Slitzbabes, vårkänslor och nakna indianer.

Tidigare i veckan satt jag och slötittade i senaste numret av Slitz hemma hos en vän. Upptäcker att det är helsidereportage om utelivet och nattklubbarna i Borlänge, blir lite full i skratt, sätter igång och läser. Efter ett par minuters läsning ser jag det, det absolut sjukaste jag någonsin sett. Dom har rankat Flamingo som träffpunkt numero uno för nyblivna 18-åringar och 35-åriga indianer i Borlänge. Dom hade 3 olika skalor som jag inte kan minnas nu, det enda jag kan minnas är att en utav skalorna var hur pass lätt det var att få ligg på Flamingo i Borlänge.

Nu vet jag inte vad Slitzredaktionen har för kriterier på sina ligg, men säger inte en vimmelbild mer än tusen ord?


Bevisligen högre kriterier än våran vän Jim, vars enda krav är att tjejen inte är psykiskt utvecklingstörd. Det gör liksom ingenting om en arm hänger lite taskigt, ett ben är lite krokigt eller att hon har fötterna där händerna ska vara och tvärtom.

Grattis Ville.

Idag fyller våran alldeles egna Ville Murtokangas (Il Muerto, BajenVille, Det finska monstret) 20 år. Därför tillägnar jag honom ett inlägg på min blogg, det är väl en fin gest? Han är en fin människa och bra kompis, den gamle Ville. Han har kommit opp i åren han med, han kanske inser att man inte kan bete sig hur som helst nu när han lämnar tonåren. Han har meriter som ingen annan man, denna Ville. Han är den enda i vårat "gäng" som kan - Dricka 90cl Tyskimporterad fulsprit på en kväll, mima och spela luftgitarr till en hel massa Kisslåtar och han är med all säkerhet den enda som kan referera Backhoppningsresultat från sent 70-tal. Och det är därför man tycker om honom.

Då ska få din present Ville, var så säker. Hur låter det med ett sexpack 1 liters Jeltzin? Kan du tacka nej till det?

Inga konstigheter, jag har kört truck i 30 år.

Här är en bild på min vän Jon som jag berättade om igår. Han är snäll och så, men lite speciell. Vi var på Waynes idag igen, Jon ville ha sin revansch. Tjejen i kassan kände igen oss från gårdagen, och frågade glatt Jon om han vill ha en bagel idag, men då skrattade han och sa att det ville han inte alls ha, idag ville han bara ha en kaffe, så det fick han. Det jag egentligen ville med det här, det är att outa Jon, så ni vet vem ni ska hålla er undan för.

Hur som haver, vi satt och drack vårat kaffe varvat med vatten och diskuterade småsaker i livet. Jon pratade om någon utflyckt hela tiden, han ville åka någonstans och han tyckte att jag skulle passa som en utmärkt lekledare för honom. Sagt och gjort, vi satte oss i min bil och brummade iväg, först åkte vi till Åselby (mad respect), Hytting, Romme och sedan vände vi och stack norrut. Jon jobbar som väktare på Securitas, så när vi passerade Bullermyren berättade han om en massa hemskheter han har varit ut på. Vi svänger ut på Kvarnsvedesvägen och får en silvrig Volvo V70 efter oss, efter en stund åkande svänger vi höger in mot Ringen och den silvriga Volvon åker rakt fram. När vi kommer åkandes efter Ringen så ser vi Silverpilen stillaståendes i korsningen framför oss, så vi åker rakt fram för att senare vända på en vändplan längre ner på gatan. Den suspekta Volvon åker efter oss och när vi väl har vändt på bilen så står dom stilla med en skylt i vindrutan som det står Polis på. Jaha, tänkte jag för mig själv, vad är det nu då? Dom ber mig stänga av bilen, jag tvekar en sekund för att jag vet att min bil brukar krångla. Hur som helst, jag skriver så otroligt utdraget och så, så jag går direkt till det jag vill få sagt. Lite sent påtänkt tänker ni nu? Men läs inte då, för guds skull.

Nåja, så när dom hade tittat på mitt körkort och konstaterat att jag inte var någon bandit så ville inte min bil starta, helt död, kaputt. Jag tar mig för ansiktet och ber till gud att bilen ska starta, så jag provar en gång till, helt död. Jon skrattar så han håller på att börja gråta, jag skäms ögonen ur mig och den kvinnliga polisen frågar mig om vi behöver hjälp. Ja, det skulle man kunna säga svarar jag. Dom två civila poliserna hoppar ur bilen och börjar knuffa, jag fnissar för mig själv och tänker - Så där går det när man stoppar mig, in your face, uh!

Summertime Clothes

Sitter på sängkanten, slår på den här låten och känner att den här dagen, det blir en bra dag. Jag ska jobba på stan' idag, det ska bli spännande. Fast inte riktigt på stan', utan i en lokal som ska bli ett fik, med kakor och sånt.

Shiny shoes.

Bortse mitt senaste inlägg. Det var gammalt, dammigt och förbaskat tråkigt. Idag blir en bra dag, jag känner det på mig.

You and your plastic gun.

Som jag har slitit idag, ni ska få veta. Det är därför jag inte hunnit med och skriva någonting idag, tyvärr. Det är bloggen som blir lidande såna här dagar, men det är inte mycket jag kan göra åt saken.

Dagen började hur som helst med att Jon ringde och väckte mig 13.56, man mår riktigt bra när man vaknar i hyffsad tid, man känner att man har hela dagen framför sig. Idag kom ångesten som ett brev på posten, betongkepsen på. Han hade laddat hela dagen för en bagel på Waynes, han kom hem till mig och nästan kastade in mig i duschen och sa att om jag inte skyndar mig, då åker han ifrån mig och jag blir utan en mysig fika med honom. Så jag duschar snabbt som blixten, vi springer ner till hans bil och kör som om vi hade stulit både bil och bensin mot Kupolen, springer från parkeringen in på Waynes.

Och det är här jag se honom falla i tusen bitar, deras bagels var slut och dom får in nya dagen därpå. Underläppen börjar darra på honom, det är inte bara jag som ser det, utan även tjejen i kassan märker det. Så hon erbjuder honom en toast och han skiner opp som en sol, han frågar henne vad det är på, pinjenötter och kyckling får han till svar. Det är då det brister för honom, han blir måttligt irriterad och säger att han bara vill ha en kaffe, betalar och går iväg och sätter sig.

