Sjukstuga.

Nu ska vi se här, det är dags igen, jag känner det i hela kroppen, det är dags!

Jag har som sagt varit ensam hemma den här helgen.
Mamma gav mig icakortet, jag sken upp som en sol. Äntligen, tänkte jag.
Men när jag väl gick runt där på Ica, med min självscanningsgrej och kände mig som en medelålders kvinna med dålig fantasi.
Så kom jag ju på att jag är totalt värdelös på att laga mat, jag gick runt bland hyllorna och kliade mig i huvudet, tankarna for kors och tvärs.

Efter 20 minuters yrande så bestämde jag mig iallafall för att jag skulle köpa blodpudding, nu såhär i efterhand börjar man ju fundera på om det stog rätt till i skallen på mig. Jag gillar inte ens blodpudding, men så fick det bli iallafall.

Just precis i detta ögonblick, så har jag ätit upp min blodpudding.
HUR SVÅRT SKA DET BEHÖVA VARA? Jag kan nu konstatera att jag inte ens kan steka blodpudding. Ska man använda smör? Ska man inte använda smör?
Ska man steka på hög värme? Ska man steka på låg värme?
Ja, jag frågade mig själv flera hundratals gånger, det slutade iallafall med att jag stekte med smör på hög värme, vilket resulterade i blodpudding som smakade röv.

Nu har jag setat i 20 minuter och skrivit strunt, jag lägger ner nu.
Hej då.