Ribruk.

Jag sitter och tittar ut genom köksfönstret, kvällen överraskade med en klarblå himmel och sol, ljuvligt. Fick just ett samtal från en kamrat, det började vattnas i munnen på pojkarna och dom är ölsugna, ikväll igen. Vårat nattliga fikeri gick väl sådär, va. När servitören kom fram till vårat bord och frågade vad som önskades så tittade vi bara på varandra, vi behövde inte ens prata utan Patrik tog steget och beställde in en öl, sen var det igång igen. Otroligt!

Dagen spenderade vi i Marstrand, gemytligt ställe det där må jag säga. Åt en fantastiskt god och förbannat dyr pizza, men det var det värt. Hämtade lite prylar och begav oss hemåt igen. Och nu sitter jag som sagt här, i köket och dricker pils och väntar på ett klartecken att bege mig in mot stan.

Rubriker är bara strunt.

Jag fick något infall och la ner bloggandet, kändisskapet tar för mycket krafter. Men nu känner jag ett sug efter något, bekräftelse kanske? Men med det här bekfräftelsebehovet uppstår även en annan pryl, prestationsångest. Vilket kanske låter väldigt bajjnödigt, men det blir lätt så när man ser att mer och mer människor trillar in på bloggen och återkommer.

Hur som helst så har jag begett mig till Göteborg. Tänkte mig en rehab-resa hit, men så vart det inte riktigt. Konstant alkoholkonsumtion i tre dagars tid, bara 5 dagar efter en hel helg med festivalbestyr. Vilket får mig att känna mig lite smutsig, jag intalade ju mig själv att alkohol är dåligt, sjukt dåligt. Idag står det nattligt fikeri inne i stan på schemat, det kan bli trevligt. Jag ska hålla i det här nu, jag känner att det är dags igen.