Jag står fortfarande kvar vid kassan som en fågelholk, vad vart det med honom tänkte jag för mig själv och beställde. Går försiktigt fram emot honom, och frågar hur det är fatt. Han svarar mig med ett kort, ganska bittert och ledsamt - bra. Jag satt mig i stolen brevid honom, la armen runt hans axlar och sa - Men kompis, jag ser ju att det är något som är fel, du är ju surare än ett rönnbär. Då vrålar han ut - Men vad är det här för jävla café egentligen? Det enda jag får till svar när jag frågar vad dom har, det är slut, slut, slut och slut. Ja, sa jag, det kan ju vara så ibland, men du hade ju faktiskt kunnat ta en toast, dom är jättesmaskiga.

Det är då det verkligen brister för honom, jag ser hur hans ögonvitor börjar bli röda och han skriker - Men jag är för fan allergisk mot kyckling, och det ska du veta din jävel. Och det är nu jag börjar fundera, vad är oddsen för det egentligen? Att det enda dom har förutom vanligt fikabröd är det kyckling i. Och att just Jon är allergisk mot det?

Nåja, jag ser nu att jag svävade iväg lite för mycket, det här vart ju nästan en novell. Är helt andfådd av allt skrivande, så ni får nöja er med det här. Jag måste sova snabbt som fan nu, ska opp och jobba imorgon.

Believe that.

Här är jag, där är ni. Det är inte riktigt så jag vill jobba en söndag, om det är någongång jag saknar alla utflugna människor som jag umgicks med innan dom flyttade till sina studentstäder, så är det fanimig på söndagar. Har varit mer eller mindre fastväxt i soffan på PR hela dagen, sett nästan två säsonger av Rob&Big. Och jag kan säga såhär, jag skulle också vilja ha en 3 meter lång och 200 kilo tung kompis som kan skydda mig mot banditer, hur soft hade inte det varit?

Sen tyckte min käre mor att jag skulle åka och hyra Patrik 1.5 åt henne, så jag var en god son och gjorde det. Blev med mer eller mindre våld tvingad att se den med henne och far, den var helt okej ändå. Jag vet att mina betygsättningar av filmer har på slutet varit väldigt svävande, filmer som alla andra tycker är bra, sågar jag totalt. Och andra filmer som folk sågar, dom hyllar jag till skyarna.

Kvällen spenderade jag med en Ultimate Cheeseburgare från Max, kan vara den bästa medicinen en söndag som denna, fantastiskt. Jag och Christoffer spenderade kvällen i Jims lägenhet och spelade en hel del tvspel, jag vann. Det roliga med allt det här, det är att Jim inte har en aning om att vi har varit där, för han åkte till Stockholm imorse för att jobba. Så det får han reda på när han läser det här inlägget, festligt.

Nu ska jag se resterande säsongerna av Rob&Big, sen ska jag be till gud att jag får ett riktigt monster till kompis inom en snar framtid, han får gärna vara mörkhyad.

Långfingret.

Hur kan man inte älska 1000apor.se? Dom kör en ljusshow när det är Earth Hour och jag tycker det är helt fantastiskt, det är humor mina vänner.

Det här är den mest fantastiska låten jag någonsin hört live, nog för att det är en cover, men vad gör det egentligen? Ingenting enligt mig. Man riktig hör hur han lider, skulle jag sjunga en sång varje dag innan jag gick till jobbet, så skulle man höra samma lidande i min röst. Men jag kan inte bara strunta i att gå till jobbet och stå på någon scen och smörsjunga, utan jag måste sätta på mig blåstället och stämpla in, men sånt är ju livet för en vanlig knegare. Sen att jag snittar 8h/vecka är en helt annan historia.

Jag och min vän Jim sitter på pojkrummet just nu, vi pratar lite om hans Subway-macka. Han fick currysås på den istället för barbeque, och vi som känner Jim vet ju att han är lite känslig med sånt där. Dock stoppade det inte honom idag, han var väl hungrig den lilla parveln. Men efter sin lilla fest så konstaterade han att curry, det luktar som ett sår, som gärna har haft ett och samma plåster över sig i ungefär en veckas tid, märkligt. Och som den bebis han är, så måste han sova efter maten, snart måste han väl gå på toa också. Men ni ska få se vad som händer om man somnar mitt på blanka dagen på pojkrummet.

Ser ni vad jag smyger nära honom? Om ni höjer opp ljudet när jag smeker telefonen över hans ansikte så hör ni hur han ligger och snarkar, den grisen. Jag hade lika gärna kunnat döda honom, men då hade inte vi haft någonting att skratta åt.

Snö? Nämen.

Jag borde ha insett igår att jag skulle ha gjort så som jag skrev i första inlägget, dragit täcket över huvudet och allt det där. Men nu är den dagen över, och vi har en ny dag med nya möjligheter framför oss. Och då vet ni vad jag ska göra? Jag ska jobba, arbetsdag = glädjedag.

Nu åker vi och har kul!

Confession.

Okej, det är dags för mig att komma ur garderoben. Jag måste bekänna det här, det har varit ett massivt tryck på mina axlar, det känns som jag burit runt på en 50kilos ryggsäck. Jag är en narkoman, och min drog är den blåa drycken Powerade. Efter ett hårt missbrukande, så gav min kropp opp. Mina njurar har tagit så otroligt mycket stryk så att det rinner bara rätt igenom mig. Men nu har jag fått hjälp, jag har varit inlagd 3 månader på ett rehabiliteringshem och nu känner jag mig som en ny människa.

Nu när jag har berättat dom här hemskheterna för er, dela med er av era saker som trycker ner er. Det spelar ingen roll vad det är, se mitt kommentarsfält som en bikt.

Ostfralla med ost, eller?

