Tjena killen.

Ölen dricks, musiken pumpas ut, pojkrummet är ett inferno för tillfället, och det är ju så man vill ha det en fredagskväll. Nu kanske inte låten jag länkade till är någon av låtarna som spelas just nu, men jag kände att den skulle passa bra idag.

Knegat min stjärt i bitar idag. Strålande sol, vilket resulterar i en jäkla fin bränna för egen del och det gillar man ju, visst? Vill inte gå in för mycket på mitt arbete, det finns strikta bestämmelser över hur mycket som får komma ut om den organisationen jag jobbar för.

Fettisdagen, vad fan är det? Det var ett jävla tjat här i veckan, jag hade inte den blekaste aning. Alla grät floder över att dom inte hade ätit några semlor, vissa hade ångest för att dom hade ätit tre, fyra kanske fem semlor.

Nu ska jag inte skriva mer.
Hejdå, rå.

Baravaraclemens.

Har haft en ganska händelserik dag idag, kanske inte något jättespektakulärt men det är alltid något. Det krävs ju att det händer oanat mycket märkliga saker i ens liv för att man ska kunna printa ner ett par fina inlägg om dagen. Och det kära vänner kan jag tala om, att det gör det verkligen inte i mitt liv just nu.

Oftast som alltid när det är ohändelserika dagar, så tenderar jag att skriva någonting gammalt och dammigt. Men jag tror att jag har dragit igenom hela mitt liv på roliga anekdoter, vilket jag kan tycka är lite synd.

Korvförsäljning idag, mycket spännande. Vi har ingen som helst rast när vi jobbar oppe på toppen, den enda lunch vi får, det är grillkorv. Och hur sugen är man på det när man stått i en grilldimma från korv i 3-4 timmars tid? Inte alls.
Men vi har det rätt bra ändå, trots korven, solen skiner ju alltid på sydsidan.

Har förresten sökt till en skola i Ängelholm, får med lite tur läsa signalteknik under 5 månader. Det enda orosmomentet som fanns, var att jag trodde att jag skulle få spendera min sommar i Ängelholm, vilket är min mardröm just nu. Jag vill ju ha fina dagar i Dammsjön, Peace and Love, longboardturer i goda vänners lag och allt det där. Men sen fick jag se studieplanen, om det är så man kallar det. Då uppenbarar det sig för mig, vi ska alltså först läsa 1½ månad, sen ha 3 månaders praktik, som jag då kommer ha hemma i Borlänge, för att sen åka tillbaka i 3 månader till Ängelholm. Så om jag har räknat rätt nu, så kommer jag vara hemma Juni, Juli och Augusti. Vilket skulle vara helt underbart, visst?

Har förövrigt fått mig en privatlektion i gitarrspelning av min kollega Niclas. Det var mycket trevligt, jag är lite utav en Guitar Hero nu.
Fast nu ljuger jag så att näsan växer på mig, jag gav upp efter 15-20 minuter ungefär, fingrarna höll på att gå sönder på mig.

Det här kan vara det längsta, och kanske det mest ointressanta inlägget som någonsin skrivits på den här bloggen. Men ta det lugnt ni, det kommer inte bli till någon vana.

Ta hand om er nu, blessings.

Min dag i bilder.

Ja, som rubriken säger så hade jag tänkt göra ett "Min dag i bilder"-inlägg.
Det går inte, tyvärr. Eller klart det går, men då måste man greja med en hel massa saker, registrera sig på någon uploadsida och sånt, så det får bli en annan dag.

Idag har jag iallafall jobbat, bilden här ovanför visar min och kollega Niclas arbetsplats, inte helt pjåkigt va? Står där från 09.30 till sena eftermiddagen, säljer korv och sånt. En sak som jag har lärt mig sen jag började jobba på Romme Alpin, är att det finns nog inte någon människa som vill ha sin korv lika mycket grillad som någon annan. Sullade jag till det nu? Äh.

