Det här är den mest fantastiska låten jag någonsin hört live, nog för att det är en cover, men vad gör det egentligen? Ingenting enligt mig. Man riktig hör hur han lider, skulle jag sjunga en sång varje dag innan jag gick till jobbet, så skulle man höra samma lidande i min röst. Men jag kan inte bara strunta i att gå till jobbet och stå på någon scen och smörsjunga, utan jag måste sätta på mig blåstället och stämpla in, men sånt är ju livet för en vanlig knegare. Sen att jag snittar 8h/vecka är en helt annan historia.

Jag och min vän Jim sitter på pojkrummet just nu, vi pratar lite om hans Subway-macka. Han fick currysås på den istället för barbeque, och vi som känner Jim vet ju att han är lite känslig med sånt där. Dock stoppade det inte honom idag, han var väl hungrig den lilla parveln. Men efter sin lilla fest så konstaterade han att curry, det luktar som ett sår, som gärna har haft ett och samma plåster över sig i ungefär en veckas tid, märkligt. Och som den bebis han är, så måste han sova efter maten, snart måste han väl gå på toa också. Men ni ska få se vad som händer om man somnar mitt på blanka dagen på pojkrummet.

Ser ni vad jag smyger nära honom? Om ni höjer opp ljudet när jag smeker telefonen över hans ansikte så hör ni hur han ligger och snarkar, den grisen. Jag hade lika gärna kunnat döda honom, men då hade inte vi haft någonting att skratta åt.