Kontraster vol.2

Det här inlägget dedikerar jag min vän Jim, enbart för att han kommenterade mitt senaste inlägg och lät så fruktansvärt bitter att jag inte kan låta bli att retas.

Här är jag, jag har aldrig varit speciellt fotogenisk vilket även den här bilden visar,
men det skiter jag i. På den här bilden är klockan runt 12.30 och jag har precis vaknat och ätit frukost, går ut på baksidan och börjar med min morgongymnastik.
Men vet ni vad? Vi har runt 25 grader varmt och klarblå himmel, vilket syns på bilden men jag vill bara förtydliga det så att vissa kanske blir lite mer avundsjuka.

Ja justja, en rubrik.

Här sitter jag och bara sitter.
Äter lite Ben&Jerry´s och mår inte så jättedåligt, jag mår ganska bra faktiskt.
Vi har varit iväg och shoppat lite, var till en butik som heter Val Surf, vi har varit där typ 4 gånger den här veckan. När jag tänker efter lite så är nog det min favoritbutik.

Calabasas ikväll för bio, Yes man. Har alltid gillat Jim Carey, han är en kul typ.

Sådär, nu har jag varit och sett filmen, sovit i 9 timmar, ätit frukost och åkt två varv runt kvartet med skateboarden. Filmen var bra, riktigt bra faktiskt. Inte den här gamla vanliga Jim Carrey-rullen med massa konstiga grimaser och fjanteri.
Den var seriös, man grät en liten skvätt för att sen skratta, den var härlig.

40 timmars uppehåll nu igen, jag har hunnit med två LoTR-filmer, 1 timmes massage på Zen Spa, druckit lite för mycket Jägermeister, lite för mycket öl och
ätit alldelens för mycket Ben&Jerry´s.

Hejdå.

Min påse chips

Haha, jag skrattar så att jag gråter just nu. Har sett den typ 20 gånger nu!

Kruka

Vi var ut och klubbade i lördags.
Klubblivet i Los Angeles är jäkligt annorlunda om man jämnför med hemma.
Jag ska nog inte ens försöka mig på att jämnföra, det är ingen idé.
Stället vi var till igår hette Les Deux, ett förbannat bajsnödigt ställe faktiskt.
Vi fick inte komma in genom entren, så vi fick lov att skicka på en bouncer
pengar så fick vi gå in genom någon bakdörr.

När vi väl kommit in så var det riktigt jävla kul, hur mycket folk som helst och riktigt bra musik. Köpte lite drinkar, jag hade fått berättat för mig att på dagen ska man ge 5% dricks och på kvällen ska man ge 10%.
Det där med att ge dricks gick lite väl långt på slutet, tror jag gav mer i dricks än jag betalade för drinkarna, men det var okej.

Annars har jag bara tagit det lugnt, handlat kläder, druckit bira och spanat basket på burken. Vi ska försöka ta oss iväg och se en match med LA Lakers, det hade varit riktigt grymt men biljetterna kostar ju skjortan.
Eventuellt kanske det går att ordna riktigt bra platser, men det visar sig i framtiden.
Jag veeeeet att jag är dålig på att uppdatera, men tiden är inte riktigt med mig alla gånger.

Stay tuned, eh!

Welcome to the good life.

Här ligger jag och trivs, och vad fan gör ni? Sover kanske.

Los Angeles vs Borlänge.

Ja, det är lite funderingar kring det där. Allt här är så förbaskat stort, det är långa avstånd, man måste åka bil. Jag kan inte sluta fundera på att det alltid, då menar jag alltid är bilar som är påväg någonstans. Det är väl förmodligen lite småstadstänk det här, men jag blir riktigt fascinerad av just det.
Vi bestämde oss för att åka till en bar igårkväll, jag satt i baksätet i bilen och bara tittade ut. 5 filer åt vårat håll och fem filer åt andra hållet, jag tittade in i vissa bilar och det var alltifrån ungdomar till pensionärer som var påväg någonstans.
Vart ska alla liksom?

Nu sitter jag här, slår på musik och får nästan lite hemlängtan. Hur kan jag få det? Jag är ju ändå i The City of Angels.
Jag kanske är bekväm, rädd för nya saker, en fegis. Det är inte direkt så att jag ligger på backen och gråter för att jag vill hem till lilla Borlänge. Jag har det skitbra här, men ändå så är jag lite obekväm, det kanske är för att jag vet att jag inte får
vara kvar här för alltid, vad vet jag?

