Organiserad Olycklighet

Hej Kamrater.

Min helg har varit mycket mystisk, den har dock varit väldigt lärorik. En stor dimma täcker hela fredagen och hela lördagen. Snöskottningen tog man ju med klackspark, men öldrickningen togs på mycket stort allvar. Jag träffade många människor under min ölresa i helgen, bland annat åkte jag bil med en man som jag aldrig träffat förut, spännande. Han bjöd mig på whiskey och så, det gillar vi.
Sen har jag svingat ett par bägare med ett antal ur Brages A-lag, det var också lärorikt och alkoliserat. Jag nämner dock inga namn, då kanske jag blir mulad.

Jag har ett väldigt komplicerat fall här hemma, jag försöker få min mor att betala banantatueringen, men hon vill inte det. Så då gick jag till min far och frågade om han hade lust att betala den, han lät mer positiv än mor. Men efter två sekunders glada tankar sänkte hon mig snabbare än den gången jag och min vän Gustav planerade att öppna egen klädbutik, hon skriker från köket - Har jag sagt nej, då är det nej.

Så jag har ett litet problem här, hur löser vi det?
Hur känner ni för en insamling? Hur mycket är ni beredda att lägga i kollekten?
Den här investeringen kan ingen finanskris i världen göra någonting åt, dessutom får ni en väldigt bra historia att berätta för barnbarnen, ni har ju trots allt märkt mig för livet. Ingen gåva är för liten, dock är minimum insatsen 50 kr.

Maila mig på marcusfrimodigs@gmail.com för kontonummer och/eller om ni har några frågor eller funderingar.