Nu har jag setat ett ganska långt tag och funderat på vad jag ska skriva, har en del saker att berätta. Men jag vet inte riktigt om jag orkar ta tag i det, försöka få ut någonting vettigt av allt det jag har i skallen. Jag sitter som en säck potatis på sängkanten och funderar på vad jag egentligen håller på med, känner ni också så ibland? Vissa dagar känner man bara för att gå och lägga sig igen, dra täcket över huvudet och bara låta dagen gå. Likgiltig, det är lite så jag känner mig idag.

Nu ska jag duscha, raka mig, borsta tänderna och bli en ny människa.

Snabbis, in och ut igen bara.

Det är sjukt vad jag blir sentimental efter en helkväll med öl, och speciellt när det gäller musik. Den här låten började spelas från spotify, och jag kan helt ärligt säga att det kom en eller två tårar, sjukt.

Rock'n'rollers

Det är sjukt vad utsätter sin kropp för egentligen. Idag har jag gått som ett levande lik, utan tvekan. Den enda jag har gjort idag är att gnälla och ätit kebab två gånger, men det kan vara skönt det också. Vaknade till liv runt 11.30 tiden i ett studentrum på 18 kvadrat brevid en annan man i sängen, det var en otroligt skum känsla måste jag säga. Tungan satt som limmad i gommen, tankarna for fram och tillbaka, vad fan hände igår egentligen? Det som hände var att vi såg Johnossi, det kan vara den bästa musikaliska upplevelsen jag någonsin haft. Det enda som var negativt med kvällen var att dom hade varenda högtalare på maxvolym, det var inget jag tänkte på i stridens hetta igår. Men idag har det tjutit i mitt vänstra öra hela dagen, inte okej.




Här kommer en bild från spelningen, vet inte riktigt vad det ska föreställa. Men det var lite sådär jag kände mig igår, helt dimmig i skallen av glädjeruset.

Det är kort datum på mjölken, snowboard.

Jag har fått en del klagomål och hot, både via min mail och mobiltelefon. Det är inget jag tar speciellt allvarligt, det kommer med kändisskapet säger dom, det är bara att acceptera. Men jag känner att någonstans i dom där hoten, långt där inne så finns det kärlek och den tänker jag besvara. Ett utav klagomålen var att jag inte visade min nya butchflata-frippa, och jag såg mitt misstag försent, när inlägget redan var publicerat. Man laddar nämligen opp bilder via någonting som kallas blogger.com och bevisligen redigeras/beskärs bilderna så det inte blir riktigt rätt. Jag får alltså stå mitt kast och ladda opp en ny bild, är det okej?



Nu vill jag inte höra några klagomål, eller jo för fan, grilla mig. Jag kan tala om att jag var lagomt kallsvettig idag på arbetsintervjun, så ni kan göra ett försök att få fram dom känslorna i mig igen, det pirrade lagomt skönt i magen.

Nu kära vänner, ska jag hitta sängen och få min skönhetssömn. För imorgon kl 12.00 sitter jag på tåget påväg mot Örebro, jag ska besöka lite vänner och senare på kvällen gå på en spelning med Johnossi. Och hur maxat tror ni det kommer bli? Helt fantastiskt jävla överdjävulskt maxat, lita på mig.

Kilopriset på köttfärs är för högt.

Ni får en bild av mig, på mig. Ni känner er lite speciella nu va? Era sjuka jävlar. Jag har lite saker att berätta för er, ni vet att jag var och klippte mig imorse, resultat ser ni på bilden. Jag tycker att min frisyr nog skulle passa bättre på en kvinnlig fängelsegäst, som kanske heter Anki, väger runt 100 pannor och våldtar dom andra fängelsegästerna till frukost, lunch och middag. Men som sagt, bollstadiet är inget man föredrar och nu har jag iallafall lite fason på kalufsen.

Och sen den andra grejen jag har att berätta, det är att jag fick jobbet som jag var på intervju för i förmiddags. Grattis till mig själv, det var kul.

God morgon.

Pigg och fräsch, just det. Nej, det hade faktiskt varit rätt bra. Skillnaden mellan att gå upp 08.15 och 15.00 är ganska stor, den stora frågan är om jag överlever dagen. Nu ska jag hämta 2 tops och göra rent mina öron. 11.00, tummarna, kom ihåg det.

Yester-me, yester-you, yesterday.

Det bara sprutade ord i från mig igår, jag var helt andfådd imorse när jag vaknade. Jag kände att jag var helt utpumpad, det händer inte allt för ofta att jag skriver fyra inlägg på en dag. Och den här dagen har varit helt tvärtom, har inte ens haft en tanke på att sätta mig och skriva någonting överhuvudtaget.

Imorgon har jag en bokad tid på en frisörsalong, det ska bli riktigt spännande. Det beryktade bollstadiet har infunnit sig, och det kära vänner, är inget man tycker om. Ska försöka få lite struktur, lyster och glans på mitt hår igen. Fantastiskt!

Efter det ska jag på arbetsintervju, Telekiosken kan eventuellt bli min nya arbetsplats. Om ni är vakna 11.00 imorgon förmiddag så håller ni väl tummarna för mig, eller hur? Om jag får det jobbet kommer det bli en jäkla uppsving för den här bloggen, jag menar, det är ju en hel del tokstollar i omlopp på Kupolen.

Nu måste jag hitta sängen, pigg och fräsch är något man ska vara på en arbetsintervju har jag hört.

Sinnesro, eller hur var det nu igen?

Fick för mig att jag skulle skriva ännu mera dumheter, kunde liksom inte hålla tillbaka skrivar-besten inom mig. Jag har egentligen ingenting att skriva, bara en massa saker som jag går och funderar på under dagarna. Fast det är väl det som är själva grejen med en blogg, att man ska kunna skriva saker som helt saknar substans.

Jag har känt dom senaste dagarna att jag skulle behöva en introslinga, som spelas varje gång jag entrar ett rum. Det ska riktigt glänsa om mig, det ska spridas en magisk känsla över hela rummet. Och då har jag tänkt såhär, hade det inte varit helfestligt om tillexempel introt från The Doors fantastiska låt Break on Through spelades? Eller varför inte Detektivbyråns låt E18? Det hade jag gillat, absolut.