Kläder, kläder, kläder. Jag älskar att handla kläder här, det finns flera tusen olika affärer som har exakt det jag vill ha.
Fast jag har inte riktigt bestämt mig för om det är bra eller dåligt än, det visar sig på mitt konto när jag kommer hem.
Men det är sjukt mycket billigare här, trots att dollarn ligger så högt som den gör.

Ska försöka uppdatera oftare, men man är helt slut efter en dag här.
Har inte kommit in riktigt i dyngsrytmen än heller, så det blir nog bättre om någon dag.

Stay Tuned.

12h med norrman.

Dålig uppdatering här nu, har inte riktigt orkat. Trött som attan efter resan och tidsomställningen tog knäcken på mig. Har inte gjort något annat än legat i sängen sen jag kom ungefär, därför det inte har blivit någonting skrivet.

Resan gick bra, pappa körde ner mig till Arlanda natten mellan måndag och tisdag.
Kön som var vid incheckningsdisken var enorm, den snirklade sig som en orm över hela Arlanda, vi rättade oss i ledet och stod och väntade.
Det gick fortare än väntat så det var riktigt skönt, så jag sa hejdå till pappa och gick till gaten på en gång.

Hoppar på planet och hamnar brevid en snubbe som är så sjukt lik Danger-Ehren
från Jackass. Men den jäkeln somnade så fort planet hade lyft så jag fick ingen
chans att prata med honom, bra var väl det kanske, jag vet inte.

2.5h senare landar jag iallafall i London, glider runt där i ungefär fem minuter sen bestämmer jag mig för att leta reda på gaten så att jag är på den säkra sidan.
Skulle vara lite smådrygt att missa planet och sen bli kvar i London, indier och
pakistanier i en härlig mix med en engelsk accent som låter som en sjukdom.

Får tillslut sätta mig på planet, efter en mysig säkerhetskontroll av en snubbe
kring 40 bast, jag har nog aldrig sett någon som blivit så glad över en snusdosa.
Man fick langa ur allting man hade i fickorna när dom skulle titta om man hade någonting olämpligt på sig, han sken upp som en sol när han såg mina snusdosor och frågade om det var, Swedi tobacco? -Yesyes svarade jag och log.

Hamnar brevid en norsk snubbe på planet till L.A.
Underbart tänkte jag, då kan man ju iallafall snacka en del utan att behöva köra
hjärnan på högvarv. Det kunde jag ju glömma, hans dialekt var asmärklig, när han pratade lät det som han hade en mixerstav i halsen eller nåt, han fick mest prata på engelska och jag pratade på svenska.
En grej jag la märke till var att han hade sjukligt mycket salt på sin mat.
Jag såg den här reklamenen dom visade på TV4 när lille Marcus badar i ett hav utav salt, ungen i reklamen hette faktiskt Marcus, true story.
Hjärt och kärlsjukdomarna kommer som ett brev på posten, tänkte jag och fnissade.

Nu ska jag ta mig en dusch, sen ska vi åka till ett stort köpcentrum.
Blir förmodligen ett inlägg ikväll när vi har gjort lite saker.
Stay Tuned.

Koolaste Katten.

Jag har resfeber, den kom precis nu. Jag har varit asball hela tiden och sagt att jag inte har någon resfeber, men nu kom den. Om 13 minuter sätter jag mig i bilen och åker mot Stockholm och 07.50 imorgonbitti lyfter jag mot London.

Lycka till, till mig själv.
Nu gör vi det här.

2008-nånting

Vem försöker jag lura? Bilden är arrangerad, helt klart.
Inte på så vis att jag bytt kläder, som nu i mitt fall inte var kläder, utan ett par långkalsonger och en tischa. Jag har inte duschat, sminkat mig och gjort mig allmänt fräsh.Utan jag slog på spelet, lirade ett par bitar och ställde in kameran på självutlösning. Ville få till den här retro och geekiga känslan, och det fick jag ju onekligen om jag får säga det själv.

Jag är barnsligt förtjust i Tetris, inget tvivel om de. Iochmed den här bilden pressar jag Jim lite. Han var stolt idag, så stolt har jag nog aldrig sett honom. Det jag inte begriper är hur fan han kan vara stolt?
Han smackade ju trots allt sin fars BMW i mittenräcket mellan Falun och Borlänge igår. Nu när jag har skrivit det här borde hans fötter trilla tillbaka till jorden igen.