En grej som inte alls var rolig idag, var att jag och Niclas fick lov att gå ner från toppen av någon outgrundlig anledning. Det finns en backe som heter Hemvägen, som är det absolut värsta möjliga att åka med snowboard. Den är lång, dåligt med sluttning och tar allmänt lång tid att åka. Den gick vi ner för idag, det var inte speciellt sexuellt upphetsande om jag utrycker mig mildt.

Efter jobbet har jag tränat och promenerat, mycket nöje.
Jag har egentligen inte tid med att sitta och skriva massa strunt som inte ens blir rolig läsning, jag har ett cv som måste skrivas och som helst skulle ha varit skickat redan igår morse. Vi får helt enkelt säga hejdå, rå.

Spännande.

Ett stort grattis till både mig och min käre mor, Lena.
Hade för engångsskull somnat tidigt, jag riktigt kände hur pigg jag skulle var imorgon när jag vaknade. Nog för att jag hade somnat lite väl tidigt, runt 20.15 gick jag och la mig. Jag har varit helt slut idag, vaknade runt 12.30 och har gått runt i någon slags koma hela dagen. Blev väckt för 35 minuter sen av att mamma knackade på och slet upp dörren, reaktionen från hennes sida var väl inte helt oväntad, - Jaha ligger du och sover?

Jag började titta på en film igårkväll, The boy in the striped pyjamas.
Vilket sömnpiller, jag kanske ska slå på den och somna om.
Så blir det.

God Natt.

How bizarre.

Bilden är ett montage.

Går under smeknamnet The Butcher numer, även Österrikaren, Frans, Arnold och Murdermachine. Man skulle väl säga att det är jag som sprider rysningar över hela Romme Alpin numer, folk ryggar tillbaka, går omvägar för att inte möta mig i korridorerna, lägger sig i fosterställning och vaggar fram och tillbaka.

Ni kanske förstår vart jag vill komma? Mitt otroligt sexiga förkläde på jobbet, gjort i det finaste skinn, det är så fint skinn att det inte ens känns att man har det på sig.
Men som den djurvän jag är, så hade jag hellre varit utan än att ha det på mig. Men när man är i den branschen jag är i, så måste man tyvärr skydda sig.

Har stått i en konstant dimma idag, valladimma. Jag märkte att man blir skönt yr i huvudet av skidvalla, för mycket paraffin, flourkarbon och harts idag.
Monotont arbete gillas inget vidare, har betat av runt 400 par med skidor, så nu kan jag med all rätt kalla mig expert på området.

Nu ska jag duscha en dusch, vårda nya tillskottet på armen och sen se en film.
Måste förresten tipsa er om en låt, The Gaslight Anthem - Old white Lincoln.

Goddag.

Äh, men vadå? Ta en banan.

Kamrater, hur mår ni egentligen? Jag vet ingenting om er, ni som läser alltså.
Det känns lite skrämmande om jag ska vara helt ärlig, ni kan ju vara psykopater hela högen. Vilket jag kanske inte tror, men vad gör man inte för lite spännande text. Vilket dravel, va?

Bilden här ovanför visar min otroligt långa väg hem, det känns som att den där vägen aldrig tar slut. Det som är värst med att gå hem, det är att de är bara en enda lång jäkla streeta. Jag får inte gå vänster, jag får inte gå höger, utan jag måste gå rakt fram hela vägen. Det som räddade mig ikväll var faktiskt min iPod, hade jag inte varit såpass förnuftig att stoppat ner den i jackfickan innan vi begav oss mot stan vet jag inte om jag hade setat här nu.

Det är ingen ljummen sommarkväll vi har att göra med idag, det är nämligen infernaliskt kallt i den här stan just nu. Det måste nästan vara 50-60 grader kallt ute, det kändes iallafall så. Vantar, vad är det liksom?

Nu ska jag gå och lägga mig, det vankas nämligen jobb imorgon. 07.45 ringer min telefon för väckning imorgon, känns inte helt okej om jag ska vara helt ärlig.
Men jag måste bara säga en sak, Nizlopi, det kan vara det bästa som hänt världen dom senaste tio åren.

