Kontraster vol.2

Det här inlägget dedikerar jag min vän Jim, enbart för att han kommenterade mitt senaste inlägg och lät så fruktansvärt bitter att jag inte kan låta bli att retas.

Här är jag, jag har aldrig varit speciellt fotogenisk vilket även den här bilden visar,
men det skiter jag i. På den här bilden är klockan runt 12.30 och jag har precis vaknat och ätit frukost, går ut på baksidan och börjar med min morgongymnastik.
Men vet ni vad? Vi har runt 25 grader varmt och klarblå himmel, vilket syns på bilden men jag vill bara förtydliga det så att vissa kanske blir lite mer avundsjuka.

Ja justja, en rubrik.

Här sitter jag och bara sitter.
Äter lite Ben&Jerry´s och mår inte så jättedåligt, jag mår ganska bra faktiskt.
Vi har varit iväg och shoppat lite, var till en butik som heter Val Surf, vi har varit där typ 4 gånger den här veckan. När jag tänker efter lite så är nog det min favoritbutik.

Calabasas ikväll för bio, Yes man. Har alltid gillat Jim Carey, han är en kul typ.

Sådär, nu har jag varit och sett filmen, sovit i 9 timmar, ätit frukost och åkt två varv runt kvartet med skateboarden. Filmen var bra, riktigt bra faktiskt. Inte den här gamla vanliga Jim Carrey-rullen med massa konstiga grimaser och fjanteri.
Den var seriös, man grät en liten skvätt för att sen skratta, den var härlig.

40 timmars uppehåll nu igen, jag har hunnit med två LoTR-filmer, 1 timmes massage på Zen Spa, druckit lite för mycket Jägermeister, lite för mycket öl och
ätit alldelens för mycket Ben&Jerry´s.

Hejdå.

Min påse chips

Haha, jag skrattar så att jag gråter just nu. Har sett den typ 20 gånger nu!

Kruka

Vi var ut och klubbade i lördags.
Klubblivet i Los Angeles är jäkligt annorlunda om man jämnför med hemma.
Jag ska nog inte ens försöka mig på att jämnföra, det är ingen idé.
Stället vi var till igår hette Les Deux, ett förbannat bajsnödigt ställe faktiskt.
Vi fick inte komma in genom entren, så vi fick lov att skicka på en bouncer
pengar så fick vi gå in genom någon bakdörr.

När vi väl kommit in så var det riktigt jävla kul, hur mycket folk som helst och riktigt bra musik. Köpte lite drinkar, jag hade fått berättat för mig att på dagen ska man ge 5% dricks och på kvällen ska man ge 10%.
Det där med att ge dricks gick lite väl långt på slutet, tror jag gav mer i dricks än jag betalade för drinkarna, men det var okej.

Annars har jag bara tagit det lugnt, handlat kläder, druckit bira och spanat basket på burken. Vi ska försöka ta oss iväg och se en match med LA Lakers, det hade varit riktigt grymt men biljetterna kostar ju skjortan.
Eventuellt kanske det går att ordna riktigt bra platser, men det visar sig i framtiden.
Jag veeeeet att jag är dålig på att uppdatera, men tiden är inte riktigt med mig alla gånger.

Stay tuned, eh!

Welcome to the good life.

Här ligger jag och trivs, och vad fan gör ni? Sover kanske.

Los Angeles vs Borlänge.

Ja, det är lite funderingar kring det där. Allt här är så förbaskat stort, det är långa avstånd, man måste åka bil. Jag kan inte sluta fundera på att det alltid, då menar jag alltid är bilar som är påväg någonstans. Det är väl förmodligen lite småstadstänk det här, men jag blir riktigt fascinerad av just det.
Vi bestämde oss för att åka till en bar igårkväll, jag satt i baksätet i bilen och bara tittade ut. 5 filer åt vårat håll och fem filer åt andra hållet, jag tittade in i vissa bilar och det var alltifrån ungdomar till pensionärer som var påväg någonstans.
Vart ska alla liksom?

Nu sitter jag här, slår på musik och får nästan lite hemlängtan. Hur kan jag få det? Jag är ju ändå i The City of Angels.
Jag kanske är bekväm, rädd för nya saker, en fegis. Det är inte direkt så att jag ligger på backen och gråter för att jag vill hem till lilla Borlänge. Jag har det skitbra här, men ändå så är jag lite obekväm, det kanske är för att jag vet att jag inte får
vara kvar här för alltid, vad vet jag?

Kläder, kläder, kläder. Jag älskar att handla kläder här, det finns flera tusen olika affärer som har exakt det jag vill ha.
Fast jag har inte riktigt bestämt mig för om det är bra eller dåligt än, det visar sig på mitt konto när jag kommer hem.
Men det är sjukt mycket billigare här, trots att dollarn ligger så högt som den gör.

Ska försöka uppdatera oftare, men man är helt slut efter en dag här.
Har inte kommit in riktigt i dyngsrytmen än heller, så det blir nog bättre om någon dag.

