Stela kroppars dynamik.

Jag har en väldigt djup diskussion med min vän Jim just nu, på msn såklart, vad annars? Hur som helst så säger han att vi inspirerade honom idag, jag och mina tre vänner som var ute och åkte skridskor. Han säger artighetsfraser som - "Ni har lockat fram vildmarkskillen i mig, mitt nya jag. Jag känner en sån styrka, en känsla jag aldrig känt förut."

Men sen kommer sanningen fram, den lilla gynnaren vill använda sig av friluftslivet som någon slags täckmantel. Han pratar om varmchoklad, fika, bullar och en öppen eld. Men då känner jag att jag måste sätta ner foten, jag ryter i åt honom, så gott det går på msn, och säger att såhär kan inte hålla på. Han ryggar tillbaka, ber om ursäkt och säger att han ska sova på saken. Han ber om ursäkt än en gång och önskar mig en trevlig natt.

Jag hoppas han har lärt sig en läxa nu, den där Jim.