Hejdå, rå.

Från arkivet.

Hur kan man inte älska dom här bröderna?

It's a punkrock shoe with a logo on the back.

Undra vad den här snubben jobbar med, jag skulle vilja sitta i det där kontoret och ha hans arbetsuppgifter, hade inte det varit otroligt sweet? När jag ser alla dom där korvarna han sitter och leker med kommer jag att tänka på min barndom.

En barndomsvän till mig, som även var min granne under 18 år av mitt liv, lurade alltid i mig kall grillkorv. Han hade någon konstig dragning till körv, den där lille killen. Och jag var ju inte sämre och tackade alltid ja, även fast det var bland det värsta jag visste. Men nu saknar jag mannen i fråga sanslöst mycket, han har varit i Asien i snart tre månader, och kommer inte hem förens om 5 månader, galet.

Nu ska jag dricka en eller två öl till, sen ska jag duscha en dusch.
Hej då, rå.

Jag är typ Bruce Lee nu.

Mina damer och herrar, och alla andra haters, jag ger er.. BANANEN!
Här kommer alltså beviset, vad jag förstår så har det funnits människor som har tvivlat på att den skulle bli gjord. Så här har ni, ganska rakt i ansiktet om man säger så. Nu ska jag och min vän Jim gå till min mormor och se hur hennes reaktion blir. Stay tuned så att säga, vi ska filma allting i smyg.

Som ni ser på bilden så är det ingen färg i bananen ännu, eller det är lite färg i den, men vid fototillfället så hade vi bara gjort klart konturerna. Men jag ska tillbaka till tatueraren om ungefär 1-1½ vecka och fylla i den resterande färgen.

We aint got no dope.

Alltså ibland funderar jag på om jag lider av en lättare utvecklingsstörning, så pass lätt att den inte påverkar mig allvarligt. Men i natt vaknade jag i ett ryck, hoppade ur sängen och hämtade min laptop. Inbillade mig själv att jag hade skrivit gårdagens inlägg på spanska och så kan det ju absolut inte vara, dels för att jag varken talar eller kan någon som helst spanska, och sen har ju folk blivit anklagade för att vara psyksjuka för mindre.

Så jag la datorn i sängen brevid mig och startade den, men jag tänkte att jag kunde ligga och vila lite medans den startade. Vaknade upp imorse och såg att datorn stod uppfälld brevid mig och funderade varför i hela fridens namn den stod där, då slog det mig, mina nattliga äventyr började ploppa upp i huvudet och min spontana reaktion vart att jag skakade på huvudet och frågade mig själv vad fan jag håller på med?

Finns det någon hobbypsykolog som kan ge sig på mig en snabbis?

Ställ klockan och svälj slipsen.

Mina två senaste inlägg var praktexempel på dåliga inlägg, därför har jag bestämt mig för att ge dagens inlägg lite mer kärlek. Kärleken övergick dock ganska snabbt till dödsångest, jag hade skrivt i princip hela inlägget och då valde Internet Explorer att "inte svara". Hur fan kan det inte vilja svara? Dö, Bill Gates, dö!

Idag har jag spenderat närmare 10 timmar på två olika skidanläggningar, det tyckte jag var väldigt mojjigt. Några killar som inte tyckte det var lika spännande, det var mina fötter. Jag lider utav någonting som heter så mycket som Hallux Valgus, ett mycket spännande och fint ord på latin. Men jag kan tala om för er människor som envisas med att läsa min blogg, att det är inte ett jävla dugg spännande. Mina stortår pekar åt alla möjliga håll och det gör ganska ont.
Till saken hör att, 90% av dom som drabbas av det, är kvinnor. Och ändå envisas jag med att dra mitt strå till 10%-stacken, förbannat.