Stay Tuned.

12h med norrman.

Dålig uppdatering här nu, har inte riktigt orkat. Trött som attan efter resan och tidsomställningen tog knäcken på mig. Har inte gjort något annat än legat i sängen sen jag kom ungefär, därför det inte har blivit någonting skrivet.

Resan gick bra, pappa körde ner mig till Arlanda natten mellan måndag och tisdag.
Kön som var vid incheckningsdisken var enorm, den snirklade sig som en orm över hela Arlanda, vi rättade oss i ledet och stod och väntade.
Det gick fortare än väntat så det var riktigt skönt, så jag sa hejdå till pappa och gick till gaten på en gång.

Hoppar på planet och hamnar brevid en snubbe som är så sjukt lik Danger-Ehren
från Jackass. Men den jäkeln somnade så fort planet hade lyft så jag fick ingen
chans att prata med honom, bra var väl det kanske, jag vet inte.

2.5h senare landar jag iallafall i London, glider runt där i ungefär fem minuter sen bestämmer jag mig för att leta reda på gaten så att jag är på den säkra sidan.
Skulle vara lite smådrygt att missa planet och sen bli kvar i London, indier och
pakistanier i en härlig mix med en engelsk accent som låter som en sjukdom.

Får tillslut sätta mig på planet, efter en mysig säkerhetskontroll av en snubbe
kring 40 bast, jag har nog aldrig sett någon som blivit så glad över en snusdosa.
Man fick langa ur allting man hade i fickorna när dom skulle titta om man hade någonting olämpligt på sig, han sken upp som en sol när han såg mina snusdosor och frågade om det var, Swedi tobacco? -Yesyes svarade jag och log.

Hamnar brevid en norsk snubbe på planet till L.A.
Underbart tänkte jag, då kan man ju iallafall snacka en del utan att behöva köra
hjärnan på högvarv. Det kunde jag ju glömma, hans dialekt var asmärklig, när han pratade lät det som han hade en mixerstav i halsen eller nåt, han fick mest prata på engelska och jag pratade på svenska.
En grej jag la märke till var att han hade sjukligt mycket salt på sin mat.
Jag såg den här reklamenen dom visade på TV4 när lille Marcus badar i ett hav utav salt, ungen i reklamen hette faktiskt Marcus, true story.
Hjärt och kärlsjukdomarna kommer som ett brev på posten, tänkte jag och fnissade.

Nu ska jag ta mig en dusch, sen ska vi åka till ett stort köpcentrum.
Blir förmodligen ett inlägg ikväll när vi har gjort lite saker.
Stay Tuned.

Koolaste Katten.

Jag har resfeber, den kom precis nu. Jag har varit asball hela tiden och sagt att jag inte har någon resfeber, men nu kom den. Om 13 minuter sätter jag mig i bilen och åker mot Stockholm och 07.50 imorgonbitti lyfter jag mot London.

Lycka till, till mig själv.
Nu gör vi det här.

2008-nånting

Vem försöker jag lura? Bilden är arrangerad, helt klart.
Inte på så vis att jag bytt kläder, som nu i mitt fall inte var kläder, utan ett par långkalsonger och en tischa. Jag har inte duschat, sminkat mig och gjort mig allmänt fräsh.Utan jag slog på spelet, lirade ett par bitar och ställde in kameran på självutlösning. Ville få till den här retro och geekiga känslan, och det fick jag ju onekligen om jag får säga det själv.

Jag är barnsligt förtjust i Tetris, inget tvivel om de. Iochmed den här bilden pressar jag Jim lite. Han var stolt idag, så stolt har jag nog aldrig sett honom. Det jag inte begriper är hur fan han kan vara stolt?
Han smackade ju trots allt sin fars BMW i mittenräcket mellan Falun och Borlänge igår. Nu när jag har skrivit det här borde hans fötter trilla tillbaka till jorden igen.

Jag har vad jag vill kalla det ett träningsläger hemma på pojkrummet, jag är vassare än någonsin nu. Så Jim, du kan sluta high fiva med dig själv nu, du kommer aldrig kunna ta tillbaka första platsen på mitt Tetris igen.

Vem är det som dundrar?

Det är Mackan som dundrar, det kan ni ge er på.

Väskan är så gott som färdigpackad, biljetten utskriven, passet framlagt, kläder utvalda, kameran är formaterad och laddad, ipoden är laddad och med en hel del ny musik inlagd. Det är verkligen olikt mig att vara "klar" i tid för en gångskull.
Det är 27.5h kvar tills jag sätter mig i bilen och åker mot Stockholm. Sekunderna har nog aldrig tickat så sakta som dom gör nu, jag vill bara komma iväg.

Ge mig Los Angeles nu, på en gång.