Jag har vad jag vill kalla det ett träningsläger hemma på pojkrummet, jag är vassare än någonsin nu. Så Jim, du kan sluta high fiva med dig själv nu, du kommer aldrig kunna ta tillbaka första platsen på mitt Tetris igen.

Vem är det som dundrar?

Det är Mackan som dundrar, det kan ni ge er på.

Väskan är så gott som färdigpackad, biljetten utskriven, passet framlagt, kläder utvalda, kameran är formaterad och laddad, ipoden är laddad och med en hel del ny musik inlagd. Det är verkligen olikt mig att vara "klar" i tid för en gångskull.
Det är 27.5h kvar tills jag sätter mig i bilen och åker mot Stockholm. Sekunderna har nog aldrig tickat så sakta som dom gör nu, jag vill bara komma iväg.

Ge mig Los Angeles nu, på en gång.

Låtom mig motorbåta dom där melonerna

Jag är en hybrid från det manliga släktet.
Idag har jag blivit medtvingad, med mer eller mindre våld utav min mor ner i tvättstugan, det var en upplevelse.
Att jag kallar mig hybrid vet jag inte om det beror på hybris, eller om det stämmer, på riktigt alltså. Jag kan ju laga mat och diska, det har vi ju fått bevisat. Och idag har jag manglat lakan, hängt kläder, torktumlat och allt som hör till.
Så vill ni ha den ultimata sambon? Tveka inte att höra av er.

Om två dagar är jag påväg mot något helt nytt, ett helt nytt land,
det kommer förmodligen bli en jäkla upplevelse.
Det enda jag riktigt gruvar mig över är att jag ska flyga själv,
nu för att folk inte ska kunna vara roliga på min bekostnad så skriver jag det här.
Jag ska inte flyga själv genom att flaxa med armarna, jag ska inte flyga planet själv utan jag ska resa, själv.
Det skrämmer mig lite, under min tid som barn var jag bara utomlands en gång, detta beror på att min mor lider utav flygrädsla.
Och dom få gånger jag har varit utomlands i "vuxen" ålder så har jag mest gått efter mina reskamrater, man har ju liksom inte pallat att sätta sig in i någonting som någon annan kan sköta åt en.

Heatrow, London. Sägs vara ganska stort, men med min superba engelska så misstar dom ju mig för en britt, så det borde gå vägen.
Och säkerhetskontrollerna i USA, pfft. Jag har även fått berättat för mig att man ska fylla i blanketter på planet innan man landar.
Frågorna på dom där blanketterna känns ju inte allt för seriösa,
"Har du planerat någon kriminell aktion under din tid i landet?" Ah, fö fan! Tänkte ta över hela Los Angeles drogindustri, slakta 25 personer med en skolbuss och som grädden på moset tänkte jag döda presidenten. Vad i helvete? Vad tror dom?
Jag hatar den där jävla hysterin, gör någoting vettigt istället för att skicka ut massa idiotiska formulär som ingen tar seriöst.

Tack för mig.
Hej

Back in the days.

Dammade av mitt gamla Nintendo, nästintill nyskick och fungerande.

Idag har jag bestämt mig för att dela upp inlägget i tre olika stycken.
Jag vet att jag delar in alla min inlägg i stycken, men det är bara för att det ska bli enklare för er att läsa.
Men idag kommer det handla om tre helt olika stycken, ingen sammanhörighet överhuvudtaget.

Jag ska börja med ett litet stycke om mitt liv som 7 åring, mitt beroende till Nintendo 8-bitars. Jag minns den dagen som igår, när jag fick min älskade Nintendo konsol.
Ni som är lite beresta inom youtube-världen har förmodligen sett den filmen på ungen som får den där superhäftiga pokemonbilden, går apa och nästan dör för att han blir så hög utav glädje. Gångra den glädjen med tio, så kan du tänka dig hur jag betedde mig en tidig höstmorgon 1994.
Hur som helst, jag och min två år äldre vapendragare Henrik bestämde oss tillslut för att vi skulle varva Nintendo World Cup. Det gick jättebra fram tills att min käre mor sa åt oss att nu jäklar fick vi stänga av det där jäkla spelet, annars skulle hon göra både det ena och det andra med oss.
Det är då paniken bryter ut, ni som är i min ålder och som inte är födda med minneskort hit och hårddiskar dit, vet vad jag snackar om.
Det slutade med att tvspelet stod på i totalt 48 timmar, vilket visade sig senare i mitt liv var helt i onödan, men det är en annan historia.