Jag har fått ett ganska bra besked idag, eller jag har faktiskt fått två stycken, men vi börjar med det mindre roliga. Jag har klättrat som fan i karriärstegen, 08.00 imorgonbitti ska jag infinna mig utanför skidshopen i Romme Alpin.
Från att kränga korv till att stå i skiduthyrningen, är ett ganska stort steg ska ni veta. Så om ni har några funderingar över livet eller hur man grillar korv eller är allmänt pratglada, kom och hyr skidor av mig imorgon isåfall.

Det andra roliga beskedet är att jag tatuerar mig på Fredag, klockan 11.00.
Så tänk lite extra på mig då, för någongång kring det klockslaget kommer jag få lov att uthärda en fruktansvärd smärta, som jag faktiskt ser fram emot.

Kan inte komma på något riktigt bra slut på dagens inlägg, så vi gör så här.
Hejdå, rå.

Reef.

Hur mycket ska man behöva stå ut med? Det låter som om grannarna under mig håller på och återbygger Noas Ark, hur mycket kan man behöva hamra i en lägenhet med bara betongväggar? Jag är på så förbannat dåligt humör att jag borde bli skickad i säng, bums. Men istället sitter jag här och biter mig i läppen, vad skulle konsekvenserna bli om jag gick ner och frågade vad i helvete dom sysslar med?

Satan, ge mig sommar nu.

21.57

Mycket ohändelserik dag idag, har hänt ungefär lika mycket som igår. Jag har setat hemma på pojkrummet med fingret i näsan och inte gjort någonting alls.
Visst har jag väl gjort saker, har säkert spenderat 8 timmar framför mitt 8-bitars, ätit två pannkakor, en pizza och en kebabrulle. Jag känner mig fräsh, ni vet så där fräsch som man bara känner sig när man precis kommer ut från gymmet nyduschad.

Vi fick en snilleblixt idag, vi i ledighetskommiten. Det ni ser ovanför på bilden, det är vad vi kallar snilleblixt, med all rätt misstänker jag?
Vi hade precis kommit från Ica Maxi eller Maxi Ica Stormarknad som dom själva vill att man ska säga, med ett varsit packe 3.5or slog det oss. Vi insåg att sträckan mellan PR och kylskåpet i köket är allt för lång, så resultatet av våran lathet vart att en 25liters hink med snö fick bli vårat provisoriska kylskåp.

Nu ska jag luta mig tillbaka och spela lite mer 8-bitars, när ni ser mig nästa gång så har jag väl fyrkantiga ögon.

Stay Tuned.

Ibland måste man inse vissa saker.

Jag känner att det är dags för mig att ta ett riktigt snack med er, jag vet att jag mest lallar runt och försöker vara lustig över saker och ting. Men nu kommer en helomvändning, jag har insett att mitt pojkrum har vissa begränsningar. Och begränsningar gott folk, det gillar man inte. Idag har jag varit hemma hos en vän och sett på film, och inte vilken film som helst utan The Boondock Saints.

Det är här jag känner en viss klasskillnad på mitt annars så populära pojkrum och Jons gigantiska lägenhet. Det är inte bara kvadraten på hans boning som skiljer oss åt, utan även tummen på våra "biodukar". Bilden här ovanför visar Jons anläggning, och visst blir man glad av att se det där? Så om ni vill göra mig glad, så kanske vi gör så att vi skickar kollekten ett varv till och skramlar ihop en liten slant till gamle Mackan igen? Min 32 tums tjock-tv håller inte riktigt måttet känner jag.

Angående bananen så vart den inte gjord idag, men jag fick goda nyheter. Jag ska höra av mig på söndag eftermiddag för att få veta vilken dag nästa vecka jag ska dit och få den förevigad. Hur känns det? Är ni lika nervösa som jag?

Dagens i-landsproblem.