Låtom mig motorbåta dom där melonerna

Jag är en hybrid från det manliga släktet.
Idag har jag blivit medtvingad, med mer eller mindre våld utav min mor ner i tvättstugan, det var en upplevelse.
Att jag kallar mig hybrid vet jag inte om det beror på hybris, eller om det stämmer, på riktigt alltså. Jag kan ju laga mat och diska, det har vi ju fått bevisat. Och idag har jag manglat lakan, hängt kläder, torktumlat och allt som hör till.
Så vill ni ha den ultimata sambon? Tveka inte att höra av er.

Om två dagar är jag påväg mot något helt nytt, ett helt nytt land,
det kommer förmodligen bli en jäkla upplevelse.
Det enda jag riktigt gruvar mig över är att jag ska flyga själv,
nu för att folk inte ska kunna vara roliga på min bekostnad så skriver jag det här.
Jag ska inte flyga själv genom att flaxa med armarna, jag ska inte flyga planet själv utan jag ska resa, själv.
Det skrämmer mig lite, under min tid som barn var jag bara utomlands en gång, detta beror på att min mor lider utav flygrädsla.
Och dom få gånger jag har varit utomlands i "vuxen" ålder så har jag mest gått efter mina reskamrater, man har ju liksom inte pallat att sätta sig in i någonting som någon annan kan sköta åt en.

Heatrow, London. Sägs vara ganska stort, men med min superba engelska så misstar dom ju mig för en britt, så det borde gå vägen.
Och säkerhetskontrollerna i USA, pfft. Jag har även fått berättat för mig att man ska fylla i blanketter på planet innan man landar.
Frågorna på dom där blanketterna känns ju inte allt för seriösa,
"Har du planerat någon kriminell aktion under din tid i landet?" Ah, fö fan! Tänkte ta över hela Los Angeles drogindustri, slakta 25 personer med en skolbuss och som grädden på moset tänkte jag döda presidenten. Vad i helvete? Vad tror dom?
Jag hatar den där jävla hysterin, gör någoting vettigt istället för att skicka ut massa idiotiska formulär som ingen tar seriöst.

Tack för mig.
Hej

Back in the days.

Dammade av mitt gamla Nintendo, nästintill nyskick och fungerande.

Idag har jag bestämt mig för att dela upp inlägget i tre olika stycken.
Jag vet att jag delar in alla min inlägg i stycken, men det är bara för att det ska bli enklare för er att läsa.
Men idag kommer det handla om tre helt olika stycken, ingen sammanhörighet överhuvudtaget.

Jag ska börja med ett litet stycke om mitt liv som 7 åring, mitt beroende till Nintendo 8-bitars. Jag minns den dagen som igår, när jag fick min älskade Nintendo konsol.
Ni som är lite beresta inom youtube-världen har förmodligen sett den filmen på ungen som får den där superhäftiga pokemonbilden, går apa och nästan dör för att han blir så hög utav glädje. Gångra den glädjen med tio, så kan du tänka dig hur jag betedde mig en tidig höstmorgon 1994.
Hur som helst, jag och min två år äldre vapendragare Henrik bestämde oss tillslut för att vi skulle varva Nintendo World Cup. Det gick jättebra fram tills att min käre mor sa åt oss att nu jäklar fick vi stänga av det där jäkla spelet, annars skulle hon göra både det ena och det andra med oss.
Det är då paniken bryter ut, ni som är i min ålder och som inte är födda med minneskort hit och hårddiskar dit, vet vad jag snackar om.
Det slutade med att tvspelet stod på i totalt 48 timmar, vilket visade sig senare i mitt liv var helt i onödan, men det är en annan historia.

Det andra stycket kommer inte bli fullt lika långt, det handlar om en grej jag gjorde idag.Jag bestämde mig för att jag skulle ta igen all missad frukt som jag aldrig äter, trots att jag alltid har frukt med mig till jobbet.
Så jag åt 5 kiwis på ungefär 3 minuter och 48 sekunder, det var gott och det gick bra. Tills det började klia på båda överarmarna.
Jag vet inte om jag är allergisk, men förmodligen var det bara en lättare överdos.

Nu till det sista stycket, det kommer handla om mitt hat till Mix Megapol och all annan svensk radio, men i synnerhet Mix Megapol.
Har dom bara en jävla playlist på fem låtar eller vad är det frågan om? Jag vet inte hur många gånger jag har hört den där förbannadejävla Curly Sue med Takida, jag funderar då, har Takida bara gjort en låt eller vad fan är problemet? Och hur många gånger har man inte hört I kissed a girl med vad hon nu heter eller varför inte Mercy med Duffy? Förbannat.

Tack för mig, hej.

Förbaskat.

Det är ju förjäkligt alltså, för två helger sen var Johnossi på s2. Då var jag måttligt
road av det, uttalade mig om hur dåliga dom var, utan att ens ha hört dom.
Idag hörde jag den här låten på radio och tänkte - Vad är det här? Den var ju asbra.
När låten var färdigspelad och radioprataren sa vad det var för låt tappade jag hakan.
Har jag gått och blivit ett popsnöre månne? Så som jag har hackat på Henke.

