En riktigt rackarrökare.

Jaha, då ger jag mig på ett försök till att skriva ett inlägg igen. Det låter som att det är en pina för mig, vilket det inte är. Men när det blir såhär långt mellan varje inlägg så är det svårt att hitta formen igen, fingrarna är lite stela efter ett längre upphåll.

Helgen har varit fantastiskt fin. Fredagskvällen tillbringades i Humleparken, shorts var icke att föredra. Mitt högra ben är myggbitet, det kliar och har sig, men nu är det sommar så man får stå ut. Vi var runt 15 personer som satt där och trivdes, sen kom konstapeln och frågade vad vi fifflade med, dom hällde ut tre stycken starköl och så, otrevligt tyckte vi. Men det var en jäkla tur att vi inte bor i Uvesa, för då hade vi minsann fått böter. Men det slutade iallafall med att alla började hänga läpp och vi splittrades.

Igår var jag dräng uppma Sifferbo, det är helt klart dumt att man inte tillbringar mer tid där. Mitt arv, min boning, det som tids nog blir mitt eget. Ska nog lära mig en del om blommor, odling och sånt tills man blir panchis och ska spendera mycket tid där oppe, det lär man må bra av.
På kvällskvisten var det tänkt att jag skulle åka till Göteborg, jag bangade den drömresan och stannade kvar i staden som ligger mig varmast om hjärtat. Följde med ett par lads till en riktigt fin inflyttningsfest på stan'. Satt ute på en balkong endast iförd kortärmad skjorta ända fram tills 23.30 då det var dags för den obligatoriska krogrundan, jag skippade den och det är jag glad för.
Kunde istället lägga dom pengarna på en ny tröja, päronkräm och mjölk idag, och dessutom hoppa över den annars så klassiska söndagsångesten. Idag har jag mumsat omkring mest, jag och Pär har hittat den obligatoriska söndagsdegen. Jag hittade även ner i Långsjön, men det är en helt annan historia.

Obligatoriskt, det ordet man inte riktigt visste vad det betydde, men man visste att man hatade det under högstadietiden.

Jag är kommunist, jag är dum i huvvet'

What is up? Inte mitt bloggande iallafall. Min hjärna orkar inte liksom, det finns ingen drivkraft. Sån där bra som man kan behöva någongång ibland. Jag behöver dagar i Dammsjön, lite P&L möjligtvis, någonting som masserar min kropp och själ på ett bra vis. Imorgon köper jag en ny longboard. Hade allvarliga funderingar på att skippa skiten helt och köpa en ny när hysterin har lagt sig en del, men å andra sidan är det ett förbaskat bra färdmedel och det finns inget mer avslappnande än att åka en sväng efter mörkrets inbrott.

I helgen är det en hel del saker som måste göras. Jag ska bege mig 2 mil norrut till sommarstugan och röja opp efter vinterns tilltuffsning. Jag har beordrat mig själv att jag måste spendera mer tid där oppe, det är ju minst sagt helt ljuvligt. Sen ska jag spendera mindre än 12 timmar i Göteborg, mellan Lördag och Söndag. Vi ska tydligen göra något välgörenhetshittepå, enligt Jon, men vi får se hur det slutar.

Jon kallade förövrigt Brännässlor för tändstickor, maskrosor och gräshoppor på under 10 sekunder idag, det tycker jag var hur festligt som helst. Vilken rökskalle, va?

Blaugg.

Mums. Puz. Hejdå.

Mumsig, mumsigare, Mackan.

Satan vad allting flöt (finns det något ord som heter så eller är det dalmål?) på bra imorse. Rullar ur sängen vid 05.45-tiden, lika pigg och trevlig som vanligt när jag är nyvaken. Går med skakiga ben mot min soffa/klädhängare och försöker hitta på några paltor som kan värma min stackars kalla kropp. Går ut i köket och slår på vattenkokaren, hör den där förbannade jävla idioten på Radio Dalarna som jag vill strypa varenda morgon, mina föräldrar envisas alltid med att lysa på den där pajasen. Hur som helst så tar jag fram en kopp och en tepåse och väntar i någon minut på att vattenkokaren har värmt opp vattnet. När den är klar så slår jag mig ner vid bordet och häller i det kokande vattnet i min kopp, ska sträcka mig efter smörkniven och när jag med en lite för hastig rörelse drar tillbaka handen över koppen så spiller jag ut den över hela knät, det var kul.

Jag har förresten sagt opp mig och fått ett nytt jobb samma dag.

