Jag = tuff.

Hallå kamrater!


Nu kommer jag skriva ett sjujävla långt inlägg, det ska ni ha klart för er. Om ni känner att ni inte riktigt orkar med det, så kan jag kanske övertyga er att stanna för det här inlägger kommer även innehålla en hel del bilder.

Så, för att inte krångla till det så tänkte jag börja med en bild. Jag har skrytit ganska hårt om min matlagning så jag känner att det är dags att visa er mina skills, eller skillz.

Såhär ser en kycklingwok med grönsaker och cashewnötter ut, fantastiskt, eller hur? Det tillagades på Bengtesgården med ett stort leende, jag och min kompanjon Jon, åt den med ett leende, och vi diskade med ett leende. Det ska vara roligt att laga mat, det är roligt att laga mat.

Nästa rätt på agendan var en slags kycklingmix, det enda som sätter gränserna i din matlagning är din egen fantasi, så vi använde oss av det som fanns hemma, lite allt möjligt, ni vet. Vi hade i soltorkade tomater, rödlök, paprika, morötter, zucchini, gurka och tomat. Till det hade vi bulgur och en helt fantastisk chilidressing.

Är ni inte lite imponerade nu? Jag är faktiskt riktigt imponerad av mig själv. Från att knappt kunna steka blodpudding till att göra dessa rätter, det är en fantastisk resa jag fått vara med om.
För att ni inte ska få för er att jag har blivit någon slags finsmakare, så ska jag lägga opp en bild från min vän Marcus homecomingparty, när jag tar en tugga från hans oerhört illaluktande och osmakliga gips, håll tillgodo.
Det var väl ungefär det jag hade att erbjuda den här kvällen. Den andra Juni får jag förhoppningsvis tillbaka min dator, och då får ni se på andra bullar.

Cheers.