade det sista gången 17 maj, sker det i år så är snaran knuten för länge sedan.

Har haft en otroligt intressant diskussion med en vän på msn, mellan klockslagen 01.00 och 03.00 har vi hamnat i någon slags symbios. Vi diskuterar allt mellan himmel och jord. Kvinnor, makt, alkohol och musik som gör att man hamnar i harmoni med själen. Det låter kanske inte så väldigt speciellt såhär i efterhand, men det var det.

Och för att ni inte ska få för er massa saker som kan få mig att verka normal, så lägger jag opp den här bilden på mig och min kompis Ola. Vi har känt varandra rätt många år nu, vi går rätt bra ihop, Ola och jag.



Oseriös? Nej, det är bara Macke.

Vänskap, en bra sak att ha i livets rycksäck.

Ni vet att jag skrev att jag skulle prova på någonting nytt, vara kreativ och hela den där biten. Som jag förstår det, så tror folk på något vis att jag är väldigt oseriös man. Vilket jag i och för sig kan vara, men det är inget beteende jag vill bli igenkänd för, är ni med mig? Därför tog jag tag i mig själv, skakade om mig själv och försökte intala mig att det här pajasbeteendet måste läggas lite på hyllan, om man så säger.

Så vi slog slag i saken skulle man kunna säga, här nedanför visas min och Jims lilla uppvisning.


Ser ni vad glada vi är? Jim är som en stolt far som ser sin son ta sina första tramp utan stödhjulen på cykeln. Och för att prata lite om mig, det är ju trots allt min blogg, allt fokus ska vara på mig. Jag är plommonlila i ansiktet, en färg jag tycker väldigt mycket om. Det var ett otroligt tryck på min buk just vid fototillfället och det var som att gå 9 ronder i boxningsring med Micke T. Men det där var ett bevis på entusiasm, en riktig kämparglöd som sitter kvar efter alla dessa år som oorganiserad tonåring.

Jag har en hel rad med saker till jag skulle vilja ta upp, men det får helt enkelt bli imorgon.
Ta hand om er.

Soppskål.

Min vän Jim slutar aldrig att förvåna oss, han gör sin vardag lite mer spännande, helt klart. Och det är verkligen hans vardag, han är snabbmatkedjorna och pizzeriornas favoritkund. Men han är magisk, med vilken finess han äter sina pizzor. Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att jag skulle klara av detta konststycke, för det är ett mästerverk han utför.

Vi har legat hemma på PR hela eftermiddagen, pratade lite om våran framtid, tillsammans eller ej. Jim vill bosätta sig i något varmt Sydeuropeiskt land medans jag vill till västkusten, i Sverige då alltså. Jag ska på arbetsintervju på Tisdag förresten, riktigt spännande.

Jag har funderat på en grej dom senaste dagarna, jag tänkte att jag skulle tatuera in A.C.A.B över hela ryggen, hade inte det var lite gangster?

Mangnöss.

Om gårdagens låt gör så att en bit av mig dör för varje sekund, så gör dagens låt helt tvärtom. Det kan vara världens gladaste låt, som är en perfekt söndagslåt för mig. Man kan ju behöva muntras opp lite, så här på söndags-eftermiddagen. Igår var det fest, rätt mycket rock'n'roll faktiskt, det var en och annan människa i rörelse på Östermalm igår. Jag har inte så mycket minnen kvar, men jag vet att Ville levde ut sina barndomsdrömmar på nattkröken, han mimade och spelade luftgitarr till precis alla Kiss-låtar.

Men jag mår rätt bra idag, trots omständigheterna. Jag borde göra någonting vettigt, någonting kreativt, någonting helt nytt. Men jag vet inte om jag orkar det riktigt, vad skulle reaktionerna bli tror ni? Jag kanske gör ett experiment ikväll, runt 18.30 ungefär.

Nu ska jag se Slumdog Millionaire, hejdå.

En bit av mig dör för varje sekund som går av den här låten, jag borde åka till Way out west, visst?