Idag fick jag reda på att jag förmodligen inte kommer jobba mer än en månad till.
Det är ju förbannatjävlaskitbra, eller nåt. Hade dom inte kunnat skippa den där jävla bankkrashen? Nu måste jag ju ut och söka jobb, igen. Jag har en månads uppsägningstid, vilket innebär att jag förmodligen får ca 2 kronor och 50 öre
i lön nästa månad, men hey, folk har haft det värre.

Nu blir det Boston Tea Party, skriver bara massa strunt iallafall.
Tror att jag behöver den där L.A-resan mer än något annat.

Hej då.

Ah juste...

Det var ju det också, jag betalar 500 riksdaler till den som kommer och gör det åt mig. Nu ljög jag, det tänker jag inte alls göra. Jag ska göra det själv, med ett leende.
Nu ljög jag en gång till, jag kommer inte le, min själ gråter blod bara jag tänker på det.

Change Clothes.

Ser ni? Jag har lyckats ännu en gång, fast den här gången smakade det bättre.
Jag har kommit på en teori varför min mat smakade konstigt igår, klockan var 04.19
när jag började stimma i köket. Misstänker dock att det är ganska svårt att misslyckas med makaroner och bacon, blodpudding är rena raketforskningen om man jämnför, jag tror att jag ska anmäla mig till en matlagningskurs, så måste det bli.

Men det är framsteg enligt mig, nu har jag gjort mitt för dagen, så nu blir det maxad deg.

Sjukstuga.

Nu ska vi se här, det är dags igen, jag känner det i hela kroppen, det är dags!

Jag har som sagt varit ensam hemma den här helgen.
Mamma gav mig icakortet, jag sken upp som en sol. Äntligen, tänkte jag.
Men när jag väl gick runt där på Ica, med min självscanningsgrej och kände mig som en medelålders kvinna med dålig fantasi.
Så kom jag ju på att jag är totalt värdelös på att laga mat, jag gick runt bland hyllorna och kliade mig i huvudet, tankarna for kors och tvärs.

Efter 20 minuters yrande så bestämde jag mig iallafall för att jag skulle köpa blodpudding, nu såhär i efterhand börjar man ju fundera på om det stog rätt till i skallen på mig. Jag gillar inte ens blodpudding, men så fick det bli iallafall.

Just precis i detta ögonblick, så har jag ätit upp min blodpudding.
HUR SVÅRT SKA DET BEHÖVA VARA? Jag kan nu konstatera att jag inte ens kan steka blodpudding. Ska man använda smör? Ska man inte använda smör?
Ska man steka på hög värme? Ska man steka på låg värme?
Ja, jag frågade mig själv flera hundratals gånger, det slutade iallafall med att jag stekte med smör på hög värme, vilket resulterade i blodpudding som smakade röv.

Nu har jag setat i 20 minuter och skrivit strunt, jag lägger ner nu.
Hej då.

.

Ge mig Fredag, Lördag, Söndag.

Idag har det tränats, svetten har sprutat, pulsen har varit maxad, det har stånkats och det har stönats. Här på bilden ovanför har jag verkligen fått med allt det där, jag hamnade mitt i slagfältet, mitt i actionen.

Döm av min förvåning, jag fick med mig BajenVille aka Mulle Virtokangas.
Jag frågade redan på lördagskvällen, men då var det ju alkohol inblandat, så jag visste inte riktigt vad jag skulle få för svar idag.
Han kämpade på, han (bajen)ville verkligen visa att han minsann kunde lira och
jag unnar honom all uppvaktning han fick, publiken gjorde vågen efter våra dueller.

Jag ser nu att det har droppats in lite förlag inför min ensamma helg, låt er inte
skrämmas av att både Curva Sud och Irriducibili har lagt sig i det hela.
Även dom har insett prestigen i att få mig underhållen i helgen.
En blick från mig och dom där småpojkarna står med svansen mellan benen, pfft!

Jag ska även passa på att slå ett slag för ett band som nyligen släppt ett nytt album, The International Noise Conspiracy, fantastiska.
För enkelhetenskull så skickar jag med en Myspace länk, men den hamnar längst ner av inlägget.

Nu tackar jag för mig.
Stay Tuned.

Http://www.myspace.com/internationalnoiseconspiracy
Varsegodis, den får ni av mig.

No Limit.

Det är jag som är lila mannen, lila mannen, lila mannen, ey?

Tväling.

Den som har flest vänner på facebook när man dör, vinner. Okej?
Nej, nu ska vi bruka lite allvar.

Jag ska alltså annordna en liten tävling till er som läser bloggen.
Den går ut på att ni ska ge mig förslag på vad jag ska göra i helgen och den
som har skrivit det bästa förslaget i kommentarsfältet här nedanför, vinner en weekend för en person till Djurås Fritidsgård.

