Vänskap, en bra sak att ha i livets rycksäck.

Ni vet att jag skrev att jag skulle prova på någonting nytt, vara kreativ och hela den där biten. Som jag förstår det, så tror folk på något vis att jag är väldigt oseriös man. Vilket jag i och för sig kan vara, men det är inget beteende jag vill bli igenkänd för, är ni med mig? Därför tog jag tag i mig själv, skakade om mig själv och försökte intala mig att det här pajasbeteendet måste läggas lite på hyllan, om man så säger.

Så vi slog slag i saken skulle man kunna säga, här nedanför visas min och Jims lilla uppvisning.


Ser ni vad glada vi är? Jim är som en stolt far som ser sin son ta sina första tramp utan stödhjulen på cykeln. Och för att prata lite om mig, det är ju trots allt min blogg, allt fokus ska vara på mig. Jag är plommonlila i ansiktet, en färg jag tycker väldigt mycket om. Det var ett otroligt tryck på min buk just vid fototillfället och det var som att gå 9 ronder i boxningsring med Micke T. Men det där var ett bevis på entusiasm, en riktig kämparglöd som sitter kvar efter alla dessa år som oorganiserad tonåring.

Jag har en hel rad med saker till jag skulle vilja ta upp, men det får helt enkelt bli imorgon.
Ta hand om er.