Maxad lax.

Jag fortsätter med mina musikinlägg, för jag känner att jag måste dela med mig liksom. Tackar broder David.

Jag = tuff.

Hallå kamrater!


Nu kommer jag skriva ett sjujävla långt inlägg, det ska ni ha klart för er. Om ni känner att ni inte riktigt orkar med det, så kan jag kanske övertyga er att stanna för det här inlägger kommer även innehålla en hel del bilder.

Så, för att inte krångla till det så tänkte jag börja med en bild. Jag har skrytit ganska hårt om min matlagning så jag känner att det är dags att visa er mina skills, eller skillz.

Såhär ser en kycklingwok med grönsaker och cashewnötter ut, fantastiskt, eller hur? Det tillagades på Bengtesgården med ett stort leende, jag och min kompanjon Jon, åt den med ett leende, och vi diskade med ett leende. Det ska vara roligt att laga mat, det är roligt att laga mat.

Nästa rätt på agendan var en slags kycklingmix, det enda som sätter gränserna i din matlagning är din egen fantasi, så vi använde oss av det som fanns hemma, lite allt möjligt, ni vet. Vi hade i soltorkade tomater, rödlök, paprika, morötter, zucchini, gurka och tomat. Till det hade vi bulgur och en helt fantastisk chilidressing.

Är ni inte lite imponerade nu? Jag är faktiskt riktigt imponerad av mig själv. Från att knappt kunna steka blodpudding till att göra dessa rätter, det är en fantastisk resa jag fått vara med om.
För att ni inte ska få för er att jag har blivit någon slags finsmakare, så ska jag lägga opp en bild från min vän Marcus homecomingparty, när jag tar en tugga från hans oerhört illaluktande och osmakliga gips, håll tillgodo.
Det var väl ungefär det jag hade att erbjuda den här kvällen. Den andra Juni får jag förhoppningsvis tillbaka min dator, och då får ni se på andra bullar.

Cheers.

b.l.i.x.t

Longboardåkarna förökar sig snabbare än klamydian sprider sig under P&L-veckan, jag blir illamående, på riktigt alltså.

Filipinmoppe.

Min dator är inlämnad på lagning, så det blir lite torrt här. Men en sak ska ni veta, jag är förbaskat vass på att laga mat nu mer.

Vi hörs! Tjena

maxad lax.

Maxin' Relaxin', såhär avnjuter man bäst en morgonkaffe. En hängstol, kan vara det bästa som uppfunnits, efter mig, jag är en oppfinning!

I bet you look good on the dancefloor.

Vart tog värmen vägen? Och vart tog mitt bloggande vägen? Jag har funderat en del på hur jag ska göra med den här trötta bloggen, vi får se helt enkelt.

nattmacka.

Jag tjatar på med mina låtar, men det är okej, visst?

TJAE!

Ramones äter mitt huvud innifrån och ut såhär års, det är väl ganska okej? Det tycker jag iallafall, vilket borde vara det viktigaste. Vin, det är okej ändå, hejdå.

Man lever ju inget rockstjärneliv direkt.

beat on the vadå?

Idag har jag dammtorkat allt i hela världen, köpt nya sängprylar, ätit mig mätt på kakdeg och naturgodis, hatat regn en gnutta, snusat och kört bil.

hejdå.

yow.

Din haka smakar nästan som en kaka, ska vi dela?

Suveränt.

Fantastiskt, behöver jag ens berätta att jag gick med i den gruppen? Jag har börjat tröttna sönder mig på facebook, det är quizar om vad du är för verktyg, vilken del av ringmuskeln är du, vilket bilmärke som passar dig, vilken av medlemmarna i Murtokangas-crewet är du, vilken kändis du skulle passa ihop med och en massa annat dravel. Men så kommer det här, som en blixt från klar himmel.

Nu till den stora frågan, vad gör jag vaken 03.40 en tisdagsnatt? Jag ska faktiskt på väldigt viktiga uppdrag imorgon så jag borde prompt ligga i sängen och sova nu. Hade det inte varit fantastiskt rogivande och massviss med soft att gå ut på en promenad nu? Så måste det nog bli.

Me and the farmer, Pär.

Kära vänner, nu måste jag fråga er en sak. Jag vet inte om det är jag som har börjat bli gammal och gaggig, men känns det inte lite väl att både stoppa byxorna i strumporna och sen ha hårsnoddar opp över halva smalbenet? Jag tycker det känns lite väl, så jag demonstrerade det fast med gummisnoddar idag för min kollega Jens, och han skrattade sig nästan harmynt åt min imitation. Och visst ser det väl väldigt tokigt ut?