Då ska vi gå igenom dom få, men ack så viktiga reglerna.
Jag vill inte ha förslag som tex : Testa extasy o lyssna på Blümchen hela helgen.
Tävlingen håller på fram till och med fredag eftermiddag 16.15.
Ge mig ett bra förslag och du får en belöning du sent kommer glömma.

ÅH BENNY, ÅH HEJ!

Jag älskar mig själv just nu.

Jag har precis vaknat efter 2 timmars sömn i min säng.
Hur kan jag vara så dum? Hur tänkte jag egentligen?

Jag hade alla kläder på mig.
Jag hade snus i munnen.
Jag låg ovanpå täcket.
Jag hade TV'n på.
Jag hade datorn på.

Det kan bara sluta på ett sätt och det gjorde det även den här gången.
Jag vaknar två timmar senare och är pigg, det vart ju bara en lite längre powernap, förbannat.

Julmarknaden! Vad är det för nåt? Det är ju bara massa folk som går runt och trängs i en förövrigt död stadskärna. Alla försöker få sig en kopp gratisglögg, försöker verkligen ta åt sig julkänslan, alla bara leker, det finns ingen julkänsla utan snö, så är det ju. Vi gav det iallafall ett försök och var där i 40 minuter kanske, sen gick vi vidare till Railjamet i Liljeqvistska Parken (Ja, jag googlade.)
Det var infernaliskt tråkigt, lerigt, slaskigt och kallt.

Slask + sneakers + promenad = dålig idé.
Mina fötter var som två frysta torskfileér när jag kom hem, det kändes som att gå med betongtofflor på sig, ganska osoft.

Jag är förövrigt ensam hemma nästa helg, det är så att mina föräldrar åker till min syster i Göteborg några gånger per år, så då brukar jag oftast ha något slags kalas när dom är borta. Men efter lite funderande kommer jag på att jag är
helt ensam nästa helg. Alla åker tillbaka till sina studentstäder idag, andra åker till
deras säsongsjobbställen, andra åker iväg och jobbar på andra orter.
Och kvar blir jag, helt jävla ensam och övergiven, känns förjävligt.

Nu ska jag ge bingen ett försök till.
Stay Tuned.

"Lyset är tänt, men ingen är hemma"

Det är lite så jag känner, va!

Julmarknad, det är grejernas grej det. Henrik är helt lyrisk hemma på Brunns för att
han ska få åka upp på en regnig stad och få suga i sig av fake-julandan.
Men jag håller honom hårt, vi ska inte dit och lalla, det får ni inte tro.

Vi gick förbi Max igår natt, jag tror hela Enviken var där när vi kom dit.
När vi kom in och skulle beställa så kände vi att det var någonting som inte riktigt stämde, det var en slags odör av någonting.
Då visade det sig att det var en blandning av diesel, svett och wunderbaums som luktade, det var vidrigt. Dom skrek hejaramsor och stampade med fötterna i golvet. Annonserade ut sugrör som om det vore den senaste cancermedicinen, jag misstänker att dom aldrig har sett eller användt ett sugrör innan.

Julmarknad nu, hoj!

Blixten.

För två timmar sen sa jag att jag skulle gå in och duscha, tror ni jag gjorde det?
Jag menade det verkligen då också, jag tänkte att - Nu jävlar lär jag göra det här!
Men det är som vanligt med gamle Mutchen.

Nu har jag iallafall duschat, klätt på mig och druckit en halv öl, så nu är vi pågång!
Ska sticka till Henke nu, men den här gången håller jag mitt ord.

Peace out.
Stay tuned!

Änte Lörda?

Det är dagen det, jag sov till 15.30 idag och har fruktansvärd ångest för de just nu.
Jag sitter fortfarande i pyjamasbyxor, har precis sett Bams nya film.
Helt okey faktiskt, men det är ju samma idé som med allt dom där snubbarna har gjort, så man vet ju ungefär hur det kommer sluta.
Mina planer angående Romme gick i krash imorse, hade ställt klockan på 08.30 och var pepp som fan på att dra dit och åka lite.
Vickar på persienen och ser att det regnar ute, blir fruktansvärt besviken så jag går och lägger mig igen. Klockan 09.00 ringer Henke och säger att vi skiter i det och eventuellt åker ut runt lunch, men vädret håller i sig så vi skiter i det.

Slog precis på lite Dylan, sitter och kliar mig lite i huvudet och funderar på vad jag ska hitta på för något ikväll. Har 6 öl hemma hos Henke som jag lika gärna kan dricka ikväll, annars kommer jag sitta exakt likadant som jag gjort hela dagen, i mina pyjamasbyxor och ha ännu mer ångest imorgon när jag vaknar.

Nu ska jag gå och duscha sen sticker jag.
Stay Tuned.

Jobba under eget ansvar, huh?

Hur var det nu igen, 30 eller 60 minuters lunchrast? Jag minns inte.