Snön yr utanför mitt fönster just nu, jag som trodde att våren var kommen. Så fel man kan ha, besvikelsen är enorm. Jag hade redan börjat putsa på shortsen, longboarden stod precis innanför dörren och väntade på årets första tur. Men hur kunde jag vara så naiv, att tro att våren kunde komma till oss redan nu, i mars. Förra året snöade det sista gången 17 maj, sker det i år så är snaran knuten för länge sedan.

Har haft en otroligt intressant diskussion med en vän på msn, mellan klockslagen 01.00 och 03.00 har vi hamnat i någon slags symbios. Vi diskuterar allt mellan himmel och jord. Kvinnor, makt, alkohol och musik som gör att man hamnar i harmoni med själen. Det låter kanske inte så väldigt speciellt såhär i efterhand, men det var det.

Och för att ni inte ska få för er massa saker som kan få mig att verka normal, så lägger jag opp den här bilden på mig och min kompis Ola. Vi har känt varandra rätt många år nu, vi går rätt bra ihop, Ola och jag.



Oseriös? Nej, det är bara Macke.

Vänskap, en bra sak att ha i livets rycksäck.

Ni vet att jag skrev att jag skulle prova på någonting nytt, vara kreativ och hela den där biten. Som jag förstår det, så tror folk på något vis att jag är väldigt oseriös man. Vilket jag i och för sig kan vara, men det är inget beteende jag vill bli igenkänd för, är ni med mig? Därför tog jag tag i mig själv, skakade om mig själv och försökte intala mig att det här pajasbeteendet måste läggas lite på hyllan, om man så säger.

Så vi slog slag i saken skulle man kunna säga, här nedanför visas min och Jims lilla uppvisning.


Ser ni vad glada vi är? Jim är som en stolt far som ser sin son ta sina första tramp utan stödhjulen på cykeln. Och för att prata lite om mig, det är ju trots allt min blogg, allt fokus ska vara på mig. Jag är plommonlila i ansiktet, en färg jag tycker väldigt mycket om. Det var ett otroligt tryck på min buk just vid fototillfället och det var som att gå 9 ronder i boxningsring med Micke T. Men det där var ett bevis på entusiasm, en riktig kämparglöd som sitter kvar efter alla dessa år som oorganiserad tonåring.

Jag har en hel rad med saker till jag skulle vilja ta upp, men det får helt enkelt bli imorgon.
Ta hand om er.

Soppskål.

Min vän Jim slutar aldrig att förvåna oss, han gör sin vardag lite mer spännande, helt klart. Och det är verkligen hans vardag, han är snabbmatkedjorna och pizzeriornas favoritkund. Men han är magisk, med vilken finess han äter sina pizzor. Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att jag skulle klara av detta konststycke, för det är ett mästerverk han utför.

Vi har legat hemma på PR hela eftermiddagen, pratade lite om våran framtid, tillsammans eller ej. Jim vill bosätta sig i något varmt Sydeuropeiskt land medans jag vill till västkusten, i Sverige då alltså. Jag ska på arbetsintervju på Tisdag förresten, riktigt spännande.

Jag har funderat på en grej dom senaste dagarna, jag tänkte att jag skulle tatuera in A.C.A.B över hela ryggen, hade inte det var lite gangster?

Mangnöss.

Om gårdagens låt gör så att en bit av mig dör för varje sekund, så gör dagens låt helt tvärtom. Det kan vara världens gladaste låt, som är en perfekt söndagslåt för mig. Man kan ju behöva muntras opp lite, så här på söndags-eftermiddagen. Igår var det fest, rätt mycket rock'n'roll faktiskt, det var en och annan människa i rörelse på Östermalm igår. Jag har inte så mycket minnen kvar, men jag vet att Ville levde ut sina barndomsdrömmar på nattkröken, han mimade och spelade luftgitarr till precis alla Kiss-låtar.

Men jag mår rätt bra idag, trots omständigheterna. Jag borde göra någonting vettigt, någonting kreativt, någonting helt nytt. Men jag vet inte om jag orkar det riktigt, vad skulle reaktionerna bli tror ni? Jag kanske gör ett experiment ikväll, runt 18.30 ungefär.

Nu ska jag se Slumdog Millionaire, hejdå.

En bit av mig dör för varje sekund som går av den här låten, jag borde åka till Way out west, visst?

Gravlaxad.

Jag tror min mamma är djävulen, man skulle nästan tro det när man ser hur hon inreder. Hon har sakta men säkert bytt ut allting i vårat badrum till svart. Men nu har hon tagit det till sin yttersta spets. Det räckte tydligen inte att golv, handduk, matta och toalettsits är svart. Toalettpapperet är nu mer också svart, och parfymerat, fantastiskt.

Hade min mamma fått valt när jag föddes, så hade hon säkert gjort mig svart också. Och tur är väl det, för jag gillar att vara vit på vintern och gyllenbrun på sommaren.

Jag blir smal nu.

Och lite röd, jag som alltid sagt - Hellre död än röd. Men man måste få ändra sig, visst? Snart är det lördag, vilket innebär att jag ska jobba. Det känns ju helt fantastiskt, jag har varit ledig hela veckan och bara relaxat. Känns skönt att få träffa lite människor som brinner för sitt yrkesval, för det är verkligen det dom gör. Dom vill klättra på karriärstegen, men dom måste slicka så mycket röv som möjligt under vägens gång, men det som är mest irriterande är att dom verkar gilla det. Snart ska jag och två vänner till Kupolen och visa opp oss, kanske dricka en ljummen latte och se snygga ut, det låter det va.

Thursday Massacre

Gran Torino, vilket fiasko. Jag hade förväntat mig en riktigt bra film, hade till och med dukat upp med kaka och läsk. Men vilket sömnpiller till film, hur kan folk ha mage att tipsa mig om något så dåligt? Men det värsta av allt är att den har fått 8.4 av 10 på imdb.com. Jag tror jag ger upp mitt filmtittande, jag får sysselsätta mig med något annat helt enkelt. Kanske går med i en trött bokklubb, eller jag kanske ska börja med bridge, eller fågelskådning. Förmodligen får jag ut mer av det än av att sitta och titta på något så fantastiskt dåligt som dagens filmer.

