Jag har gått runt och irriterat mig på lite småstrunt dom senaste veckorna. Den här jävla byhålementaliteten som är i den här stan, det är ganska otroligt faktiskt, men så kanske det är i alla mindre städer?
Kan berätta en liten anekdot som hände för 3 helger sen.
Jag och min vän Jim hade varit ute på något ärende, vi satt i bilen och pratade och båda började bli lite småhungriga.
Vi bestämde oss efter en stunds diskuterande att vi skulle äta på American Take Away.
Hur som helst så när vi fått maten och är påväg ut till bilen så stöter vi på en kille jag känner lite smått sen tidigare.
Han ser mig men jag ser inte honom, så han hojtar till och jag stannar upp och ser honom.
Det korta lilla samtalet utspelar sig såhär;
Kompis - Frippe, tjena!
Jag - Ah, tja! Såg inte att det var du först, läget?
Kompis - Jo, det är bra, äntä lörda?
Jag - Ja, jo, det är det ju. Vad blir det ikväll då?
Kompis - Skant vi supa, de ä ju lörda. Vad blir det för er då?
Jag - Jo, visst är det lördag. Vi har inget planerat än, blir nog rätt lugnt. Men du, vi måste dra, tjarrå!
Efter det här lilla samtalet och dörrarna hade stängts till min bil så tittade jag och Jim på varandra.
Efter 3-4 sekunders tystnad bryter vi båda ut i ett asgarv, efter lite imitationer från mig så skrattar vi ännu mer.
Vi konstaterar att sådär säger man om man heter Conny, är 41 år, jobbar på SSAB och bor i en etta på Tjärna Ängar.
Nu menar jag inte att jag stör på mig folk som festar mer eller mindre varenda helg, det gör jag ju själv.
Men hela den här grejen med att kalla det supa, det gjorde man väl när man var runt 15-16 år, då var det ju häftigt liksom.
Sådär gott folk, det är sånt här man skriver om när man har idétorka och dagarna bara rinner ifrån en.
Det är nog det sämsta inlägget som skrivits i min relativt nystartade blogg.
Jaja, stay tuned!