Los Angeles.

Om 19 dagar ska jag och min goding kryssa bland bilarna här.

God Natt och stay tuned, för fa-an!

Gigi rüf.. Rüf! Rüf!

Fanta B'Good kan vara det bästa som finns.

Veckodagen Död.

Ge mig sommarjäveln!

Herr Reporter.

Känner mig som den här killen just nu.
Sitter på pojkrummet nu, lyssnar på Din Stalker och drömmer mig bort. Snart hamnar jag väl i någon slags psykos och springer ut och karatesparkar mamma i ryggen.

2004.

Kan man vara kille och sakna sitt hår? Isåfall gör jag det nu.

Lördag hela veckan.

Jag har gått runt och irriterat mig på lite småstrunt dom senaste veckorna. Den här jävla byhålementaliteten som är i den här stan, det är ganska otroligt faktiskt, men så kanske det är i alla mindre städer?

Kan berätta en liten anekdot som hände för 3 helger sen.

Jag och min vän Jim hade varit ute på något ärende, vi satt i bilen och pratade och båda började bli lite småhungriga.
Vi bestämde oss efter en stunds diskuterande att vi skulle äta på American Take Away.
Hur som helst så när vi fått maten och är påväg ut till bilen så stöter vi på en kille jag känner lite smått sen tidigare.

Han ser mig men jag ser inte honom, så han hojtar till och jag stannar upp och ser honom.
Det korta lilla samtalet utspelar sig såhär;

Kompis - Frippe, tjena!
Jag - Ah, tja! Såg inte att det var du först, läget?
Kompis - Jo, det är bra, äntä lörda?
Jag - Ja, jo, det är det ju. Vad blir det ikväll då?
Kompis - Skant vi supa, de ä ju lörda. Vad blir det för er då?
Jag - Jo, visst är det lördag. Vi har inget planerat än, blir nog rätt lugnt. Men du, vi måste dra, tjarrå!

Efter det här lilla samtalet och dörrarna hade stängts till min bil så tittade jag och Jim på varandra.
Efter 3-4 sekunders tystnad bryter vi båda ut i ett asgarv, efter lite imitationer från mig så skrattar vi ännu mer.
Vi konstaterar att sådär säger man om man heter Conny, är 41 år, jobbar på SSAB och bor i en etta på Tjärna Ängar.

Nu menar jag inte att jag stör på mig folk som festar mer eller mindre varenda helg, det gör jag ju själv.
Men hela den här grejen med att kalla det supa, det gjorde man väl när man var runt 15-16 år, då var det ju häftigt liksom.

Sådär gott folk, det är sånt här man skriver om när man har idétorka och dagarna bara rinner ifrån en.
Det är nog det sämsta inlägget som skrivits i min relativt nystartade blogg.

Jaja, stay tuned!

Oj då.

Oväntat? Ja, det skulle man kunna säga.

Intressant diskussion.

Jag och min vän Emil diskuterar världsliga ting, Emils framtid.

Vi talar om saker som Globala Studier, internationella relationer, ekonomi, fred och konfliktstudier, mänskliga rättigheter, etc. Jag skulle kunna göra den här listan hur lång som helst, men jag ska inte tråka ut er med såna saker.

Nu till saken, jag ska erkänna att jag bara skrev det där för att flasha. Jag har inte en aning om nånting av det där, jag pratar med Emil som om att jag visste exakt vad alla dom där sakerna handlar om.

Jag Mhm'ar och säger Ja, jag förstår, fast jag egentligen sitter här som ett frågetecken.Emil tuggar på, han ska ut och se världen, han ska praktisera på något barnsjukhus i Namibia, jag övertygar honom ännu mer att jag är intresserad.
Berätta mer säger jag, jag vill lära mig mera om Globala Studier, jag får honom att tro att jag suger i mig all information som en tvättsvamp, jag leder in honom på villospår, fast jag egentligen skiter fullständigt i vad han gör i kalla, blåsiga Göteborg.

Fast å andra sidan, här sitter jag i mina Blåkläderbyxor och svär över att jag måste gå upp 05.45 varenda vardag, för att slita som ett jävla djur för en lön som en Samhall-arbetare kan skratta hånfullt åt.

Från det ena till det andra, jag är så jääävla besviken på min favoritserie Entourage. Vad hände med feelgood-känslan man fick till varenda avsnitt dom fyra tidigare säsongerna? Nu blir man ju snarare deprimerad av att titta på det.
Det har gått 11 avsnitt av den här femte säsongen och inte ett enda avsnitt har gjort mig tillfredställd.

Stay tuned, som fan!

Dammsjön

Var ut till dammen en sväng.

Sanden var lite hård, lite väl kallt i vattnet men det var inte så mycket folk, det var fint!