Jag har tänkt på en sak dom senaste dagarna, ni Spotifyanvändare som läser min blogg kanske har lust att hjälpa mig med en sak? Jag skulle uppskatta väldigt mycket om ni kunde länka era spellistor i kommentarsfältet här nedanför. Jag känner att jag behöver någonting nytt och fräscht, någon kanske har något guldkorn att dela med sig av.

Jag lovar att det blir mer liv i luckan redan imorgon, var så säkra.
Ta hand om er.

Sex laxar i laxask.

Jag har inte varit allt för aktiv dom senaste dagarna, känner att jag inte riktigt har haft varken tid eller lust. Det är svårt att vara kreativ när hjärnan går på lågvarv hela dagarna, jag har liksom ingenting att använda hjärnan till nu. Vilket jag inte har när jag jobbar heller, men då händer det ju lite mer saker. Känner att jag behöver förändringar, är trött på att gå i samma gamla banor i den här otroligt trötta staden.

Ge mig nåt, typ sommar skulle vara bra.

Stela kroppars dynamik.

Jag har en väldigt djup diskussion med min vän Jim just nu, på msn såklart, vad annars? Hur som helst så säger han att vi inspirerade honom idag, jag och mina tre vänner som var ute och åkte skridskor. Han säger artighetsfraser som - "Ni har lockat fram vildmarkskillen i mig, mitt nya jag. Jag känner en sån styrka, en känsla jag aldrig känt förut."

Men sen kommer sanningen fram, den lilla gynnaren vill använda sig av friluftslivet som någon slags täckmantel. Han pratar om varmchoklad, fika, bullar och en öppen eld. Men då känner jag att jag måste sätta ner foten, jag ryter i åt honom, så gott det går på msn, och säger att såhär kan inte hålla på. Han ryggar tillbaka, ber om ursäkt och säger att han ska sova på saken. Han ber om ursäkt än en gång och önskar mig en trevlig natt.

Jag hoppas han har lärt sig en läxa nu, den där Jim.

Veckans två måsten.

Veckans första måste blir Lasse Stefanz cdn som man fick med Expressen i söndags. Är inte det helt fantastiskt egentligen? Det är 2009 och dom skickar fortfarande med cdskivor som var poppis för 10-15 år sedan. Är dom med i Melodifestivalen eller hade dom skivor kvar sen en lång tid tillbaks? Men håll med om det folk, det här kan man kalla vardagslyx, visst?

Veckans andra måste blir kvällens portion av Ben and Jerry's. Jag kan säga att den smakade inte alls bra, smaken hette någonting med Cheesecake, så jag hade förväntat mig en munorgasm efter första skeden, men tyvärr. Smaken var en blandning av rönnbär och en strumpa som användts ett helt sportlov. Men vet ni vad det bästa är med hela händelsen? Jo, det är att jag inte har betala ett öre av glassen. Tack Pär, Mattias och Jon för glassen.

En grej till bara.

Fick höra en till fantastiskt rolig sak idag, Jons pappa Jan (ser ni humorn?) var tidigare med i en organisation som hette/heter Born White. Jag och Mattias tyckte att det lät som någon Nazi organisation men Jon rättade oss och sa att det var en grupp människor som var emot solarier, mycket nöje.

Shortsväder, nästan

Ser ni vad mysigt vi har det? Jag ser rätt avslappnad ut, Mattias ser ut som om han har någonting som irriterar honom och Jon ser räsersnabb ut. Vi har varit väldigt aktiva idag, det var som planerat, långfärdskridskor. Vi hade iallafall tur med vädret, det var ungefär det som var positivt med dagens lilla utflyckt. Man farade för sitt liv varenda sekund, jag tror vi har låtit våren kommit lite för mycket runt knuten för att det ska vara säkert att dundra runt ute på isen. Men vi fick avnjuta en bättre fika i vårsolen, så jag är nöjd.

Efter skridskoturen åkte vi hem till Jon. Jag fick reda på en härlig sak idag, deras lilla farm mitt i Åselby har ett gårdsnamn. Bengtesgården heter den, vilket jag tyckte lät som något slags rehabiliteringshem för hyperaktiva förortsungar från Stockholm.

Efter min och Mattias lilla skrattfest om rehabiliteringshem-skämtet så satt vi och slappnade av lite med en kaffe, än en gång. Vi skrattade lite till åt rehabskämtet och Jon vart småirriterad, sa att jag hade varit elak mot honom hela dagen och sa att vi fick lov att bli snällare mot varandra.
Jag fick lite dåligt samvete och sa att jag tyckte om Jon, då vart han glad igen, den lille parveln.

Och ni som är glada för solen idag, ni kan sluta med det. På torsdag ska det tydligen bli närmare 12 grader kallt, vilket inte är speciellt upphetsande. Ge mig sommar, nu!

Comfortably Mellow.

Det kände jag mig igår kväll, hade en fantastiskt bra söndag ändå.
Dom brukar kunna vara rätt ångestladdade, dom där söndagarna. Åt en hel massa godsaker igår, det var allt mellan himmel och jord, mildt sagt. Det började med en pizza, sen fortsatte det med kinapuffar, ben and jerrys, sanslöst goda juicer och en fruktsallad med chockladmousse.

Flytten över hit till Blogspot känns spännande, min vän Marcus har jobbat som attan för att få allting gjort. Han belönade sig själv med att lägga upp sin Twitter i översta spalten här till höger, det är okej. Han har visioner, vi ska bli världsledande inom internetvärlden, han och jag.

Imorgon ska jag få en naturupplevelse av mina vänner. Dom har dragit igång någonting lurt, vi ska tydligen åka långfärdsskridskor på sjön Runn imorgon. Det känns trevligt ändå, jag har egentligen inget större behov av att vistas utomhus i snöslask, men jag ställer opp iallafall.
Vi får helt enkelt hålla tummarna för att solen kommer att skina på oss imorgon.

Nu ska jag hitta sängen, ta hand om er.

Mopedmustach och messmörsmacka.

Vissa gånger kan jag tycka att det är ganska trevligt att jobba, på tisdagar, kanske en torsdag, fredagar är fantastiska att jobba. Men en lördag, vad är det för dag att jobba på egentligen? Saker som inte gör det bättre är att klockan är så mycket som 01.55 vid detta nu, min klocka är ställd på 07.30, ångesten kryper i kroppen på mig och jag önskar att jag hade vunnit dom där miljonerna, kunnat avnjuta en finare paraplydrink på någon strand i ett främmande land.