Det andra stycket kommer inte bli fullt lika långt, det handlar om en grej jag gjorde idag.Jag bestämde mig för att jag skulle ta igen all missad frukt som jag aldrig äter, trots att jag alltid har frukt med mig till jobbet.
Så jag åt 5 kiwis på ungefär 3 minuter och 48 sekunder, det var gott och det gick bra. Tills det började klia på båda överarmarna.
Jag vet inte om jag är allergisk, men förmodligen var det bara en lättare överdos.

Nu till det sista stycket, det kommer handla om mitt hat till Mix Megapol och all annan svensk radio, men i synnerhet Mix Megapol.
Har dom bara en jävla playlist på fem låtar eller vad är det frågan om? Jag vet inte hur många gånger jag har hört den där förbannadejävla Curly Sue med Takida, jag funderar då, har Takida bara gjort en låt eller vad fan är problemet? Och hur många gånger har man inte hört I kissed a girl med vad hon nu heter eller varför inte Mercy med Duffy? Förbannat.

Tack för mig, hej.

Förbaskat.

Det är ju förjäkligt alltså, för två helger sen var Johnossi på s2. Då var jag måttligt
road av det, uttalade mig om hur dåliga dom var, utan att ens ha hört dom.
Idag hörde jag den här låten på radio och tänkte - Vad är det här? Den var ju asbra.
När låten var färdigspelad och radioprataren sa vad det var för låt tappade jag hakan.
Har jag gått och blivit ett popsnöre månne? Så som jag har hackat på Henke.

Idag fick jag reda på att jag förmodligen inte kommer jobba mer än en månad till.
Det är ju förbannatjävlaskitbra, eller nåt. Hade dom inte kunnat skippa den där jävla bankkrashen? Nu måste jag ju ut och söka jobb, igen. Jag har en månads uppsägningstid, vilket innebär att jag förmodligen får ca 2 kronor och 50 öre
i lön nästa månad, men hey, folk har haft det värre.

Nu blir det Boston Tea Party, skriver bara massa strunt iallafall.
Tror att jag behöver den där L.A-resan mer än något annat.

Hej då.

Ah juste...

Det var ju det också, jag betalar 500 riksdaler till den som kommer och gör det åt mig. Nu ljög jag, det tänker jag inte alls göra. Jag ska göra det själv, med ett leende.
Nu ljög jag en gång till, jag kommer inte le, min själ gråter blod bara jag tänker på det.

Change Clothes.

Ser ni? Jag har lyckats ännu en gång, fast den här gången smakade det bättre.
Jag har kommit på en teori varför min mat smakade konstigt igår, klockan var 04.19
när jag började stimma i köket. Misstänker dock att det är ganska svårt att misslyckas med makaroner och bacon, blodpudding är rena raketforskningen om man jämnför, jag tror att jag ska anmäla mig till en matlagningskurs, så måste det bli.

Men det är framsteg enligt mig, nu har jag gjort mitt för dagen, så nu blir det maxad deg.

Sjukstuga.

Nu ska vi se här, det är dags igen, jag känner det i hela kroppen, det är dags!

Jag har som sagt varit ensam hemma den här helgen.
Mamma gav mig icakortet, jag sken upp som en sol. Äntligen, tänkte jag.
Men när jag väl gick runt där på Ica, med min självscanningsgrej och kände mig som en medelålders kvinna med dålig fantasi.
Så kom jag ju på att jag är totalt värdelös på att laga mat, jag gick runt bland hyllorna och kliade mig i huvudet, tankarna for kors och tvärs.

Efter 20 minuters yrande så bestämde jag mig iallafall för att jag skulle köpa blodpudding, nu såhär i efterhand börjar man ju fundera på om det stog rätt till i skallen på mig. Jag gillar inte ens blodpudding, men så fick det bli iallafall.

Just precis i detta ögonblick, så har jag ätit upp min blodpudding.
HUR SVÅRT SKA DET BEHÖVA VARA? Jag kan nu konstatera att jag inte ens kan steka blodpudding. Ska man använda smör? Ska man inte använda smör?
Ska man steka på hög värme? Ska man steka på låg värme?
Ja, jag frågade mig själv flera hundratals gånger, det slutade iallafall med att jag stekte med smör på hög värme, vilket resulterade i blodpudding som smakade röv.