Snabb konversation mellan mig o F

Fredrik - Åk å jobba !
Jag - Gå och lägg dig!
F - Jag har försökt.
J - Jag somnade typ 21.15 igår
F - Ska bara byta film och försöka igen
F - Jag gick upp 16.30 igår.
J - Försök sova utan film då?
F - Försökt de oxå.. Men då blev jag täppt i näsan och törstig.
J - Haha
F - God Natt .
J - Najti

Det här gott folk, utspelade sig ungefär 06.06 en måndagsmorgon.
Hard work, work.
Stay tuned, för fa-an!

Trapphusmobbing

Jaa, killen är en kul typ!

Blire lite bira och tvspelande ikväll.

5 texter, 5 bilder. Som vart en bild, men en massa text.

Jag måste bara börja med att säga - Hahaha!
Man ska aldrig sluta förvånas, i det inlägget som nu ska bli skrivet, kommer ni kanske att bli förvånade, mycket förvånade.

Vi ska börja prata om en kvinna som bor någonstans i Borlänge. Brazil Jack, fast kvinna. Enda anledningen till att jag skriver såhär, är för att min mamma förbjöd mig att skriva det jag hade skrivit innan och hon förbjöd mig att lägga ut bilden överhuvudtaget.Men i och med att jag tycker det är fantastiskt roligt så gör jag det ändå, även fast jag respekterar min käre mor och kvinnan jag skriver om, skall påpekas.

Hon har alltså redan börjat julpynta, vad i helvete? Det är inte ens mitten på november än. Adventsljusstakar, stjärnor i fönstren, krans på dörren och en blinkande ljusslinga på balkongräcket som skulle ge varenda brasse i Sverige hemlängtan till karnevalerna och som ger varenda svennebanan epilepsi.

Det var tänkt att jag skulle lägga in fler bilder som jag tagit under dagen och haft en liten kort text till varje bild, men det vart inte så. För jag fattar inte hur man gör om man vill lägga in fler bilder.
Och nu försvann ju allt det roliga, nu har ju jag inte en aning om vad jag ska skriva om.

Min dag har sett ut som följer ; Jag har jobbat idag, 8h timmar närmare bestämt.
Sen har jag varit hemma hos Herr Morey och vi har fixat, donat och grejat.
Vi har varit väldans kreativa, det hade ni fått se prov på om jag hade varit såpass high-tech att jag hade listat ut hur fan man gjorde för att lägga in fler bilder.

Btw, jag tror jag aldrig mer ska äta på MAX, fast det är min favorit hamburgeria.
Nu ska jag sova, fridens liljor.
Stay tuned, för fa-an.

Dagens fråga.

Hur många kilo kokain har den här sångaren i näsan vid den här livespelningen?

Om ni inte orkar titta på hela, så kan ni hoppa fram en minut.

Förtydligande.

Jag kom att tänka på en sak. Folk är kanske inte lika stora fan som jag, av siten 1000apor.se Därför slog det mig, hårt som fan i skallen att mitt inlägg Dagens Outfit vol.1 kan tolkas på ganska många vis.
Det finns en schnubbe som bloggar på 1000apor som kallar sig för Style by Mats-Mats som vissa dagar lägger upp bilder på sig själv när han står och posar sådär som jag gjorde på min bild.

Hursomhelst, jag försökte vara rolig, men det är ju ganska svårt att se det roliga när man inte vet själva baktanken med bilden.

Jaja, nog om det.
Jag tror jag har en lite lättare utvecklingsstörning, för två nätter sen vaknade jag exakt kl 03.00 och trodde att klockan var 06.00 och dags att kliva upp.
Jag inbillar mig alltså att jag hör telefonen ringa, går upp och går in i menyn, stänger av larmet, klär på mig, går ut i köket för att göra frukost och slår ett getöga på micron där vi har en digital klocka och ser att den visar 03.04.

Blir lätt irriterad, går och slänger av mig kläderna och lägger mig och somnar om och inte en tanke på att ställa in alarmet igen, vaknar 06.30 i ett ryck och tänker - Vad fan är klockan?
Stressad som en hare jagad av fyra jägare med ak4or yrar jag runt och domderar, slår i tår hit, slår i huvudet dit, lagomt mörbultad kommer jag 06.58 till jobbet med ett välkomnande utan dess like.

Idag har min dag sett ut som följer, jag och Praktikant-Niklas har jobbat tillsammans idag, det var en lugn och fin dag med mycket tjill och lite arbete.
Slutar strax före fyra, åker och pickar Jim, åker till Max och köper oss ett mål mat och glider hem till pojkrummet och slår på Boston Tea Party.
Efter BTP sover jag 2h medans Jim sitter och underhåller sig själv, fråga mig inte vad han gjorde, men det var en väldigt konstig lukt inne på rummet när jag vaknade.

Efter min lilla powernap så stack jag iväg och tränade och här sitter jag nu.

Nu blir det duschen, sen bingen.
Stay tuned.

['må:r,nar]

Tidiga morgnar, ni kan dra åt helvete!

05.45 är ingen tid att gå upp, så är det bara.