Men vad gör jag istället? Jo jag blir väckt på morgonen av en kille som verkar trivas med att gå med pjäxor inomhus, så mycket snöslask att det känns som det enda min kropp består av, är just snöslask. En finanskris som verkar ställa till med mer problem än vad jag med mina egna ögon någonsin skådat, hur ska det här sluta egentligen?

Jag har lagt märke till en sak idag när jag snurrat runt på en hel rad olika bloggar.
När folk beskriver andras bloggar som dom beundrar, då förklarar dom den som träffsäker, intelligent, sprudlande och rolig.
Det är i sånna här lägen jag behöver min vän Marcus som har lämnat Borlänge för något slags säsongsliv i Åre, han måste förklara dom där olika begreppen för mig.
Jag vill också ha en träffsäker, intelligent, sprudlande och rolig blogg.

Det är något jag ska drömma om inatt.

Inte okej.

Ser ni hur det ser ut, det ser värre ut än ett nybombat Bagdad. Så här kan det faktiskt inte se ut, inte den här helgen. Vi får fint besök idag, storstadspojken Mattias kommer hem från Göteborg och det kan inte sluta annat än bra.

En sak som är lite sjuk, det är att i vanliga fall åker han tåg i 6-7 timmar för att ta sig upp till Dalarna. Men den här gången flyger han, runt 1.5 timme skulle det ta för honom. Men nu kommer det sjuka, se till att hålla i er, han betalar 200kr mindre för att flyga än att åka tåg. Heja SJ!

Nu ska jag sätta på mig french maid-dressen och ta tag i PR-städningen.
Stay tuned, eh.

I say YOU!

Hur mycket ska man behöva tåla? För helt allvarligt, snart ramlar det någon genom taket som i en klyschig Gevaliareklam. Har dom som bor ovanför oss betongtofflor på sig, för det kan inte vara fysiskt möjligt att låta sådär mycket när man går. Jag har aldrig varit med om liknande, eller det skulle väl vara den gången när jag trodde dom byggde Noas Ark i lägenheten under, men det var ingenting emot det här.

Det är inte första gången jag vaknar av det heller, jag har till och med försökt spela in det med digitalkameran, bara för att ni skulle få höra det. Halvhjärtat försök dock, jag kanske ska ge det en chans till, skulle vara helfestligt om jag fick med det.

Jag har förresten setat och grejsat lite, har kollat lite avstånd och sånt mellan lite olika destinationer. För om det blir så att jag börjar plugga i Ängelholm så är det ju alltid bra att ha lite koll. Så det jag har fått fram är att det är 3 mil till Helsingborg, mellan Helsingborg och Helsingör går det färjor var tjugonde minut, vilket betyder att jag kan ta mig till Danmark vilken tid på dygnet som helst. Och alla vet ju vad det betyder, Danmark = Billig öl. Sen till den andra grejen, det är "bara" 19 mil mellan Ängelholm och Göteborg, det om något är positivt.

Bäst låt just nu, och för tre år sedan. Jamie T - Calm down dearest.

Piacetto

Undra om det hette så, det nya fiket i Falan Gallerian. Hur som helst, jag har varit inne i Falun idag, tredje gången på tre dagar. Satt och åt en bättre sallad på fiket jag inte minns namnet på, har en oerhört intensiv diskussion med min käre mor och min mors mor. Men kan ändå inte undgå att höra dom två yngre kvinnornas diskussion vid bordet brevid, den ena utav dom sitter och läser Nolltvå (?) och det var förmodligen en intervju med någon mindre fräsig person.

Och den nya flugan Twitter kommer upp på tapeten. Då börjas det, kan jag tala om. Glåpord på glåpord flyger ur deras munnar, dom kan inte förstå hur folk orkar hålla på med sånt där. Twittra, vad är det för nåt? Twitter, vadå? Vilka fjortisar alla har blivit! Alltså shit, jag förstår verkligen inte. Det komiska i allting vad jag tyckte, var att dom var inte mer än nyss 16 år fyllda, och hur lång tid tror ni det kommer ta innan just dom två har en egen twitteranvändare?

Bara en tanke från gamle Clemens.
Bananer für Alle!

Tjips, nu.

Har tänkt på en sak, kanske lite för mycket, ohälsosamt mycket.
Jag, och så många fler har svårt för att uttala Sourcream and Onion rätt, det tenderar att låta ungefär sourcream and ånjån. Sånt roar mig, inte kanske så att jag vrider mig i skratt, men så att jag fnissar till.

Därför har jag bestämt en sak, vi förortsungar som inte klarar av det säger från och med idag Sourcream and Johnjohn, visst?

Jag har förresten blivit övertalad av en vis man vid namn Marcus att byta portal till blogspot, jag tog emot idén med öppna armar. Mest för att han erbjöd sig att hjälpa mig och sen är jag faktiskt rätt trött på bloggspace. Men jag håller er uppdaterade, förhoppningsvis tappar vi inte så många anhängare till Clemens-klanen iom flytten.

Clemens für Alle!

Burn one down.

Jag känner mig sjukt risig just nu, nästan så att en asiat känns orisig i mitt sällskap. Helgen tog hårt på en äldre herre som mig, men vi hade väldigt kul.
Det finns en hel del filminspelningar från våran Örebro-tripp, men vi fick ganska hårda restriktioner från huvudrollsinnehavaren, att det var strängt förbjudet att ens ha en tanke på att lägga upp dom på något community eller liknande.

Angående bloggskandalen som jag publicerade igår, så fick jag lov att ta bort mitt inlägg. Alla inläggen som jag så fint hade länkat till redigerades och bloggägaren spelar oförstående. Men om det fortfarande finns någons kompis, kompis som är intresserad så finns det en hel del skärmdumpar.

Nu ska jag åka till Falun och idka samlag med nya sneakers.
Clemens für alle!

Bijow.