Gravlaxad.

Jag tror min mamma är djävulen, man skulle nästan tro det när man ser hur hon inreder. Hon har sakta men säkert bytt ut allting i vårat badrum till svart. Men nu har hon tagit det till sin yttersta spets. Det räckte tydligen inte att golv, handduk, matta och toalettsits är svart. Toalettpapperet är nu mer också svart, och parfymerat, fantastiskt.

Hade min mamma fått valt när jag föddes, så hade hon säkert gjort mig svart också. Och tur är väl det, för jag gillar att vara vit på vintern och gyllenbrun på sommaren.

Jag blir smal nu.

Och lite röd, jag som alltid sagt - Hellre död än röd. Men man måste få ändra sig, visst? Snart är det lördag, vilket innebär att jag ska jobba. Det känns ju helt fantastiskt, jag har varit ledig hela veckan och bara relaxat. Känns skönt att få träffa lite människor som brinner för sitt yrkesval, för det är verkligen det dom gör. Dom vill klättra på karriärstegen, men dom måste slicka så mycket röv som möjligt under vägens gång, men det som är mest irriterande är att dom verkar gilla det. Snart ska jag och två vänner till Kupolen och visa opp oss, kanske dricka en ljummen latte och se snygga ut, det låter det va.

Thursday Massacre

Gran Torino, vilket fiasko. Jag hade förväntat mig en riktigt bra film, hade till och med dukat upp med kaka och läsk. Men vilket sömnpiller till film, hur kan folk ha mage att tipsa mig om något så dåligt? Men det värsta av allt är att den har fått 8.4 av 10 på imdb.com. Jag tror jag ger upp mitt filmtittande, jag får sysselsätta mig med något annat helt enkelt. Kanske går med i en trött bokklubb, eller jag kanske ska börja med bridge, eller fågelskådning. Förmodligen får jag ut mer av det än av att sitta och titta på något så fantastiskt dåligt som dagens filmer.

Jag har tänkt på en sak dom senaste dagarna, ni Spotifyanvändare som läser min blogg kanske har lust att hjälpa mig med en sak? Jag skulle uppskatta väldigt mycket om ni kunde länka era spellistor i kommentarsfältet här nedanför. Jag känner att jag behöver någonting nytt och fräscht, någon kanske har något guldkorn att dela med sig av.

Jag lovar att det blir mer liv i luckan redan imorgon, var så säkra.
Ta hand om er.

Sex laxar i laxask.

Jag har inte varit allt för aktiv dom senaste dagarna, känner att jag inte riktigt har haft varken tid eller lust. Det är svårt att vara kreativ när hjärnan går på lågvarv hela dagarna, jag har liksom ingenting att använda hjärnan till nu. Vilket jag inte har när jag jobbar heller, men då händer det ju lite mer saker. Känner att jag behöver förändringar, är trött på att gå i samma gamla banor i den här otroligt trötta staden.

Ge mig nåt, typ sommar skulle vara bra.

Stela kroppars dynamik.

Jag har en väldigt djup diskussion med min vän Jim just nu, på msn såklart, vad annars? Hur som helst så säger han att vi inspirerade honom idag, jag och mina tre vänner som var ute och åkte skridskor. Han säger artighetsfraser som - "Ni har lockat fram vildmarkskillen i mig, mitt nya jag. Jag känner en sån styrka, en känsla jag aldrig känt förut."

Men sen kommer sanningen fram, den lilla gynnaren vill använda sig av friluftslivet som någon slags täckmantel. Han pratar om varmchoklad, fika, bullar och en öppen eld. Men då känner jag att jag måste sätta ner foten, jag ryter i åt honom, så gott det går på msn, och säger att såhär kan inte hålla på. Han ryggar tillbaka, ber om ursäkt och säger att han ska sova på saken. Han ber om ursäkt än en gång och önskar mig en trevlig natt.

Jag hoppas han har lärt sig en läxa nu, den där Jim.

Veckans två måsten.