£6.99

Nu har jag fått boken jag pratade om för några dagar sedan. Ska bli väldigt intressant att läsa den, det må jag säga. Men jag missade en viktig detalj när jag beställde boken, jag trodde att den var översatt till svenska vilket den inte var, så vi får se hur mycket tid jag måste spendera med näsan i ett svensk-engelskt lexikon, men det går nog bra.

Nu ska jag duscha och sen åka till Kupolen för en ny arbetsdag.

God kväll.

Sitter såhär på kvällskvisten och funderar lite. Har jobbat idag, vilket har varit helt fantastiskt. Jag jobbade själv idag så allt vad toalett, lunch, rast heter var bara att glömma. Men någongång lär vara den första och det är ingenting jag vill behöva uppleva igen, men det gick bra. Efter jobbet åkte jag hem och åt en bättre middag, la mig i soffan och vilade ögonen en stund, somnade in och vaknade av att min mamma sliter opp dörren och frågar vad jag gör. Då svarar jag att jag tar en bättre powernap och ifrågasätter om jag bor på någon anstalt där dom måste titta till mig var 20:e minut. Varpå jag somnar om igen för att bli väckt av min far 20 minuter senare som frågar om vi ska gå ut för att byta däck på min bil.

Det är här mitt liv tar en helt ny riktning, det kändes ärligt talat som om jag var med i Sunes Sommar eller en sämre tecknad film. Jag och min far står i full färd med att byta däck, vi pustar och vi frustar. Då rullar det fram en yngre förmåga på cykel och frågar vad vi håller på med, vi gav honom det ganska enkla svaret att vi bytte däcken på min bil. Han står tyst ett tag, han står bara och tittar på oss med ganska tomma ögon. Jag frågar vad han är ute på, då ler han lite malligt och säger att han är ute för att provcykla sin nya cykel, fräsigt säger jag då och fortsätter med skruvandet av däcken. Det är nu mardrömmen börjar, jag kände mig lite som när Robert Gustavsson blir trakasserad av Håkan (i Sunes Sommar). Det började med att han frågade vad jag jobbade med, och efter det haglade frågorna över mig. Han frågade bland annat mig vart jag jobbade, om vi sålde bra telefoner, om jag hade en bra mobiltelefon, om min pappa hade en mobiltelefon, vart han hade köpt den, om min stereoanläggning i bilen var bra, om pappas stereo i hans bil var bra, om jag tyckte det var roligt att köra bil.

Jag kan fortsätta i ungefär 10 minuter till och skriva frågor han ställde till mig, men jag känner att det får räcka såhär.

When the night comes.

Fantastiskt bra låt som jag lyssnat väldigt mycket på nu på slutet. Den enda jag kan tacka är Pär, min alldeles egna musikkurir, Tack.

Comeback, eller kanske inte.

Ursäkta frånvaron från bloggen, det har varit lite andra saker som har varit viktigare. Bland annat ett Valborgsfirande i Uppsala, det var med skräckblandad förtjusning man begav sig ut i folkvimlet. Hela staden gav känsla av festival, det var nog inte en enda park i stadskärnan som inte var fullproppad med berusade människor, redan vid 11-snåret på förmiddagen. Dagen började med att Henrik väckte oss vid 8-tiden på morgonen och gav oss order om att börja dricka öl, med mindre förtjusning så öppnades första ölen. Otroligt bisarr känsla att sitta och dricka öl 9 på morgonen i en studentlägenhet i en sämre förort till Uppsala.

Ölen flödade mer eller mindre hela dagen, mot kvällskvisten begav vi oss tillbaka mot våran boning i Flogsta, som stället hette där Henrik bodde. Jag var lagomt ljummen när vi kom hem så jag la mig i sängen för en bättre powernap, och det misstaget gör jag nog aldrig om igen. Vaknade opp med tungan limmad i gommen och en smak i munnen som väckte minnena till liv från en sämre magsjuka från barndommen. Lagomt road av min ganska prekära situation vart jag mer eller mindre itvingad en shot Jägermeister av ett gäng glada grabbar, och sen var man på banan igen. Kvällen avslutades dock i ganska god tid då köerna in på klubbarna var oändligt långa och vi hade ingen större lust i att köa bort kvällen. En Subway-macka fick avsluta den ganska långa dagen och alla var nöjda med hela Uppsalavistelsen.