Idag har jag varit på bio, det var kul. Fast det hade varit roligare om det var en bra film vi hade sett, jag och Gustav. Vi såg filmen Män som hatar kvinnor, mycket speciell film med mycket otrevliga våldtäktsscener. Gustavs farmor hade tipsat honom om att läsa boken innan, så vi kanske skulle ha plöjt igenom den innan vi gick och såg den för en dyr penning på biograf.
Vi gjorde en liten tabbe som inte gick på Seven Pounds, visst?

Mikael Nyqvist, medelålders kvinnornas lilla pirr i brallan, på riktigt. 60% av dom som var på filmvisningen idag var just medelålders kvinnor. Inget illa om dom, absolut inte. Men så fort han klantade sig lite, var lite smågullig, så fnissades det, det tisslades och det tasslades.

Nu ska jag sova, kan behöva ett par hundra doser skönhetssömn.
Clemens für alle!

Fantastisk helg.

Har haft en riktigt bra helg, mycket trevliga stunder med en och annan öl inblandad. Fredagen spenderades på Sveagränd 3, vi hade som sagt bytt ut tårtan mot öl, så det gick lite vildare än på Onsdagen, men det var helt klart värt det.

Lördag förmiddag åkte jag och Henrik ner mot Örebro för att hälsa på ett gäng lads.
Vi möttes av en enda stor bakfylla, hela Asplunds osade risig kista och dålig munhygien. Men det störde oss inte allt för mycket, en timme efter ankomsten hade samtliga korkat upp, förutom en stackare, Ville.
Ville hade fått en släng av hybris under fredagen och varit lite väl het på gröten, men jag tror han hade det ganska trevligt iallafall, alla var ju samlade.

Jag har en liten surprise till er, men den kommer i eftermiddag, måste samla ihop lite material först. Men ni kommer gilla det, det lovar jag.

Gah.

Fantastisk låt idag, jag blir riktigt glad av den, sommartankar och så. Det är väl inga modeikoner vi har att göra med, men dom är ena riktiga hejare på att göra musik.

Idag har jag jobbat, som ni vet. Det har varit ett rent helvete, mildt sagt. Vart ett par toalettvändor idag med men det vart långt ifrån sex stycken.
Efter jobbet har jag legat i bingen på pojkrummet och tittat på film, Role Models.
Ängsligare film får man ju faktiskt leta riktigt noga efter, jag hade magont och myror i brallan hela filmen. Om jag inte skriver nästkommande mening, så vet jag att någon kommer att skriva det i kommentarsfältet. Jag har myror i brallan ganska ofta när jag tittar på film, men det är bara för att filmindustrin aldrig kan lyckas producera någonting vettigt, förutom Juno då, som jag älskar än idag.

Nog för mig, hejdå, rå.

Skjut mig.

Vad är det för jävla samhälle vi lever i egentligen? Det känns som om att hela Sverige begåvats med morgonpigghet, men inte jag. Jag lyckas alltid vara i den djupaste sömn när min väckarklocka ringer, jag om någon borde ha en sån där klockan med pulsmätare i, som känner av vilket stadie i sömnen man är.

Om 35 minuter är jag ute i uthyrningshuset i Romme Alpin igen, och det känns helt
underbart faktiskt, man älskar ju det stället. Vet ni förresten hur många gånger jag var på toaletten igår? Så mycket som sex gånger. Jag skyllde på ont i magen och att kistan var risig. Jävla ofräsch snubbe tänker ni nu, då säger jag - tänk om, tänk rätt. Arbetsmoralen var inte på topp igår, gick in på toaletten och powernapade ett par gånger bara. Jag måste bara säga det här igen, man älskar ju det där stället.

Ta hand om er, fridens.

Boka ett rum åt mig.

Jag måste bara börja med att fråga, är det någon som vet vad det är för fel på bloggspace? Det tog mig 15 minuter att överhuvudtaget ta mig in på sidan, och när jag väl hade gjort det så tog det ytterligare 10 minuter innan jag kunde börja skriva, för att "webbsidan kan inte visas", satan. Är det någon som kan tipsa om någon vettig bloggdomän som är stabil, mitt psyke pallar inte det här.

Nåja, idag efter jobbet så åkte jag och min personliga gitarrlärare till 4 sounds. Han tyckte att vi skulle titta ut en gitarr åt mig, vilket resulterade i 40 minuters effektivt spelade av maestro himself. Det var inte så att jag grät floder, men det var faktiskt mig och min gitarrkarriär det skulle handla om.

Idag har jag varit på kalas, det var trevligt och så. Jag blev bjuden på en hel del delikatesser faktiskt, kaka, kaffe och tårta. Det var bara en spoiler av vad som komma skall på fredag, då bjuds det på kalas igen, fast då har vi bytt ut fikat mot starksprit och red bull, mycket nöje.

Nu ska jag tvaga mig själv, sen ska jag gå till sängs. Känner att bloggandet har kommit lite i andra hand så här på senare dagar, känner ingen riktig motivation.
Men det blir bättre, promise.

Massvis med slakt.

Idag har vi tränat innebandy, eller ja, det är fel att kalla det innebandy också. Efter dagens pass av martial arts är jag helt blåslagen, har ont i varenda pryl i kroppen.

Idag när jag, taxichauffören himself åkte över hela stan för att hämta upp människor som skulle med och träna, betedde sig min vän Jim som en dövstum. När vi hade åkt för att hämta två lads i Färjegårdarna och var påväg tillbaka mot stan så blinkade jag för att svänga vänster i rondellen vid brandstationen, då börjar Jim bete sig konstigt. Han sitter och viftar med armarna och stammar fram någonting, inte ord, utan mer läten. Det lät ungefär böuopböpöpöp, han trodde att jag hade glömt av att jag skulle släppa av honom på Hagalund. Men i själva verket var jag påväg att hämta Simon.

Hade jag haft en taxameter i bilen, då hade jag aldrig mer behövt jobba.

Youth gone wild.

Idag har jag varit och slängt mig ner för pisterna i Romme Alpin, mycket nöje.
Åt en sämre lunch i Toppstugan, vi hade förväntat oss något extraordinärt, men så vart det verkligen inte. Fick en Pasta Bolognese som smakade vatten blandat med ketchup, men vi hade ju väldigt fin utsikt, så det var väl det vi betalade för.

Träna, duscha, sova.