Veckans första måste blir Lasse Stefanz cdn som man fick med Expressen i söndags. Är inte det helt fantastiskt egentligen? Det är 2009 och dom skickar fortfarande med cdskivor som var poppis för 10-15 år sedan. Är dom med i Melodifestivalen eller hade dom skivor kvar sen en lång tid tillbaks? Men håll med om det folk, det här kan man kalla vardagslyx, visst?

Veckans andra måste blir kvällens portion av Ben and Jerry's. Jag kan säga att den smakade inte alls bra, smaken hette någonting med Cheesecake, så jag hade förväntat mig en munorgasm efter första skeden, men tyvärr. Smaken var en blandning av rönnbär och en strumpa som användts ett helt sportlov. Men vet ni vad det bästa är med hela händelsen? Jo, det är att jag inte har betala ett öre av glassen. Tack Pär, Mattias och Jon för glassen.

En grej till bara.

Fick höra en till fantastiskt rolig sak idag, Jons pappa Jan (ser ni humorn?) var tidigare med i en organisation som hette/heter Born White. Jag och Mattias tyckte att det lät som någon Nazi organisation men Jon rättade oss och sa att det var en grupp människor som var emot solarier, mycket nöje.

Shortsväder, nästan

Ser ni vad mysigt vi har det? Jag ser rätt avslappnad ut, Mattias ser ut som om han har någonting som irriterar honom och Jon ser räsersnabb ut. Vi har varit väldigt aktiva idag, det var som planerat, långfärdskridskor. Vi hade iallafall tur med vädret, det var ungefär det som var positivt med dagens lilla utflyckt. Man farade för sitt liv varenda sekund, jag tror vi har låtit våren kommit lite för mycket runt knuten för att det ska vara säkert att dundra runt ute på isen. Men vi fick avnjuta en bättre fika i vårsolen, så jag är nöjd.

Efter skridskoturen åkte vi hem till Jon. Jag fick reda på en härlig sak idag, deras lilla farm mitt i Åselby har ett gårdsnamn. Bengtesgården heter den, vilket jag tyckte lät som något slags rehabiliteringshem för hyperaktiva förortsungar från Stockholm.

Efter min och Mattias lilla skrattfest om rehabiliteringshem-skämtet så satt vi och slappnade av lite med en kaffe, än en gång. Vi skrattade lite till åt rehabskämtet och Jon vart småirriterad, sa att jag hade varit elak mot honom hela dagen och sa att vi fick lov att bli snällare mot varandra.
Jag fick lite dåligt samvete och sa att jag tyckte om Jon, då vart han glad igen, den lille parveln.

Och ni som är glada för solen idag, ni kan sluta med det. På torsdag ska det tydligen bli närmare 12 grader kallt, vilket inte är speciellt upphetsande. Ge mig sommar, nu!

Comfortably Mellow.

Det kände jag mig igår kväll, hade en fantastiskt bra söndag ändå.
Dom brukar kunna vara rätt ångestladdade, dom där söndagarna. Åt en hel massa godsaker igår, det var allt mellan himmel och jord, mildt sagt. Det började med en pizza, sen fortsatte det med kinapuffar, ben and jerrys, sanslöst goda juicer och en fruktsallad med chockladmousse.

Flytten över hit till Blogspot känns spännande, min vän Marcus har jobbat som attan för att få allting gjort. Han belönade sig själv med att lägga upp sin Twitter i översta spalten här till höger, det är okej. Han har visioner, vi ska bli världsledande inom internetvärlden, han och jag.

Imorgon ska jag få en naturupplevelse av mina vänner. Dom har dragit igång någonting lurt, vi ska tydligen åka långfärdsskridskor på sjön Runn imorgon. Det känns trevligt ändå, jag har egentligen inget större behov av att vistas utomhus i snöslask, men jag ställer opp iallafall.
Vi får helt enkelt hålla tummarna för att solen kommer att skina på oss imorgon.

Nu ska jag hitta sängen, ta hand om er.