Nu har jag setat i 20 minuter och skrivit strunt, jag lägger ner nu.
Hej då.

.

Ge mig Fredag, Lördag, Söndag.

Idag har det tränats, svetten har sprutat, pulsen har varit maxad, det har stånkats och det har stönats. Här på bilden ovanför har jag verkligen fått med allt det där, jag hamnade mitt i slagfältet, mitt i actionen.

Döm av min förvåning, jag fick med mig BajenVille aka Mulle Virtokangas.
Jag frågade redan på lördagskvällen, men då var det ju alkohol inblandat, så jag visste inte riktigt vad jag skulle få för svar idag.
Han kämpade på, han (bajen)ville verkligen visa att han minsann kunde lira och
jag unnar honom all uppvaktning han fick, publiken gjorde vågen efter våra dueller.

Jag ser nu att det har droppats in lite förlag inför min ensamma helg, låt er inte
skrämmas av att både Curva Sud och Irriducibili har lagt sig i det hela.
Även dom har insett prestigen i att få mig underhållen i helgen.
En blick från mig och dom där småpojkarna står med svansen mellan benen, pfft!

Jag ska även passa på att slå ett slag för ett band som nyligen släppt ett nytt album, The International Noise Conspiracy, fantastiska.
För enkelhetenskull så skickar jag med en Myspace länk, men den hamnar längst ner av inlägget.

Nu tackar jag för mig.
Stay Tuned.

Http://www.myspace.com/internationalnoiseconspiracy
Varsegodis, den får ni av mig.

No Limit.

Det är jag som är lila mannen, lila mannen, lila mannen, ey?

Tväling.

Den som har flest vänner på facebook när man dör, vinner. Okej?
Nej, nu ska vi bruka lite allvar.

Jag ska alltså annordna en liten tävling till er som läser bloggen.
Den går ut på att ni ska ge mig förslag på vad jag ska göra i helgen och den
som har skrivit det bästa förslaget i kommentarsfältet här nedanför, vinner en weekend för en person till Djurås Fritidsgård.

Då ska vi gå igenom dom få, men ack så viktiga reglerna.
Jag vill inte ha förslag som tex : Testa extasy o lyssna på Blümchen hela helgen.
Tävlingen håller på fram till och med fredag eftermiddag 16.15.
Ge mig ett bra förslag och du får en belöning du sent kommer glömma.

ÅH BENNY, ÅH HEJ!

Jag älskar mig själv just nu.

Jag har precis vaknat efter 2 timmars sömn i min säng.
Hur kan jag vara så dum? Hur tänkte jag egentligen?

Jag hade alla kläder på mig.
Jag hade snus i munnen.
Jag låg ovanpå täcket.
Jag hade TV'n på.
Jag hade datorn på.

Det kan bara sluta på ett sätt och det gjorde det även den här gången.
Jag vaknar två timmar senare och är pigg, det vart ju bara en lite längre powernap, förbannat.

Julmarknaden! Vad är det för nåt? Det är ju bara massa folk som går runt och trängs i en förövrigt död stadskärna. Alla försöker få sig en kopp gratisglögg, försöker verkligen ta åt sig julkänslan, alla bara leker, det finns ingen julkänsla utan snö, så är det ju. Vi gav det iallafall ett försök och var där i 40 minuter kanske, sen gick vi vidare till Railjamet i Liljeqvistska Parken (Ja, jag googlade.)
Det var infernaliskt tråkigt, lerigt, slaskigt och kallt.

Slask + sneakers + promenad = dålig idé.
Mina fötter var som två frysta torskfileér när jag kom hem, det kändes som att gå med betongtofflor på sig, ganska osoft.

Jag är förövrigt ensam hemma nästa helg, det är så att mina föräldrar åker till min syster i Göteborg några gånger per år, så då brukar jag oftast ha något slags kalas när dom är borta. Men efter lite funderande kommer jag på att jag är
helt ensam nästa helg. Alla åker tillbaka till sina studentstäder idag, andra åker till
deras säsongsjobbställen, andra åker iväg och jobbar på andra orter.
Och kvar blir jag, helt jävla ensam och övergiven, känns förjävligt.

Nu ska jag ge bingen ett försök till.
Stay Tuned.