Den här gången äter du papper, nästa gång äter du glass...

Nu, kära vänner.

Jag har haft en trevlig kväll med mycket skratt, jag har haft besök av Emil och Jim.
Vi har sett en stand up, som kan vara bland det roligaste jag sett på väldigt länge.
Johan Glans World Tour of Skåne, se den!

Nu såhär i lugnet efter stormen, lutar jag tillbaka min datastol, lägger upp fötterna i sängen,tar ner tangentbordet från skrivbordet, lägger det i knät och tänker såhär -Vad fan ska jag skriva nu?

Jag slår på Billie the vision & The Dancers på jättelåg volym, så låg volym att jag knappt hör. Jag har hört just den här låten - A man from argentina säkert 50 gånger dom här tre senaste dagarna.Den både irriterar mig och gör att jag längtar till sommaren, första gången jag hörde den var en riktigt fin sommardag ute på Runn i Andreas båt.

Det som irriterar mig är att sångaren är så jäääävla dålig på engelska, själva texten är fin, men hans uttal är så tragiskt dåligt, jag får lite ont i magen.

Men sen får jag den där längtan efter sommaren, att vakna i ett varmt rum, vicka persiennerna och se att solen lyser som aldrig förr, man får ett stort leende på läpparna och kastar på sig kläderna för att packa ihop handduk, badbyxor, plånbok, telefon och nycklar.

I vanlig ordning är det mig dom får vänta på, mina solbadkompanjoner.
Det brukar sluta med en kyklingsallad, cola, vitt bröd och vitlöksdressing från Trafikcafeér. Sen rullar vi, mot Dammsjön! Vi hade många fina dagar i dammen, det må jag säga..

Men nu mina vänner, måste jag sluta skriva om det här, dels för att vi har 5-6 månaders kyla framför oss. Och för att klockan är 23.12, så jag skulle ha sovit för länge sen om jag ska orka upp imorgon!

Stay tuned!

5 av 5 gubbtofflor!

Den här låten är ett mästerverk, den är magnifik!
Den får 5 gubbtofflor av 5 möjliga!

Lunchrast.

Det här gillar vi, att jobba två stenkast hemifrån.
Slippa åka tillbaka till kontoret och höra chefens tjat.. Det är alltid samma visa!
Min chef, Kjelle Kittlare som vi så fint kallar honom, har 3 standardfraser som man får höra varenda rast, med lite tur får man höra dom flera gånger under samma 30 minuters period.

Jag tänkte nu lista dom tre fraserna, läs och irriteras.

- Jaha, går det dåligt eller går det som vanligt?
(Som egentligen är "Går det bra eller går det som vanligt?" Men det har inte han förstått, så han skrattar alltid hysteriskt mycket själv när han säger det, vi andra suckar och tar oss för pannan.
- En fråga från en enkel lekman.
(Då har han en fråga, som han själv kan svara på, gubbtjyven har ju försjutton varit elektriker i 30 år.)
- Ja, men har ni hört om han på Dala Elmontage som hade äppelmos till ris och kykling?
(Med tillhörande imitation när han "vevar" igång armen, likt en maskin som bara skyfflar in mat.)

Just vid detta tillfälle, har jag ägnat 15 minuter av mitt liv till att prata om min chef som jag försöker slippa så mycket som möjligt, mycket dumt.
Jag tänkte att jag skulle slänga upp en bild på honom, men då outar jag honom lite väl mycket.

Nåja, nu struntar vi i det.
Det är en ny layout pågång till bloggen, om Herr Löwenhamn fick någon timme över på nattkröken så borde den vara i min ägo någongång vid 15-tiden, när han vaknat.

Nu ska jag ut och jobba några timmar till, stay tuned!

My life, your entertainment.

Rubriken till det här inlägget, som även är dom fyra nyckelorden till min blogg, har jag stulit! Jag är en tjuv, jag vet.

Jag heter iallafall Marcus, jag är 21 år och jag bor i Borlänge.
Jag lever ett jävla svenssonliv, jag är en bitter människa som inte unnar någon annan någonting.

Jag har en slags hatkärlek till vintern, jag tycker om att åka snowboard, men jag hatar kyla, vi har ett komplicerat förhållande, vintern och jag.
Jag tycker om sommaren, tshirt och shorts, det är jag ungefär.

Min dag har varit som följer, jag har knappt rört mig utanför mitt pojkrums fyra väggar. Jag har rört mig mellan datorn och sängen som ni skymtar på bilden under.
Och det jag har haft på mig, är det som var dagens outfit, fiffigt va?

Nu ska jag och Jim se en film, Burn after Reading, har ni sett den?

Dagens Outfit Vol.1

Gubbtoffla - Ica Maxi 69kr
Pyjamasbyxa - H&M 99kr
Tshirt - Random butik i N.Y 24.99$
Keps - Hatworld N.Y 30$

Här har ni, alla fashionlovers! Pfft.