Veckans måste, gånger 3.

Veckans tre måsten blir det som bilden visar, körkort och bilnycklar. Det är två saker som krävs i dagens tuffa samhälle. Hade jag inte haft det, hade jag inte tagit mig till kupolen idag för att köpa lite småprylar. Ica Maxi hade också blivit smådrygt, knalla hem med en kasse full i mat, det håller ju verkligen inte.

Veckans tredje måste är Raze Jams Fan Club på facebook. Om ni inte går med där, ja, då fattar jag ingenting.

Jag måste bara berätta en sak, jag tänker inte sitta och tipsa om tillexempel The Body Shops hela sortiment, inte H&M's sminkhylla, inte någon svindyr jävla hudkräm. Utan jag tar saker som jag anser är måsten, för vem behöver en hudkräm som kostar 700kr/burken.

Nygammal idé.

Jag har lagt märke till vissa saker när jag har surfat runt i bloggdjungeln. Vissa storbloggare lägger varje dag upp ett inlägg som heter dagens måste, och jag känner rent spontat att jag måste ta efter det. Fast jag ska inte vara fullt lika seriös och göra det varje dag, utan snarare en gång i veckan. Mestadels för att jag inte har så jävla mycket måsten, känns ju drygt liksom.


Vad säger vi om det, gillar vi det?

Janne Schaffer är på besök, nästan.

Idag har jag ätit seriös-frukost. Anledningen till det mina kära vänner, det är min vän Emil. Han lever för proteinshakes, bicepsövningar, k-pistar, handgranater och överlevnads-kit. Men såna här tillställningar gillar jag, jag vart nöjd över mitt resultat och jag ångrar inte att jag bjöd över Emil på en stadig frukost. Jag misstänker nu att ni vill ha receptet på den här excellenta måltiden, och ni som inte vill det, ni behöver inte läsa vidare.

Börja med att koka 1.5 deciliter havregrynsgröt. När gröten är så gott som färdigkokad, då skivar ni opp en banan i en djup tallrik, när ni anser att gröten är klar, då häller ni den över bananen. Tillsätt 6 teskedar lingonsylt, 2 matskedar naturell keso och 2 deciliter mjölk.

Som en liten bonus, kan ni smöra exempelvis en skiva mörkt bröd, ni kan ha makrill på mackan. Sen sköljer ni ner det med ett stort glas nyponsoppa, men det är inget måste, bara som en liten stämmningshöjare.

Varsegodis, ät och njut.

Tröttsamt.

Här ligger jag och bara ligger, med datorn i knät och tittar på Vad blir det för mat, med Per Morberg, med pagen. Han är en fin kille den där Per, och mat kan han ju
också laga. Jag har sovit bort hela dagen, klev inte ur sängen förens kvart över sex ikväll, känns sådär. Men det är ju Söndag, söndagar är bland det värsta jag vet. Om söndagar ska vara någonting värt överhuvudtaget, så ska man jobba eller umgås med en massa vänner och tala strunt. Som dom gamla fina dagarna på Brunnsgatan, men tyvärr har ju hela umgängeskretsen flytt staden. Ångest? Ja, givetvis.

Dra opp byxorna och knäpp hjälmen.

Det är inte alls så jag jobbar, tvärtom snarare. Jag sitter här och tänker lite på kvällen som gått, man inser nya saker varenda dag. Både bra och dåliga, förstås.
Men jag kan inte för mitt liv begripa varför man envisas med att dricka öl och sprit var och varannan helg. Jag har varit ut ikväll, nykter. Och det är alltid lika spännande, det är väl ingen som utmärkt sig något speciellt, alla har hållit en lagom nivå liksom.

Men sen kommer vi till dom här hormonstinna ungdomarna som precis fyllt arton.
Nu måste ni såklart missförstå mig rätt, jag minns själv hur man betedde sig. Det ska knuffas, det ska gruffas, man får inte ens peta sig i näsan utan att någon ska hota en med box. Varje fylla var som sista dagen i ens liv, vilket man inser ganska snart att det inte är. Det kan jag iallafall konstatera, men jag är ju bara en simpel lekman på området.

Nu ska jag sluta med Dr.Phil-snacket, man blir smått gråtfärdig när man tänker på det. Men var sak har sin tid, kom ihåg det.

Det är bara att bita i det sura arslet, tyvärr.

Den här lilla godingen sitter jag och tjillar med nu, min kusins son. Han har en fruktansvärd hicka, jag tror det är lite kräk och sånt där som inte vill vara kvar i hans lilla kropp. Vällingen sätter fart på maggen, det märker jag det. Lämnar nog tillbaka honom nu, så det inte sker en olycka på mig, eller mina tillhörigheter.

Alltså snart dör jag av den där jävla korvförsäljningen. Korv, korv, korv, korv, korv, korv och åter korv. En grillad, en varmkorv, en slang, en vurre, en raggarballe, en körv, jag får lust att be varenda en att dra åt helvete, fy fan vad less jag är på det nu. Får gallasmak i munnen av bara tanken på grillkorv just nu.

Låg i bingen och slötittade på tv precis nyss, slår på SVT1 och ser att det är Melodifestivalen, vilket sömnpiller. Men ett ännu större piller måste vara Thorleifs, vilket klämkäckt, vansbro-aktigt och förbannat löjligt band. Har dom verkligen fans?

Såg i kommentarsfältet för senaste inlägget att min vän Sebastian ville ha en utläggning om vad jag egentligen tyckte om Victorias och Daniels förlovning.
Jag kan säga såhär, jag skulle ju inte vilja vara i hans skor just nu.
Där kan vi snacka bajsnödigt, inte kunna sätta sig på McDonalds och äta en burgare, inte kunna dra en ordentlig fylla och kissa mot något träd, jag skulle kunna göra den här listan hur lång som helst, men jag gör det inte.
Sen att vi skattebetalare ska betala deras bröllop, är för mig helt jävla ofattbart.
Men det är en annan historia, jag har redan halkat iväg på tok för långt idag.

Historian om mitt hårsparande har gått lite överstyr, det berycktade boll-stadiet har infunnit sig. Ni ska få se en bild lite senare, det kommer bli ett jävla hallå.

Hejdå, rå.