Vi har kommit på en grej, vi i ledighetskommitten. Efter en mycket lång och smärtsam utredning kan vi konstatera att "kopparna" till McFlurry och Blizzer är på tok för tunna. När man försöker förtära någon av dessa satans påfund, märker man efter en stund att man är fruktansvärt kladdig om händerna. Även fast man med största möjliga precision lyckats hålla all glass på skeden mellan koppen och munnen.

Nu är kollekten helt full, jag och Jim styr skutan mot Hedemora för att träffa en tatuerare om ungefär 15 minuter. Hold on fellas, kan hända att den blir gjord idag.
Stay tuned.

Tjena Farsan, jag är påväg till A-kassan.

Såhär ligger det till, kollekten är så gott som full nu. Det saknas ungefär 400kr för att historian om banantatueringen ska bli verklighet. Det har blivit lite utav en grej att jag inte ska betala den själv, vilket jag finner mycket roande och bra. För jag är inte världens rikaste man just för tillfället. Jag är mycket imponerad över hur pass seriöst mina kära vänner har tagit den här idén. Jag rider lite på den vågen, skulle man kunna säga.

Idag har Jim "Vad gör du just nu?" Brahn varit och tatuerat sig. Han var i Ludvika av alla ställen i världen och gjorde det. Jag, Emil och Kim åkte in för att få oss en blick av den mycket pinade Jim, men vi var en aning sena så vi gick för att möta honom på stadens gator istället. Det första vi lägger märke till är att på den ena foten har Jim en Vans sko, och på den andra foten har han en Etnies sko.
Varför då, undrar ni kanske nu, och det kan jag tala om att vi också gjorde. Så vi frågade honom lite skämtsamt varför han hade det, då mumlade han någonting om naturell keso och skakade på huvudet. Han är mycket märklig den där Jim, men det är ju därför man gillar honom.

Nu mina vänner ska jag bädda ner mig i bingen och slå på ett par avnsitt HIMYM.
Hej då, rå!

Messmörsmacka.

Jag tänkte skriva något så klyschigt som - Det går bra nu som rubrik. Men jag ändrade mig i sista sekund, och tur var väl det. Här sitter liksom jag och myser ganska fätt, en snaskskål och How i met your mother.
Jag har fastnat i HIMYM-träsket skulle man kunna säga, som vanligt ratade jag det utan någon som helst substans för mitt utlåtande. Men efter många om och men så beslutade jag mig för att ladda ner dom tre säsonger som fanns. Och nu sitter jag som besatt på kvällarna.

Det enda som skulle kunna få mig på dåligt humör just nu är om jag skulle höra låten Beautiful Girl med Sean Kingston. Eller förresten, jag skulle nog även gråta en skvätt eller två om det kom ännu mer snö.

Organiserad Olycklighet

Hej Kamrater.

Min helg har varit mycket mystisk, den har dock varit väldigt lärorik. En stor dimma täcker hela fredagen och hela lördagen. Snöskottningen tog man ju med klackspark, men öldrickningen togs på mycket stort allvar. Jag träffade många människor under min ölresa i helgen, bland annat åkte jag bil med en man som jag aldrig träffat förut, spännande. Han bjöd mig på whiskey och så, det gillar vi.
Sen har jag svingat ett par bägare med ett antal ur Brages A-lag, det var också lärorikt och alkoliserat. Jag nämner dock inga namn, då kanske jag blir mulad.

Jag har ett väldigt komplicerat fall här hemma, jag försöker få min mor att betala banantatueringen, men hon vill inte det. Så då gick jag till min far och frågade om han hade lust att betala den, han lät mer positiv än mor. Men efter två sekunders glada tankar sänkte hon mig snabbare än den gången jag och min vän Gustav planerade att öppna egen klädbutik, hon skriker från köket - Har jag sagt nej, då är det nej.

Så jag har ett litet problem här, hur löser vi det?
Hur känner ni för en insamling? Hur mycket är ni beredda att lägga i kollekten?
Den här investeringen kan ingen finanskris i världen göra någonting åt, dessutom får ni en väldigt bra historia att berätta för barnbarnen, ni har ju trots allt märkt mig för livet. Ingen gåva är för liten, dock är minimum insatsen 50 kr.

Maila mig på marcusfrimodigs@gmail.com för kontonummer och/eller om ni har några frågor eller funderingar.

Is this real life?

När jag ser sånt där som bilden ovanför visar, då blir jag mycket full i skratt.
Det känns ganska meckigt, vilket slit för att få med en rullator liksom. Förmodligen behövs den, men tror inte ni också att det skulle fått plats i skuffen eller möjligtvis innuti bilen? Jag fick lov att smygfota det där idag, endast för att jag tyckte att ni skulle få ta del av det.

Sen mitt senaste inlägg har jag med mer eller mindre våld blivit tvingad av mina föräldrar att diska. Jag tror vårat hushåll är det enda i hela Sverige som inte har diskmaskin, Nu drog jag väl det till sin yttersta spets, men ni hajar? Vilket modernt hushåll har inte diskmaskin? Eller det kanske snarare är så att vi är sjukt inne eftersom vi inte har någon, vad vet man egentligen.

Pik, eh?

Min käre mor kom hem med en mössa till mig igår, är det en pik tror ni?
Tror ni hon vill att jag ska spara ut mitt hår igen? Det kan ni ge er på.
Jag vill också spara ut håret, men jag har ingen större lust att se ut som en
boll i 2 månaders tid, det är där skon klämmer.

Har tänkt lite idag faktiskt, oväntat? Ja, kanske. Men hur som helst, har jag alltid en dålig hårdag, eller har jag alltid en bra hårdag? Med mina oftast 3mm på skallen så ser jag ju likadan ut varje dag. Därför känns mössan ganska retarderad.

Hur gör vi det här? Är den bra eller anus? Hissar eller dissar vi? På eller av?
Ja, ni fattar. Det är inte olagligt att skriva en kommentar. Så, hit me!

Magiskt.

Jag satt och slösurfade lite på 1000apor.se och hittade den här underbara videon.
Grabben har tydligen varit hos tandläkaren och förmodligen har bedövningen blivit lite feldoserad. Skratta och le!

Bäst just nu.

Håll med om det, folk och fä.

Batmans bror Clemens.

Mitt pojkrum ser ut som ett mindre inbördeskrig, jag ska försöka få lite struktur på mitt liv hade jag tänkt. Jag börjar med pojkrummet, det är liksom grunden till allting. Har man ingen ordning på sina prylar, då är det ett "mission imposible" att få någon som helst ordning på sitt liv. Är ni med mig på den punkten?

Just nu sitter jag och lyssnar på 60-talets gudagåva, Johnny Cash. Men jag kan inte riktigt kalla mig ett Cash-fan, snarare ett mainstream-cash-fan.
Om någon skulle be mig lista mina top5 favoritlåtar med mannen i fråga så skulle jag inte klara av det, för jag kan inte ens titlarna på fem av hans låtar.

Idag har jag varit på något riktigt spännande, Forssa Cupen i futsal. Mycket spännande, så spännande att brandlarmet gick innan damfinalen.
Dom skulle fräsa till det med ungefär 500 rökmaskiner när spelarna skulle komma in på planen, jag fann detta mycket roande och det var som en
liten bonus när brandlarmet gick. Någonting som var fantastiskt populärt hos mig, var att bakfulla Forssa Old Boys slog Dalkurd i finalen. Det var sån glädje, det kom en tår från mitt vänstra öga och jag, plus hela hallen ställde sig upp och klappade händerna åt dom.

En annan grej som jag också har roat mig med idag är att jag har skrivit ett CV.
Det kan nog vara bland det svåraste jag vet, prata om sig själv som någon slags högre makt, det är inte riktigt min grej tror jag. Man måste ju breda på lite, men det är så lätt att gå över gränsen, man framställer sig gärna som någon slags superhjälte.

Nåja, Master Dave väntar på mig, vi ska se någon highschool komedi.
Hejdå, rå!